Inlägg taggade med ’Meritokrati’

Meritokratin och kvinnolönerna

I debatter om könsfördelning pÄ arbetsmarknaden, diskriminering i rekryteringsprocesser och karriÀrsmöjligheter för kvinnor och mÀn (för ja, dessvÀrre har den diskussionen inte lyckats införliva transpersoner eller andra icke-cis-personer sÀrskilt vÀl Àn) Àr det ett speciellt ord som ofta dyker upp av motstÄndare till exempelvis positiv sÀrbehandling eller kvotering:

Meritokrati. Det vill sÀga att en persons kunskaper och kvalifikationer ska avgöra den sociala statusen och lönen hos den samma.

Tanken Àr som sÄdan god nog. Men nÀr det kommer till just arbetsrekrytering blir meritokrati ett trubbigt verktyg, dÄ allt fler jobbannonser efterlyser specifika personliga egenskaper snarare Àn kunskaper och yrkeserfarenhet.

I en uppsats frÄn Personalvetarprogrammet vid UmeÄ Universitet, som just tilldelats Juseks Personalvetarpris, granskades och analyserades 60 jobbannonser, frÄn de mest mansdominerade och kvinnodominerade yrkesomrÄdena. Av sammanlagt ungefÀr 550 ord som beskrev antingen eftersökta kvalifikationer och personliga egenskaper var över hÀlften egenskaper, nÀrmare bestÀmt 58% i de mansdominerade och hela 73% i de kvinnodominerade.

Hur hanterar vi frÄgan om meritokrati nÀr sÄ stor vikt lÀggs pÄ personliga egenskaper? Kan dessa mÀtas och vÀgas objektivt? Handlar det inte till slut bara om rekryterarens Äsikt om en person under den korta tid man eventuellt fÄr komma till intervju?

Jag tĂ€nker pĂ„ Beverly Skeggs lĂ„nga studie av unga kvinnor i speciella omvĂ„rdnadsprogram riktade mot underklassen i England, beskriven i boken ”Att bli respektabel”. Hur en ung kvinna uttrycker frustration kring att utbildningen Ă€r svĂ„r. Hon hade förvĂ€ntat sig att hon redan kunde det hĂ€r med att ta hand om barn och gamla och sjuka. Hon var ju kvinna.

Finns det kanske ett samband mellan förmodandet att omvĂ„rdande yrken per se Ă€r ”kvinnliga” och att dessa inte krĂ€ver utbildning och andra kvalifikationer pĂ„ samma vis som mansdominerade yrken? Att en slags essentiell kvinnlig vĂ„rdande hand och ”förmĂ„ga till samarbete” Ă€r viktigare Ă€n Ă€n meriter?

Och hÀnger detta samman med att lönerna inom samma yrkesgrupper Àr jÀmförelsevis lÄg, i meritokratins anda? Om kunskaper och kvalifikationer ska avgöra lönen, hur kan vi dÄ vÀrdera dÄ dessa personliga egenskaper som just meriter? Hur kan kvinnor sjÀlva löneförhandla nÀr de ska bedömas utifrÄn sin person och inte utifrÄn sin kompetens?

Om vi till detta lĂ€gger till att kvinnors texter, inklusive jobbansökningar och akademiska texter, vĂ€rderas lĂ€gre Ă€n mĂ€ns, Ă€ven om det gĂ€ller exakt samma meriter – tja, dĂ„ börjar kanske frĂ„gan om kvotering och positiv sĂ€rbehandling faktiskt handla om vad det alltid har handlat om; att undgĂ„ den negativa sĂ€rbehandling som kvinnor upplever pĂ„ arbetsmarknaden just nu. Trots att kvinnor Ă€r mer vĂ€lutbildade Ă€n nĂ„gonsin.

Jag Ă€r inte sĂ€ker pĂ„ att kvotering Ă€r rĂ€tt vĂ€g att gĂ„. Men en medvetenhet om de hĂ€r förutsĂ€ttningarna gĂ€llande fördomar om bĂ„de kvinnor och sĂ„ kallade ”kvinnoyrken” och hur de vĂ€rderas Ă€r definitivt nödvĂ€ndig om förĂ€ndring ska kunna ske.

Och kanske borde alla rekryterare ta sig en funderare över vilka meriter som de faktiskt eftersöker, och hur dessa ska kunna vĂ€rderas. Även lönemĂ€ssigt.

Publicerad den 24 januari, 2014 av Hannah Lemoine
Inga kommentarer
© 2018 JĂ€mstĂ€lldhetsexperten