Bland flytvästar och cykelhjälmar
Våren har kommit och det är några grader varmare ute. Båtklubbarna har fått båtarna i sjön. Cyklarna har tagits fram ur sin vinterdvala från garage eller källare. På mina hundpromenader längs sjön får jag möjlighet att studera båtägarnas och cyklisternas utflykter.
Det jag slås av, utifrån mina iakttagelser, är att det undantagslöst är män som inte har flytväst i båtarna och inte har cykelhjälm när de cyklar med familjen. Alla barn har flytväst eller cykelhjälm. Väldigt ofta har kvinnorna flytväst, inte lika ofta har de cykelhjälm. Men det här är bara mina iakttagelser när jag är ute på mina hundpromenader eller är på väg till jobbet, och ingen vetenskapligt genomförd undersökning. Jag blir nyfiken. Stämmer det här? Kan det vara så?
För att få en rättvis bild av hur det ser ut börjar jag leta efter statistik. Svenska Livräddningssällskapet (SLS) har statistik för drunkningsolyckor. Där kan man läsa att ”Drunkningsolyckor i samband med fritidsbåtar är den största olycksgruppen också under 2011.” Under 2011 omkom 95 personer till följd av drunkningsolyckor. Av dem var 9 ungdomar under 19 år, 5 var kvinnor och 79 stycken var män. Har detta då någonting med användning av flytvästar att göra? Ja, i en analys så menar SLS att ”För att kunna minska dessa olyckor krävs mer utbildning och ökad användning av flytväst.” Flytväst, ja. Utifrån denna sammanställning så verkar mina spaningar angående män och flytväst stämma väl.
Jag vänder mig till Nationalföreningen För Trafiksäkerhetens Främjande (NTF) för att hitta statistik över cykelolyckor. Jag hittar där annan intressant statistik: nationell statistik över hjälmanvändandet i Sverige. Det intressanta här tycker jag är att, till skillnad från sjön, så skiljer sig användandet av cykelhjälm inte åt av könstillhörighet utan av var i landet man bor. Stockholm leder ligan överlägset medan Kalmar tar jumboplatsen. Så när jag då har upplevt att det är fler kvinnor än män som använder hjälm så kanske min iakttagelse har stämt på mina hundpromenader. Eller så har jag bara sett det som överensstämmer med mina fördomar…
Vad vill jag då ha sagt med det här? Först och främst: använd flytväst i fritidsbåten och cykelhjälm på huvudet när du cyklar!
Men sedan vill jag också säga att när man iakttar företeelser i vardagen är det lätt att dra slutsatser utifrån det man ser och det man tror sig se. Din och min förförståelse – eller kanske förutfattade mening – för skeenden och fenomen påverkar vårt sätt att se och förstå det vi ser. Ibland stämmer det och ibland stämmer det inte. Det är först när vi går till botten med det vi iakttar och granskar fakta, statistik och forskning på området som vi närmar oss en rättvis bild av vår iakttagelse. För lika lite som mina hundpromenader ger mig en ”sann” bild av Sverige, lika lite ger din vardag dig det. Vi ser utsnitt av verkligheten som stämmer för oss, där och då, men som inte är allmängiltiga. Verkligheten är alltid mer komplex än vi tror.
På mina hundpromenader har jag börjat se fler män med cykelhjälm, därför kunskapen om cykelhjälmsanvändning har breddat mitt synfält.
Duktiga flickor emellan
Jag är extra engagerad i just duktighetsdebatten, mycket med tanke på min bok Brinntid som just går igenom hur man de senaste tiotals åren har rapporterat om kvinnor och duktighetskomplex i media.
Något som de senaste dagarna har gjort mig extra glad att se är att när Loreen vann Eurovision så har ordet ”duktig” används många gånger för att beskriva Loreen. Jag tycker det är intressant för det är första gången på länge som jag ser en kvinna beskrivas med ordet duktig på ett sådant positivt sätt.
Sedan såg jag även ett klipp på DN:s nätsida där Loreen träffar på sitt i stort sett största fan, en ung kvinna som driver en fanblogg. Jag blev tårögd av hur detta möte bara går rakt igenom rutan. Kolla gärna själv här. (Vet inte hur länge länken kommer att funka dock.) Men i klippet så talar Loreen först om alla de unga tjejer som mött henne och att hon hoppas att hon är en förebild och sen säger en tjej med en kamera att ”Det är jag som gör din fanblogg.” Loreen blir glad och tittar henne rakt i ögonen och säger ”Vad duktig du är” med eftertryck i rösten. Hon frågar sedan: ”Är det du som redigerat alla bilderna också?” Tjejen nickar tårögd, uppenbarligen mycket berörd av mötet. Loreen upprepar sin ärliga återkoppling: ”Vad duktig du är!” Tjejen torkar tårarna och får en puss på pannan innan Loreen går vidare. Jag torkar också tårarna.
Vad fantastiskt det är att få vara duktig, och få höra det också!
Det påminner mig om Marianne Williamsons: ”Our deepest fear” som handlar om att vi som människor egentligen känner större rädsla inför vårt ljus än inför vårt mörker. Att titta någon som är duktig i ögonen och ärligt säga: ”Vad duktig du är” kan ibland vara läskigare än att fnysa ”Du borde inte ta på dig så mycket” åt någon som man egentligen tycker gör fantastiskt bra grejer. Här kommer dikten, hoppas den berör dig såsom den berört mig genom åren.
Our Deepest Fear
Our deepest fear is not that we are inadequate.
Our deepest fear is that we are powerful beyond measure.
It is our light, not our darkness
That most frightens us.
We ask ourselves
Who am I to be brilliant, gorgeous, talented, fabulous?
Actually, who are you not to be?
You are a child of God.
Your playing small
Does not serve the world.
There’s nothing enlightened about shrinking
So that other people won’t feel insecure around you.
We are all meant to shine,
As children do.
We were born to make manifest
The glory of God that is within us.
It’s not just in some of us;
It’s in everyone.
And as we let our own light shine,
We unconsciously give other people permission to do the same.
As we’re liberated from our own fear,
Our presence automatically liberates others.
