Inlägg taggade med ’Mobbning’

Ingen Ă€r norm – vi Ă€r solsystem

Idag kan man lÀsa ett kritiskt inlÀgg mot hur mobbningsarbetet Àr uppbyggt i relation till Diskrimineringslagen och normkritik, detta av Marika Formgren pÄ SvD Opinion.

Formgren skriver:

”Skolornas antimobbningsarbete ska utgĂ„ frĂ„n diskrimineringslagen. Man kan alltsĂ„ bara bli mobbad om man Ă€r underordnad enligt nĂ„gon av diskrimineringsgrunderna: kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnicitet, religion, funktionshinder, sexuell lĂ€ggning eller Ă„lder. Skolverket gör sĂ„ledes en marxistiskt influerad maktanalys av varje diskrimineringsgrund – man Ă€r överordnad kvinna, vit Ă€r överordnad svart och sĂ„ vidare. Dessa maktordningar Ă€r statiska.”

Det Àr sÄ mÄnga fel hÀr sÄ att det aldrig kan bli rÀtt. Det finns ingen dold maktordning inbyggd i Diskrimineringslagen, det Àr en lag dÀr du som individ inte ska bli diskriminerad pÄ grund av sju olika grunder för diskriminering: kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, Älder, funktionsnedsÀttning (hinder), religion eller annan trosuppfattning och etnicitet. Skribenten menar dÄ att om man inte Àr underordnad hÀr sÄ kan man inte bli mobbad eller diskriminerad. Det handlar om att en arbetsgivare eller den som Àger skolan eller förskolan kan bli skyldig till diskriminering om nÄgon som arbetar, deltar eller anvÀnder sig av sammanhanget blir annorlunda behandlad pÄ grund av de olika grunderna som nÀmns i lagen. Det spelar ingen roll om man Àr vit och kille, blir man utsatt för diskriminering pÄ grund av de olika grunderna sÄ blir man utsatt för diskriminering. Punkt!

MÀn som söker till en utbildning och nekas tilltrÀde till den enbart pÄ grund av sitt kön, de har enligt lag blivit diskriminerade av skolan och ska fÄ upprÀttelse. Att det Àr kvinnor som tog deras plats istÀllet ger ingen mildrande effekt, sjÀlvklart inte.

Sen kopplar skribenten detta till normkritik och mobbning. Jag kan förstĂ„ att Formgren med flera kan bli förvirrade hĂ€r ibland. Jag ser ofta felaktiga förklaringar av vad en norm enligt samhĂ€llsvetenskaplig forskning faktiskt Ă€r. Ofta sĂ€ger man idag ”krossa normen” eller ”de som tillhör normen” och Formgren hĂ€nvisar till en annan debattartikel om tolerans och mobbning dĂ€r normer just anvĂ€nds felaktigt som de ”normala”. Men lĂ€ser man inledningen av denna debattartikel sĂ„ ser man att skribenterna vet vad de talar om dĂ„ de skriver ”det vi definierar som normalt”. Men det skadar inte att vara övertydlig i de normkritiska diskussionerna idag, eftersom förvirringen ofta Ă€r total.

LĂ„t oss reda i detta: ingen Ă€r ”normen” det Ă€r ingen som till hundra procent Ă€r eller kĂ€nner sig ”normal” – detta eftersom en norm Ă€r en förestĂ€llning och dĂ€rför omöjlig att befinna sig i eller vara som. En norm Ă€r nĂ„gonting som vi alla kretsar kring, eller snarare samhĂ€llets mĂ„nga olika normer. Och precis som Formgren skriver sĂ„ behöver vi normer, vi behöver normer i vĂ„rt samhĂ€lle, i vĂ„rt klassrum och i vĂ„r media. SĂ„ normer Ă€r med andra ord inget som ska krossas. De ska vi enbart förhĂ„lla oss kritiskt, eller Ă€nnu bĂ€ttre: kreativt, till. Att förĂ€ndra normer Ă€r innovativt, progressivt och lösningsinriktat. TrĂ„nga normer, dĂ€r pojkar ska vara pĂ„ ett visst sĂ€tt bara för att de Ă€r pojkar, Ă€r omoderna och lĂ€gger en grogrund för mobbning och ett enfaldigt klimat dĂ€r individer inom en stor grupp, som man inte kan vĂ€lja om man vill tillhöra eller inte, klumpas ihop.

Toleranspedagogik som det talas om i den ursprungliga debattartikeln handlar om att man felaktigt sÀtter den grupp av individer som har möjlighet att kretsa kring den mest accepterade normen i samhÀllet (1) framför de grupper som har valt att inte kretsa kring högstatusnormen eller inte har möjlighet att vÀlja den vÀgen (2). Sedan lÀr man grupp ett att tolerera de avvikande i grupp tvÄ, och grupp tvÄ fÄr dÀrmed lÀra sig att de just avviker. (Vilket förövrigt inte Àr hÀslosamt för nÄgon av grupperna.) Men ingen av dessa Àr en norm och inga individer i de olika grupperna Àr sjÀlva normen personifierad.

JĂ€mför detta med vĂ„r förstĂ„else för solsystem. Normen Ă€r solen och vi Ă€r planeterna som kretsar kring den. Toleranspedagogik Ă€r nĂ€r man sĂ€ger till ett solsystem att vĂ„r stjĂ€rna Ă€r lite bĂ€ttre men vi bör lĂ€ra oss att förstĂ„ de andra stjĂ€rnorna, lĂ„t dom komma hit och övertyga oss att tolerera just deras stjĂ€rnor. IstĂ€llet för att titta pĂ„ sitt eget solsystem och tĂ€nka ”varför skulle vĂ„rt solsystem vara normgivande, det Ă€r ju bara ett solsystem och fungerar precis som alla andra solsystem och tillsammans med de andra sĂ„ skapar vi ju en galax – och det vore ju vĂ€ldigt tomt pĂ„ stjĂ€rnhimlen annars.”

En norm Àr nÄgot man förhÄller sig till och det finns flertalet olika normer att förhÄlla sig till stÀndigt. Vi skapar normerna gemensamt, pÄ micro- och macronivÄ. De hjÀlper oss att navigera i vÄrt gemensamma samhÀlle och som sjÀlvstÀndiga individer. Att en skolas likabehandlingsarbete ska förhÄlla sig till Diskrimineringslagen Àr dÀrför sjÀlvklart och att mobbningsarbete ska vara normkreativt Àr sjÀlvklart. Diskrimineringslagen och ett normkreativt förhÄllningssÀtt blir det som fÄr vÄr galax att hÄlla ihop. SÄ skapar vi normer som ger oss alla ett klimat av mÄngfald och respekt. Det Àr det enda sÀttet för oss att krossa Jantelagen, som för övrigt Àr det enda som ska krossas och inte bara omformuleras. Bort med den!

LÀs mer om Diskrimineringslagen, och kraven pÄ skolornas mÄlinriktade arbete för att aktivt frÀmja lika rÀttigheter och möjligheter för barn och elever oavsett kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsÀttning, sexuell lÀggning, könsöverskridande identitet eller uttryck samt Älder, pÄ Stiftelsen Friends hemsida.

 

Publicerad den 13 januari, 2013 av Pernilla Alexandersson
13 kommentarer
© 2019 JĂ€mstĂ€lldhetsexperten