Uppfinn inte hjulet igen
Det var bara en tidsfråga innan svensk maskulinitetsforskning skulle ge sig till känna med anledning av regeringens tillsättning av en jämställdhetsutredning med fokus på män. I en debattartikel på SvD:s hemsida talar de om för PM Nilsson att de existerar och har gjort så under lång tid. Och direkt positionerar de sig i dagens debatter om män och jämställdhet:
En av de utmaningar vi maskulinitetsforskare återkommer till är hur vi kan förstå enskilda mäns erfarenheter av maktlöshet samtidigt som vi behåller fokus på de samhälleliga strukturer där män som grupp privilegieras på bekostnad av kvinnor. På samma sätt som kvinnor inte ensidigt kan förstås som offer och maktlösa kan inte heller män förstås som enbart offer.
I mitt tidigare inlägg, som handlade om den nya jämställdhetsutredningen, undrade jag om upplevelsen att det nu är männen som är diskriminerade, egentligen hänförde sig till att det manliga utrymmet inte längre är så stort som man är van vid. I debattartikeln får vi ett svar på om den svenske mannen av idag är diskriminerad.
På senare tid har röster höjts i samhällsdebatten som menar att den svenska jämställdhetspolitiken osynliggjort och i vissa fall till och med missgynnat män. Inom den existerande forskningen finns dock inget som tyder på detta.
Det är definitivt spännande tider vi lever i!
Regeringen ska rota i männens fickor
Regeringen tillsätter i dag en utredning om jämställdhet, denna gång med fokus på män. PM Nilsson, tidigare ledarskribent och grundare av debattsajten Newsmill, ska leda utredningen.
Ett välkommet tillskott i jämställdhetsarbetet, tycker jag. Och PM Nilsson använder sig av en bra formulering angående ojämställdheten som drabbar män:
”Det finns ’fickor’ där ojämställdheten drabbar män på samma sätt som kvinnor har vittnat om. Vi vill veta var det finns och vad det beror på.”
PM Nilsson nämner i det länkade inslaget att det blir vanligare och vanligare att män berättar om att de drabbas av ojämställdhet. Ett sådant område menar han är skolan.
”Pojkarnas resultat är sedan lång tid mycket sämre. I de fina gymnasierna i de stora städerna är flickorna 80-90 procent. Det är ett område som man vet väldigt lite om. Man vet ATT det är så men
inte varför.”
Zanyar Adami menar att det inte bara är fickor utan att det är ett generellt problem. Är det ett generellt problem? Är män alltså generellt mer diskriminerade än kvinnor?
Både Adami och Nilsson tar upp att det kan finnas sexistiska attityder inte bara från män, utan även från kvinnor, som lägger farthinder i vägen mot en jämställd framtid.
Kan inte låta bli att fundera på flickors talutrymme i klassrummet.
I andra studier har det visat sig att när man upplever att talutrymmet är jämnt fördelat så är det ändå till pojkars fördel. Kan det vara så att svenska män känner sig diskriminerade därför att utrymmet inte längre är så stort som man är van vid? Vad tror du?
I vilket fall så tycker jag att det ska bli spännande att följa utredning och se vad de kommer fram till!
John och Jennifer
Känner du dig redo, men upplever du att ditt företag inte riktigt är med på noterna? I förra blogginlägget sträckte Jenny ut handen. I detta inlägg vill jag ge dig och dina kollegor lite argumentation kring varför jämställdhet är bra. Här nedan följer tips på en artikel som kan hjälpa dig att argumentera för att ”nu är det dags!” På genusfolket.se står det att läsa om sexism som forskningsmetod (ja, jag har spetsat till formuleringen lite grand). I artikeln, som är en bra sammanfattning, finns det länkar som hänvisar vidare till forskningen de nämner.
Enklast och tydligast är nog exemplet om ”John” och ”Jennifer”.
Forskare vid Yale lät ett antal andra forskare få utvärdera ansökningar från en student till en position som lab manager. Ansökningarna var exakt likadana, men på hälften var studentens namn ”John” och på hälften var det ”Jennifer”.
Även om många inte blir särskilt förvånade när de får höra att John bedömdes vara värd en ingångslön på ca 30 000 kr och Jennifer en ingångslön på ca 27 000, så är exemplet väldigt bra. Det är bra i sin enkelhet och tydlighet. De båda sökande hade exakt samma ansökningshandlingar. Det enda som skiljde de båda ansökningarna åt var namnen.
Annan forskning visar att det som ofta tas för medfödda och könsbestämda, kognitiva förmågor – som matematik och spatialt tänkande – också är en funktion av kultur. Ju mer jämställt samhälle, desto bättre är flickor på algebra. Så ju mer jämställt desto bättre kan vi ta till vara på våra kunskapsresurser. Framtiden stavas jämställdhet, så nu kör vi!
Snart börjar OS, då kommer pappa hem
Den 26 juni 2012 publicerades en artikel på DN.se som handlar om hur den svenska papparollen nu exporteras. I artikeln går det att läsa hur Sergej Zacharov kom i kontakt med en av de första pappagrupperna i S:t Petersburg för cirka fyra år sedan.
Dagen efter publicerades ytterligare en artikel på temat om svensk papparoll på export. Vidar Atterfalk, psykolog och internationell projektledare i riksorganisationen Män för jämställdhet, berättar om sitt arbete där han, på uppdrag av SIDA, har startat pappagrupper i bland annat Ryssland och Vietnam.
Ett bra initiativ kan tyckas. Den machokultur som finns i Ryssland, och som förstärks av Vladimir Putins marknadsföring av sig själv, behöver alternativa uttryck, tycker jag. Så nya influenser till en ny mansroll i form av en import av den svenska papparollen kan vara positiv.
Men det här är inte helt oproblematiskt. I en kommentar i den första artikeln säger Sergej:
”Den samhällsekonomiska situationen gör att pappor inte vågar ta ledigt. Arbetsgivarna har ingen förståelse.”
Och här finns en av stötestenarna. Det finns fler än en nybliven pappa i Sverige som har haft svårt att ta ut sin föräldraledighet på grund av oförstående arbetsgivare.
Vidar berättar i den andra artikeln att han brukar ligga lågt med hur den svenska föräldraförsäkringen ser ut. Eftersom att föreställningen om att förändringar kommer först med ändrade regler, har en tendens att kullkasta hans arbete.
”Även om man inte kan vara föräldraledig, kan man ta vara på tiden genom att välja att gå hem till familjen efter jobbet och inte till puben eller innebandyträningen.”
Och det är unikt för Ryssland? Jag menar att det inte är helt olikt våra förhållanden här i Sverige. Det är faktiskt väldigt likt, utan övriga jämförelser mellan Sverige och Ryssland.
Vi har en av världens mest progressiva lagstiftningar när det gäller jämställdhet och föräldraledighet. Men trots det så tar kvinnor ut merparten av föräldraledigheten. 2010 var det 78 % kvinnor som var föräldralediga och fortfarande är det så att män – till större delen – tar ut sin föräldraledighet under sommaren. Och när det är EM i fotboll eller Olympiska Spel så ökar mäns uttag ytterligare något.
Och som Maria Wendt skriver i ”Politiken som spektakel”, den svenska jämställdheten – med den fantastiska föräldraförsäkringen, de fantastiskt ansvarstagande papporna och de närvarande kvinnorna – har blivit en del av varumärket ”Sverige”. Och när vi exporterar denna bild så riskerar det att bli vår egen cementerade självbild. Vi är världsbäst och alltså behöver vi inte göra något mer; vi är klara!
Exporten av papparollen riskerar att invagga oss i någon slags känsla av att vi är klara här. Vi är långt ifrån klara. Faktum är att vi precis har börjat. Och även om vi är bäst i klassen(?) så finns det massor att göra.
Missförstå mig inte; jag tycker det är bra att man försöker göra något åt den destruktiva mansrollen. Men det behöver göras så oändligt mycket mer, här i Sverige.
Bland flytvästar och cykelhjälmar
Våren har kommit och det är några grader varmare ute. Båtklubbarna har fått båtarna i sjön. Cyklarna har tagits fram ur sin vinterdvala från garage eller källare. På mina hundpromenader längs sjön får jag möjlighet att studera båtägarnas och cyklisternas utflykter.
Det jag slås av, utifrån mina iakttagelser, är att det undantagslöst är män som inte har flytväst i båtarna och inte har cykelhjälm när de cyklar med familjen. Alla barn har flytväst eller cykelhjälm. Väldigt ofta har kvinnorna flytväst, inte lika ofta har de cykelhjälm. Men det här är bara mina iakttagelser när jag är ute på mina hundpromenader eller är på väg till jobbet, och ingen vetenskapligt genomförd undersökning. Jag blir nyfiken. Stämmer det här? Kan det vara så?
För att få en rättvis bild av hur det ser ut börjar jag leta efter statistik. Svenska Livräddningssällskapet (SLS) har statistik för drunkningsolyckor. Där kan man läsa att ”Drunkningsolyckor i samband med fritidsbåtar är den största olycksgruppen också under 2011.” Under 2011 omkom 95 personer till följd av drunkningsolyckor. Av dem var 9 ungdomar under 19 år, 5 var kvinnor och 79 stycken var män. Har detta då någonting med användning av flytvästar att göra? Ja, i en analys så menar SLS att ”För att kunna minska dessa olyckor krävs mer utbildning och ökad användning av flytväst.” Flytväst, ja. Utifrån denna sammanställning så verkar mina spaningar angående män och flytväst stämma väl.
Jag vänder mig till Nationalföreningen För Trafiksäkerhetens Främjande (NTF) för att hitta statistik över cykelolyckor. Jag hittar där annan intressant statistik: nationell statistik över hjälmanvändandet i Sverige. Det intressanta här tycker jag är att, till skillnad från sjön, så skiljer sig användandet av cykelhjälm inte åt av könstillhörighet utan av var i landet man bor. Stockholm leder ligan överlägset medan Kalmar tar jumboplatsen. Så när jag då har upplevt att det är fler kvinnor än män som använder hjälm så kanske min iakttagelse har stämt på mina hundpromenader. Eller så har jag bara sett det som överensstämmer med mina fördomar…
Vad vill jag då ha sagt med det här? Först och främst: använd flytväst i fritidsbåten och cykelhjälm på huvudet när du cyklar!
Men sedan vill jag också säga att när man iakttar företeelser i vardagen är det lätt att dra slutsatser utifrån det man ser och det man tror sig se. Din och min förförståelse – eller kanske förutfattade mening – för skeenden och fenomen påverkar vårt sätt att se och förstå det vi ser. Ibland stämmer det och ibland stämmer det inte. Det är först när vi går till botten med det vi iakttar och granskar fakta, statistik och forskning på området som vi närmar oss en rättvis bild av vår iakttagelse. För lika lite som mina hundpromenader ger mig en ”sann” bild av Sverige, lika lite ger din vardag dig det. Vi ser utsnitt av verkligheten som stämmer för oss, där och då, men som inte är allmängiltiga. Verkligheten är alltid mer komplex än vi tror.
På mina hundpromenader har jag börjat se fler män med cykelhjälm, därför kunskapen om cykelhjälmsanvändning har breddat mitt synfält.
