Inspireras mera!
Forskning inom jämställdhet i arbetslivet har många gånger och på olika sätt visat att förutsättningen för att jämställdhetsarbetet ska vara framgångsrikt och hållbart är att det bedrivs systematiskt och långsiktigt. Det kommer kanske inte som en så stor överraskning?
Systematiken i arbetet ska hindra att jämställdhetsarbetet endast blir en workshop personalen på en arbetsplats deltar i en gång, eller en jämställdhetsplan som sedan faller i glömska i en skrivbordslåda. Forskningen lär oss alltså – om vi inte redan hade det på känn innan – att förändring behöver drivas och ske i människors vardag. Verktygen vi använder oss av måste även fungera praktiskt just i den verklighet och verksamhet vi befinner oss i.
Precis som i allt förändringsarbete, behövs därför kontinuerlig inspiration. Den kan nästan komma i vilken form som helst, bara den väcker några slags tankar eller känslor.
En av mina bästa inspirationskällor i min egen vardag just nu är instagramkontot @kvinnohat (finns också på twitter under samma alias). Syftet med kontot är att via bilder och argumentation belysa frågor om feminism och jämställdhet. Det drivs av fyra personer, men den senaste tiden har de låtit olika personer gästa kontot för att ge sin respektive syn på feminism. Det är alltid angeläget och tänkvärt. Ofta upprörande, men minst lika ofta peppande och inspirerande. Och det verkar som att jag är i gott sällskap; instagramkontot följs av nästan 36 000 personer (och cirka 8000 på twitter)!
Vad inspirerar dig i jämställdhetsarbetet?
Läs mer om @kvinnohat i en intervju i Nyheter 24 från november förra året.
Seglen hissade för resan mot jämställdhet
Hoppas ingen har missat Add Genders traditionsenliga julkalender om jämställdhet, som i år är en så kallad ”ljudkalender”. Alla luckor består av ett rim skrivet av någon av oss experter inom Add Gender och innehåller alltifrån information om de jämställdhetspolitiska målen till tips på lyckat jämställdhetsarbete och inspiration inför det nya året. Ljudkalendern är producerad och sponsrad av Lexter ljuddesign i offentliga miljöer och läses upp av Linda Rapp till tonerna av Add Genders egna soundtrack ”Wanderlust”.
I Söndagens lucka (som är skriven av undertecknad) liknas resan för ökad jämställdhet för en seglats. Jag är själv en lycklig ägare till en liten 70-tals segelbåt, men just nu känns båtsommaren långt borta. Båten är upptagen och ”sover” på land. Arbetet för ökad jämställdhet får däremot aldrig slumra in, utan den resan är ständigt pågående och kräver vår fulla uppmärksamhet. Och kanske är det för att jag börjar utvecklas till en riktig båtnörd, men jag ser flera paralleller mellan jämställdhetsarbete och att stura en skuta (nåja, en sju meter lång plastbåt) på sjön.
Man behöver till exempel veta vart man ska, och en karta och en kompass är oumbärliga verktyg för att navigera. Du kommer att bli hindrad av oförutsedda saker på vägen och behöva ändra kurs. Slutligen blir jobbet på däck och i kabyssen roligare om ni är flera gastar som kan hjälpas åt.
Det fina med en segelbåt är dessutom att du kan ta dig fram var som helst, även i motvind.
Förändring ett gemensamt ansvar
För några dagar sedan läste jag i Aftonbladet att en av de mest lästa artiklarna på Aftonbladet Debatt under de senaste veckorna är en tio år gammal artikel. Den skrevs av Johan Ehrenberg, journalist och chefsredaktör för ETC, och gick ut på att Ehrenberg argumenterade för att alla män har ansvar för att kvinnor förtrycks.
Hans tes är att gruppen män i egenskap av att vara normen i samhället inte blir utpekade på samma sätt som andra grupper av individer, till exempel kvinnor och invandrare. Ehrenberg menar att detta gör att män blir ”osynliga” och därmed också oansvariga för den gemensamma samhällsutvecklingen. För att råda bot på de skevheter som råder mellan könen tycker han bland annat att män aktivt måste börja ta ställning mot till exempel sexistiska skämt och bilder.
Tio år senare skriver Ehrenberg återigen på Aftonbladet och slutsatsen är – tyvärr – att inte så mycket har förändrats. Män är fortfarande en gynnad grupp i samhället, på bekostnad av kvinnor.
Det finns många intressanta aspekter av ojämställdhet som Ehrenberg belyser i sina artiklar och hans slutsats kan onekligen få en att bli rätt nedslagen. Har det verkligen inte hänt något på tio år?
Jo, visst har det hänt saker. Det finns många exempel på lyckat jämställdhetsarbete från de senaste tio åren, i Sverige och i världen. Men precis som Ehrenberg är inne på behöver det hända mycket mer innan vi lever i en värld där alla människor har samma makt att forma samhället och sina egna liv. För att detta ska komma till stånd tror jag precis som Ehrenberg att vi måste bli fler som aktivt arbetar för rättvisa och en jämnare fördelning av resurser. Vi är inte som enskilda individer skyldiga för att samhället består av vissa diskriminerande strukturer, men vi har ett gemensamt ansvar att frigöra alla människor från dem. Dessutom tror jag att en jämställd värld gynnar alla människor; kvinnor, män och personer som inte identifierar sig enligt tvåkönsnormen. Och då borde det vara upp till oss alla att hjälpas åt.
På samma tema vill jag även tipsa om ett tacktal som Joss Whedon höll 2006, i samband med att han fick en utmärkelse av organisationen ”Equality Now”. Joss Whedon ligger bland annat bakom serien “Buffy and the vampire slayer”. Lyssna på hur han brukar svara journalisterna som alltid frågar honom varför han gör serier om ”starka kvinnor” här.
En tjejgrej?
För några veckor sedan gladdes jag tillsammans med många andra att reklamen för sanitetsprodukter för kvinnor och tjejer tycktes ha genomgått en revolution. Reklamvärlden utökades i alla fall med en reklamfilm som inte spelade på de vanliga normerna kring att tjejer och kvinnor förväntas känna skam över sin menstruation. Se där, en reklam som bryter mot normen!
Den här veckan läser jag i Aftonbladet Wendela om en annan produkt som saluförs som riktas till tjejer och kvinnor och drabbas av motsatta känslan. Företaget bakom reklamen är Sanrio, som har som mål att sälja mer öl till kvinnor i Taiwan och Kina. För att uppnå detta är ölen döpt till Hello Kitty och prydd med kattkaraktären och blommor i färglada färger. Ölen har en alkoholhalt på 2,3 volymprocent och kommer i smakerna banan, persika, lemon-lime och passionsfrukt.
Det är inte första gången ett företag anpassar sin produkt utifrån föreställningar om kvinnors och mäns könsbetingade behov och önskningar. Företaget Carlsberg var inne på samma linje som Sanrio för ett år sedan, då de meddelade att de vill brygga sött öl för kvinnor, då ”kvinnor inte gillar den beska smaken i öl”.
Förra året lanserade även företaget Bic en särskild penna för tjejer, som sades vara anpassade efter kvinnors ergonomi (den var mindre). Läs gärna mer om reaktionerna kring detta här.
Jag har inte svårt att förstå att företag behöver utveckla och anpassa sina produkter utifrån marknadens behov och efterfrågan. Jag går även med på att reklamen för produkten kan utformas på olika sätt beroende på vilken målgrupp företaget vill locka till att köpa produkten. Jag ställer mig dessutom bakom att produkter anpassas utifrån ett könsmedvetet tänkande istället för ett könsblint, men då måste det vara befogat.
Det jag inte förstår och tycker är extremt onödigt, är när produkterna (och många gånger dess marknadsföring) bygger på normativa föreställningar om kvinnor och män utan något stöd i vare sig forskning eller empiri. Frågar ni mig behöver reklamvärlden utökas med fler normbrytande och roliga reklamer och produkterna som saluförs ska vara anpassade efter människors riktiga behov och önskemål (inte företagens sexistiska föreställningar om dessa)!
För de som är mer intresserade av könsriktad reklam med fokus på hur det kan se ut mot kvinnor, titta gärna in den här sidan!
Reklamens Jeanne d’Arc
I slutet av juli skedde en liten revolution i reklamvärlden. Eller i alla fall i den delen av världen som handlar om sanitetsartiklar, bindor och tamponger. Vad hände? Jo, ett företag som heter HelloFlo publicerade en reklamfilm för tamponger som blev vida spridd och uppmärksammad, även i svenska medier. Reklamen beskrivs av flera tyckare som ett ”genombrott” i det annars tämligen konservativa PR-landskapet och berömmer den för att vara en lyckad kombination av feminism och kommersialism.
Den knappt två minuter långa reklamfilmen handlar om en 12-årig tjej som befinner sig på ett sommarläger och får sin första mens. Hon gläds mycket åt det, vinner popularitet hos vännerna och startar en egen rådgivning – Camp Gyno. Därefter lär sig de andra tjejerna att beställa tampongerna via nätet – det är där HelloFlo kommer in – och 12-åringen får stänga sin gynrådgivning och sörjer sin förlorade status som lägrets Jeanne D’Arc.
Filmen är helt klart ovanlig på så sätt att den för en gångs skull inte beskriver en tjejs menstruation som något skamfyllt. Istället för att innehålla en hand som häller lite blå vätska på en binda mot en neutral bakgrund, visualiserar filmen en tjej som är stolt över att ha fått mens och som mer än gärna beskriver för de andra tjejerna hur de använder skydden. Hon använder till och med ordet vagina vilket mig veterligen aldrig har hänt i en dylik reklam tidigare. Filmen lyckas med konststycket att vara rolig, samtidigt som det känns som att tjejernas tankar och känslor inför att få mens tas på största allvar. Reklamfilmens feministiska potential ligger helt enkelt i utgångspunkten att tjejers kroppar och biologiska skeenden inte är något man behöver dölja eller skämmas för. Jag tycker att det är otroligt befriande!
Jag tror också att kunskap om och tillit till sin egen kropp är en central fråga i en jämställdhetskamp, som syftar till att befria båda könen från de gällande könsstereotypa normerna. Den skamfyllda bilden av mens är en del av den struktur som går ut på att kvinnor och tjejer generellt sett betraktas som mindre värda i samhället. Vill ni ha intressanta och historiskt förankrade exempel vill jag tipsa om den feministiska serietecknaren Liv Strömqvists sommarprat tidigare i sommar, vars radioinslag till stora delar handlar om synen på mens. Ett ovanligt sommarprat det också, men ack så informativt.
