När kan det här vara sagt? Om jag sa att det var uttalat under 1960-talet så kanske du inte skulle bli förvånad. Men faktum är att jag hörde detta uttalat på en konferens i förra veckan. Bara för tydlighetens skull: citaten är alltså uttalade i år, 2012. Nej, de är inte helt representativa för det som sades på konferensen.

Det var på heldagskonferensen ”The Female Effect” den 14 november som jag serverades dessa uttalanden. Här bjöds vi på en provkarta av kvinnosyn; allt från ”könsrollstänkande” till något slags ”särartstänkande”. Några av de lysande undantagen var bland andra Rebecca Lucander, VD på AllBright, och Sandrine Devillard, Director McKinsey & C:o, Paris.

Lucanders och Devillards presentationer visade på snedfördelningen mellan män och kvinnor på ledande positioner såväl i Sverige som på en internationell nivå. Sedan handlade det nästan bara om hur man ska locka kvinnor att spendera pengar. ”Don’t paint it pink!” var det första rådet. Vi fick reda på att kvinnor är mer komplexa än så.

Jag borde inte vara förvånad för i inbjudan står det svart på vitt: ”Kvinnor står för 70 till 80 procent av alla köpbeslut och är världens just nu snabbast växande marknad. Vad baseras deras köpbeslut på och vilka faktorer är avgörande? Behöver du tänka eller göra annorlunda för att öka din marknadsandel?”

Här blir det väldigt tydligt att ”män är norm och kvinnor är en prioriteringsfråga”, som Rebecca Lucander uttryckte det. Skulle någon ens komma på idén att skapa en dag som heter ”The Male Effect”? Nej, därför att det är män vi utgår ifrån och kvinnorna blir det avvikande vi ska ”förstå”.

Några frågor som jag tycker hade varit intressantare att diskutera är: Är uppdelningen ”manligt” och ”kvinnligt” viktig? Varför är den viktig? För vem är den viktig?

Jag tycker att det är viktigt med jämställdhet; jag tycker att vi alla ska ha lika förutsättningar att bli och vara de människor vi vill vara. ”Människor” skriver jag. Idag blir vi allt mer och mer reducerade från att vara människor till att vara segment i marknadsanalyser. Jag vill ha riktig frigörelse för både individen och människan.

Av tio medverkande var tre män, det vill säga 30 % män. I publiken var vi inte ens 15 %. Jag hade önskat att av det hade varit fler män i publiken men också att det hade varit fler män bland de medverkande. Och då menar jag män som kan, vill och vågar ifrågasätta den rådande normbildningen av män. På konferensen var det bara nämnda representanter från AllBright och McKinsey som hade ett konstruktivt perspektiv och båda var kvinnor.

Jag är övertygad om att nå jämställdhet är en utmaning för båda könen att arbeta med. Det handlar om att lägga till, inte dra ifrån eller begränsa, för det är först då vi kan bli jämställda och fria i ordens verkliga betydelse.