Diffust maktbabbel
Diskussionen om jÀmstÀlldhetens vara eller icke vara, politiken och den feministiska rörelsen, fortsÀtter och jag följer den med stort intresse.
Nu senast, Kristina Hultman igen, i DN.
”SĂ„ Ă€r det för övrigt ofta i den genusvetenskapliga debatten nuförtiden. NĂ„gon stĂ€ller en konkret frĂ„ga och fĂ„r ett diffust maktbabbel till svar.”
Skriver hon och jag kan inte annat Ă€n hĂ„lla med. Det Ă€r dĂ€rför vi pĂ„ Add Gender skapade vĂ„r policy: ”Add Gender gör jĂ€mstĂ€lldhet begripligt pĂ„ ett anvĂ€ndbart och roligt sĂ€tt.” För nĂ€r vi mötte vĂ„ra kunder sĂ„ hörde vi om och om igen att mĂ„nga kĂ€nde att de inte förstod. Att de VILLE förstĂ„ men att svaret de fick inte var tillrĂ€ckligt begripligt. Jag tycker inte att allt jĂ€mstĂ€lldhetsarbete eller allt i den feministiska rörelsen mĂ„ste vara ”roligt” men för oss som jobbar med förĂ€ndring i företag sĂ„ mĂ„ste det kĂ€nnas bra.
Jag jĂ€mför det med mig sjĂ€lv, om nĂ„gon sĂ€ger till mig att de kan sĂ€lja mig det bĂ€sta elavtalet sĂ„ vill ju jag inte att detta ska vara en obehaglig upplevelse, Ă€ven om jag sĂ„klart förstĂ„r att det kan bli en lite klurig övergĂ„ng med en del papper och sĂ„nt. Jag vill ju ocksĂ„ bli bĂ€ttre, ha det bĂ€sta avtalet. Vad som Ă€r bĂ€st för mig Ă€r ju kanske inte vad som Ă€r bĂ€st för nĂ„gon annan? Men fler och fler företagsledare tycker att ”bĂ€ttre” innefattar mer jĂ€mstĂ€llt. Ăr inte det fantastiskt?!