Vad ska man egentligen tycka om könskvotering?

I går fick jag frågan: vad tycker du är den viktigaste frågan just nu inom jämställdhet? Jag svarade att det kanske inte är den viktigaste, men den frågan som alltid kommer upp i vilket forum man än är och vilket jämställdhetstema man än pratar om så är det just nu ”könskvotering i bolagsstyrelser”.

Häromveckan var jag på en konferens i Värmland, Karlstad, om jämställd tillväxt. PwC Sveriges VD, Hans Börsvik, var på plats och frågan om kvotering kom på tal. Han svarade på ett ungefär att han pendlade mycket i frågan och att han inte var för, men att ett hot om kvotering kanske kan vara bra? Igår, den 14:e november, deltog jag på Klara-K:s konferens ”The Female Effect” på Rival i Stockholm. Där hade jag äran att äntligen lyssna till AllBrights VD, Rebecca Lucander, vi har tidigare använt oss av deras rapporter i vårt arbete på Add Gender. Hon fick också frågan om kvotering och hon verkade mer intresserad av andra alternativ – om jag uppfattade henne rätt?

AllBright-rapporten för 2012 visar följande intressanta fakta: 40 procent av bolagen i Sverige inte har en enda kvinna i sina ledningsgrupper.

På konferensen ”The Female Effect” fick jag även ännu en gång lyssna på McKinseys representanter från deras projekt ”Women matter”, inom vilket de har presenterat flera rapporter. Deras rapporter visar att företag visar bättre resultat i alla olika dimensioner om de har minst tre kvinnor i den absoluta toppen i företaget. Lägg det faktumet till AllBrights fakta här ovan. ”40 procent av de svenska bolagen har inte en enda kvinna i sin ledning.” Inte bra för Sverige! Tyvärr ser det ut ungefär så här i de flesta länder i Europa… Ett Europa i kris… ett Europa där 60 procent av de som tar examen är kvinnor…

Därför har nu Viviane Reding, Vice-president på EU-kommissionen och EU:s komissionär för mänskliga rättigheter och medborgarskap, drivit igenom ett förslag om kvotering till bolagsstyrelser. EU-kommissionen har nu sagt ja till detta och det är ett stort steg i arbetet för kvotering. Det är dock inte säkert att det blir ett ja kring om detta kommer att bli en riktlinje eller lag i medlemsländerna. Målet är 40 procent till 2020.

Kvotera en tomtemor?

Nästan varje gång jag föreläser får jag frågan om vad jag som jämställdhetsexpert tycker om kvotering till bolagsstyrelser. Jag brukar svara lite olika. För att jag, precis som PwC:s VD, pendlar. Mitt vanligaste svar är att ”Pernillan” i mig är för, för hon är ung, driven, kvinna och trött på att det går så långsamt. Men entreprenören i mig är mer tveksam, till och med ett bestämt nej, det finns andra regleringar, bolagskoden som uppmanar till könsbalans i styrelserna, krav på jämställdhetsplan som om den sköts på rätt sätt möjliggör för kvinnors karriärsväg i företaget, balanserade styrkort, genusutbildningar med mera. MEN detta görs inte på företagen i tillräckligt väl utsträckning. Inte konstigt att det går långsamt!

Så, som jämställdhetsexpert och genusföretagare tycker jag att man istället bör införa sanktioner på om företagen inte följer redan existerande rekommendationer och lagar. VD:n och företagsgrundaren i mig är också tveksam. Styrelsen? Är det verkligen den viktigaste platsen? Är inte exempelvis valberedningen mer styrande i detta?

Men som sagt, bevisen är entydiga: kvinnors frånvaro är inte bra för någon. Jag ser också en film från EU-kommissionen om detta och blir berörd… Jag suckar och vrider mig i frågan om kvotering… Genusvetaren i mig är grymt skeptisk. Går det att bygga bort strukturella hinder med formella tvingande lagar? Ja det går, men det är svårstyrt, riskfullt. För varje lag vi skapar så gör vi nya attityder kring kön och den största risken med kvoteringslagstiftning är att vi förstärker attityden om kvinnors särart. Att man tror att kvinnor ska tillföra något speciellt ”kvinnligt” och det är det som är viktigt. Får exempelvis ofta höra argumentet att kvinnor tar ”mindre risker”. Undersökningar säger emot varandra där – självklart! Vissa undersökningar visar att kvinnor som tagit sit upp till bolagsstyrelser till och med tar mer risker.

Särarten är inte och bör inte vara drivkraften för kvotering. Däremot: så länge samhället ser olika ut från en kvinnoerfarenhet och en manserfarenhet (exempelvis ansvar för hem och familj) så kommer risken vara stor att någonting missas då kvinnor missas. Men är då det inte viktigare att det finns 40 procent män på våra förskolor? Det är ju där det börjar!

McKinseys studie visar också att kvinnor har en mer diversifierad ledarstil och att det är en av framgångsfaktorn. Ja det är klart att kvinnor generellt sett har det, det ingår i genus ”kvinnlig” att kunna vara både flickflicka, flicka och pojkflicka. Manligt genus är mer begränsat, att ”gå ner i statustrappan” är inte lika accepterat som att ”gå upp”. Av detta mer flexibla sätt att göra kön skapar kvinnor sig flera möjligheter till ledarskapsstil. Inte en enklare väg nödvändigtvis, för det kan vara både stressande och förvirrande att balansera på denna förvirrande ledarskapsväg.

Alla kvinnor har inte heller barn, alla kvinnor tar inte detta ansvar så vad händer om vi kvoterar och det endast bereder väg för kvinnor utan familj? AllBright-rapporten visar också att kvinnor rekryterar kvinnor och det är självklart att man rekryterar från sitt nätverk. Får vi in 40 procent kvinnor i bolagens nätverk så betyder inte det att vi efter 20 år har en styrelsepool i Europa som är mer diversifierad i ledarstilar än vad den är idag. Å andra sidan visar studier i Norge att efter kvoteringen så ökade kompetensen i styrelserna, och i Sveriges ”varannan damernas” inom politiken har både mäns och kvinnors totala kompetens ökat.

Sveriges Regeringsrepresentanter har också några av de stora skeptikerna hos sig, i dagens SvD kan man bland annat läsa om Annie Lööfs ställning i frågan som fortsatt är kritisk. Det här måste te sig konstigt i Europa, Sverige som anses vara ett sådant jämställt land.

Ja, ur led är tiden? Eller så är det bara så att vi har en annan väg att vandra då det gäller jämställdhet? Om alla företag där ute skulle anlita genuskompetenta, pedagogiska konsulter inom frågan och göra det som alla framgångsexempel visar: ”kompetensutveckla, mät och gör” så skulle det garanterat ge resultat – á la morot!

 

Övrig fakta:

Könskvotering är olagligt i Sverige, däremot får man som arbetsgivare använda sig av positiv särbehandling (dock enbart gällande kön), där man väljer det underrepresenterade könet av två likvärdiga kandidater.

Mer läsning där bland annat det tankeväckande citatet: ”I don’t like quotas, but I like what they do.” – Viviane Reding, återges.

 

Tags:
Publicerad den 15 november, 2012 av Pernilla Alexandersson
9 kommentarer
Pernilla Alexandersson
VD och grundare
Pernilla har nära femton års erfarenhet inom jämställdhetsfrågan. Hon är diplomerad affärsinriktad projektledare via IHM Business School och har fil. kand i genusvetenskap. Pernilla är VD på Add Gender och expert på strategiskt jämställdhetsarbete. Detta innebär att hon stöttar företag i vilka val de bör göra i relation till sin affärsidé och jämställdhetsfrågan.

9 svar

  1. Calle skriver:

    Det är väl inte så konstigt att Sverige och liberaler är emot detta. Jämställdhet är inte lika utfall, endast lika möjligheter. Detta har vi idag i Sverige. Att sen kvinnor inte tycks klara av att konkurrera på lika villkor är en annan fråga.

    Att införa kvotering är att säga just detta, att kvinnor inte klara av att kämpa och ta sig fram till toppen. ”Låt oss hjälpa de små liven och curla fram dem.” Detta är bevis på en nedlåtande och dålig kvinnosyn. Jag förstår inte hur kvinnor låter sig tryckas ner till offerrollen gång på gång. Är ni inte starka, tänkande och kompetenta individer? Som klarar sig utan hjälp av mamma staten? Jag tycker iallafall att det är pinsamt när duktiga välutbildade kvinnor ser sig som offer. Har man det mindsettet är man inte lämplig för styrelseuppdrag. Skärp er!

    • Mea skriver:

      Att kvotera handlar inte alls om att sätta kvinnor i en offerroll utan om att det i vissa sammanhang finns så starka traditioner inom t ex vissa delar av näringslivet att det blir svårare för kvinnor att ta sig in – t ex så är många kompisar med varandra i vissa styrelser och väljer att ta in manliga vänner för att det känns mest bekvämt och tryggt. Bara för att kvinnor får lov att delta i alla sammanhang och får lov att utbilda sig osv, enligt lagen idag, innebär inte det att de har samma förutsättningar som män när det gäller att få en viss typ av uppdrag. Precis som det är svårare för vissa minoritetsgrupper som levt som underklass att ta sig igenom en högskoleutbildning. De har inte växt upp med böcker och har inga traditioner av att studera på högskola. I t ex australien kan aborginer få extra hjälp ifall de väljer att studera på universitet av just det här skälet. De saknar kontakter, de har överlag inte läsvana hemifrån osv.

      Dessutom är det inte bara kvinnor som kvoteras in, jag har läst annonser som söker personal till förskolor och där man prioriterar manliga sökanden. Inte för att män är offer som inte klarar av att få ett jobb på förskola på egen hand utan för att man vill ha större variation inom personalstyrkan skulle jag gissa, att man ser detta som viktigt och därför riktar in sig på att få fler män att känna sig välkomna genom att skriva på detta vis i annonsen. Ifall man inte hade haft den uttalade ambitonen att få in fler män i personalgrupperna på förskola kanske de som tillsatte tjänsterna på ren rutin hade valt en kvinna.

      • Calle skriver:

        Jag påstår att kvotering av kvinnor till styrelser ger en officiell signal om att kvinnor inte klarar av att konkurrera med män. Att som kvinna kräva kvotering är att sätta sig i en offerroll där man indirekt säger att de dumma männen gör att jag inte får sitta i styrelsen. Detta är offermentalitet. Att jämföra svenska kvinnors situation med aborginiernas i Australien är symptom på detsamma.

        Det är lika illa med kvotering av män till förskolan, men så vitt jag vet finns det inga riksdagspartier eller EU-förslag om sådan kvotering. Du nämner texter i platsannonser där män kan få förtur vid lika kvalifikationer. Detta är inte samma sak som kvotering och kan vara ett sätt att öka jämställdheten. Detta har gjorts i åratal för kvinnor i mansdominerade branscher och jag har inget emot det.

        Jag tycker det är tråkigt att svenskor och EU-kvinnor spelar ut offerkortet istället för att kämpa med egna insatser för att ta sig till toppen. Det vore också roligt att se fler kvinnor starta egna företag som de utvecklar till börsföretag där de kan sitta i styrelsen. Men det är väl männen som hindrar där också, eller?

      • Det är skillnad på kvotering och positiv särbehandling. Kvotering tar man in folk som kanske till och med har lägre kompetens än de andra sökande med annat kön (obs inte för låg kompetens för att klara kraven för tjänsten). Positiv särbehandling så väljer man det underrepresenterade könet med likvärdig kompetens som de andra kandidaterna. Det senare är lagligt i Sverige, det första olagligt.

  2. Vad tycker ni om det nya initiataivet då? Battle of the numbers? http://www.battleofthenumbers.se/site/

    Är det ett bra alternativ till kvotering?

  3. Calle skriver:

    Jag är bara emot att staten går in och reglerar. Det är ej acceptabelt i en rättsstat. Om privata aktörer frivilligt försöker få en bättre balans så får man acceptera det så länge inte kön går före kompetens. Men som jag nämnde tidigare, allt curlande leder till ett B-lag. Kvinnor kan tydligen inte själva utan behöver hjälp med allt, som barn ungefär. Jag tycker det är en taskig kvinnosyn. Fram för kvinnor som kan själva!

  4. [...] kritiserar även i debattartikeln EU-kommissionens lagstiftningsförslag för kvotering. Läs mitt tidigare inlägg om [...]

  5. [...] Läs mer om kvotering: Vad ska man egentligen tycka om könskvotering? – Jämställdhetsexperten. [...]

Kommentera Mea

© 2024 Jämställdhetsexperten