Idrott och politik – om Emma Green Tregaros naglar
Antar att ingen missat de senaste dagarnas artiklar om VM och antigaylagen i Ryssland. Många är det som uttalat sig, bland annat ryska stavhopperskan Jelena Isinbajeva som stöder lagen och är besviken på Emma Green som inte respekterar landets lagar. Emma målade sina naglar i regnbågsfärger under höjdhoppskvalet. Något som även Moa Hjelmer sedan hoppade på. Isinbajeva som ska vara OS-ambassadör och borgmästare för de aktivas by i Sotji, sa bland annat ”Alla är välkomna att tävla, men självklart, om de marknadsför såna här relationer ute på gatan, är det inte respektfullt mot våra medborgare”. Alla svenska tävlande stöder dock inte Emmas protest, Abeba Aregawi säger att hon personligen inte stödjer det på grund av att hennes tro inte tillåter det. Andra, som Marcus Hellner är upprörda och menar att det inte är de aktiva idrottarna som ska protestera utan att det är upp till IOK att ställa krav på Ryssland så att alla tävlande på OS känner sig trygga.
Det som intresserar mig mest i denna diskussion är hur många talar om att idrott och politik inte borde blandas ihop. Johan Esk oroar sig i DN för hur Emma kommer att bemötas av publiken under finalen. Han frågar sig om Emma klarar en final med buande publik. Jag tycker Johan (som håller med Emma i sak) ska låta Emma fatta sina egna beslut och lita på att en elitidrottare som hon klarar av att prestera under press. Esk funderar även om Isinbajeva kan behålla sin roll som OS-ambassadör efter sitt uttalande. Är det så att hon inte kan det så kanske det är till det bättre om hon inte kan respektera alla tävlande? ”Jag hoppas bara att fler svenska idrottare vågar vara lika modiga som Emma Green Tregaro” skriver Marcus Leifby i en text om att han är besviken på den enkät gjord bland svenska ishockeyspelare om vad de ansåg om Rysslands antigaylag. Några valde att inte kommetnera och någon svarade: jag är ingen politiker. Hur skiljer man människan från politiken? Hur skiljer man idrotten från människan? Idrotten är inte en ö, avskild från resten av världen skriver Simon Bank idag (apropå homosexualitet och idrott) på Aftonbladets kultursidor.
För mig blir det svårt när vissa människor anses vara politisk propaganda bara genom att vara sig själva.
Uppdatering: Isinbajeva säger sig blivit missförstådd.
Här är lite ledsam läsning om hur det ser ut med lagstiftning och sexualitet i världen.
