Karriär, ledarskap och föräldraskap
Katrine Kielos skriver intressant i Aftonbladet idag om den svenska jämställdheten som en medelklassfråga – eller snarare den svenska familjepolitiken med målet jämställdhet som en medelklassfråga. Jämställdhet är ju så mycket mer än familjepolitik och karriär, men självklart är det en stor del! Mina tankar? Föräldraledighet måste med som en del i karriärsstegen, inte ses som en ”paus”. Vi måste börja se det som föräldrakompetens ♥ problemlösning och stresshantering.
Frågan behandlades häromdagen av Klara Adolphson och Tomas Oskarsson från Ledarna genom vinkeln att delad föräldraförsäkring krävs för jämställdhet bland chefer. Kanske bekräftar detta Katrine Kielos tankar om att den jämställda familjepolitiken har blivit en medelklassfråga? Karriär, chefskap, ledarskap… Jag håller med Katrine om att de lågavlönade, ensamstående mammorna (eller papporna) inte är delaktiga i jämställdheten. Frågan är om de högavlönade ensamstående mammorna (eller papporna) är delaktiga å andra sidan?
Här ser vi en tydlig familjenorm, en heteronorm och en jämställdhetsnorm där det alltid ska vara 50-50 mellan kvinnor och män. Det gör mig trött. Jämställdhet är så mycket mer än hälften hälften. Dessutom en intressant grej, alla kvinnor och alla familjer får inte alltid barn.
När jag, barnlös och manlös, upptäckte att jag hade lägre lön efter fyra år än vad min manliga kollega hade som ingångslön (för lika arbete) och min chef sa att det var ju för att han hade en familj att försörja, ja då kände jag att det är inte barnen som är problemet i kvinnors karriär; Det är ledarnas okunskap.
Antingen eller, eller?
Företaget Hornbach har tagit fram en broschyr som de kallar ”Women at work” och även initierat en tävling för ”händiga kvinnor”.
Denna broschyr går att ladda ner som PDF på deras hemsida och inleds med orden: tillägnas alla kvinnor som inte automatiskt tänker på manikyr när de hör ordet ”fil”. Som inte målar naglarna – utan väggarna. Och som inte använder silikon för att utöka sitt eget omfång, utan för att renovera badrummet.
Som om dessa saker skulle stå i motsättning till varandra. En kvinna som först tänker på manikyr när hon hör ordet fil kan alltså inte hantera verktyget, kvinnor med silikonbröst förstår sig inte på att renovera badrum. Vi har tidigare diskuterat stereotyper på bloggen men det är lika tröttsamt varje gång.
Broschyren är inte bara sexistisk utan även heteronormativ, då det ligger en härlig man och slumrar i mörkret i avdelningen om belysning. Det blir inte bättre av att de valt rubriker som ”Kvinnor hör hemma i köket”, ”Storleken spelar roll” eller att de gör tapetsering till en form av bantningstips. ”Upp med taperten, ner med kilona”.
Som ”händig kvinna” känner jag mig inte så lite förolämpad, jag vill kunna måla både sovrummet och naglarna.
Women at work
Det ska böjas i tid!
Det ska böjas i tid brukar man ju säga, och det var det som var den grundläggande tanken när Add Gender i våras startade ett samarbete med en gymnasieskola i Stockholm. Add Gender är ju som bekant ett jämställdhetsföretag som arbetat mest med näringslivet, så visst kändes det lite extra kul att ”kunden” i det här fallet var 16-19 år.
Syftet med samarbetet var att bidra till just den här gymnasieskolans årliga satsningar på diskrimineringsfrågor och mänskliga rättigheter. Som en av experterna på sajten ungdomar.se visste jag hur mycket ungdomar faktiskt funderar på mänskliga rättigheter, diskriminering, orättvisor, jämställdhet och jämlikhet. Det finns en stor osäkerhet om vart gränser går. Vad är okej att säga och vad är inte okej? Här finns många frågetecken att räta ut!
Sagt och gjort. Men hur? En önskan och även en rekommendation från min sida var att starta ett arbete som kunde få effekt och mätas över tid. Föreläsningar och workshops i all ära, men vi vet ju alla hur det är att gå på gymnasiet. Man sitter ju allt som oftast och lyssnar på någon som håller låda framme vid tavlan, och det kanske inte är det mest spännande man som elev kan tänka sig. Nä, så något annat fick det bli.
Det jag och skolans rektor samt andra ansvariga lärare kom överens om, var att man ville få en bild av hur situationen såg ut på skolan, på riktigt. Vad är det för snack i korridorerna, vad händer på rasterna och framförallt hur påverkar det eleverna? För något som kännetecknar många gymnasieskolor är ju en relativt hård jargong. Är det bara ”snack”, är det ”så vi pratar” eller finns det ett dolt problem här? Att vissa elever faktiskt tar illa vid sig men har svårt att göra sin röst hörd. Det var vad vi ville få reda på och för ändamålet skapades en specialutformad undersökning som eleverna besvarade. Enkäten handlade om allt från förekomsten av incidenter som trakasserier, diskriminering och saker som att bli kallad fula ord som hora, blatte, bög eller liknande. Vi undersökte även elevernas attityder och känslor kopplade till just bruket av den här typen av ord. Gjorde man det på skämt, hur kändes det att själv bli kallad det?
Alla resultat för eleverna själva och fungerade som underlag för vidare diskussioner. Jag anade både ett och annat höjt ögonbryn när man svart på vitt fick se situationen på sin skola.
Genom att kvantifiera, alltså ”göra mätbart” fick lärarna en klar nulägesanalys gällande skolan inom just det här området. I materialet som kom fram syntes tydligt vilka områden på skolan som var bra och vart det kunde bli bättre. Det här gjorde att skolan kan använda undersökningen på längre sikt, genom att se vart fokus bör ligga i likabehandlingsplanen eller liknande.
Jag och vi på Add Gender hoppas på att fler skolor ser fördelen med den här typen av kartläggningar. Innan vi rör oss framåt måste vi veta nuläget!
Midsommargenus
Grillning, potatisskrubbning, vedhuggning, lekledning och altanbyggning. Midsommar är en helg fylld av tillfällen då vi runt om i hela Sverige ”gör kön”. Vi skriver på nya genuskontrakt, skriver om de gamla och testar gränser lika mycket som vi faller tillbaka i bekväma traditioner. Kvinnor gör en sak, män gör en annan och vissa saker är mindre könsmärkta. En del traditioner är säkerligen sig lika såsom de firades för säg tio, tjugo, trettio år sedan… Kanske ännu längre tillbaka. Men vissa saker skulle te sig helt obegripliga om vi hade tillgång till en tidsmaskin, oavsett vilket håll vi skulle åka.
En sak som dock slog mig lite extra denna midsommar är hur mycket jag gillar min elvisp, och då nämre bestämt min stavmixer. Den får vara med i pannkakssmeten, grädden till jordgubbarna, potatismoset och mycket mer. Sällan tänker vi dock på att vi inte bara gör genus i samtal och interaktioner med varandra utan också i design och genom de prylar som vi använder. Och nej då menar jag inte bara prylar för barn och med färgerna rosa och blått. Även vi vuxna är med i leken med genus och könsroller och min stavmixer är högst medskyldig.
Det slog mig att jag för ett tag sedan läste om ett designprojekt där en svensk designer, Karin Ehrnberger, helt slängde om formspråket mellan en visp och en borrmaskin. Resultatet blev förvånansvärt intressant och hjärnvrickande. Hittade en artikel om projektet på VA.
”Resultatet blev en borrmaskin med kort sladd, delfinliknande form i ljusa pastellfärger, få funktioner och få lägen, dolda ventileringsspår, få skruvar. Lättare och mindre än vanliga borrmaskiner påminner den mest om en hårtork. Stavmixern blev tung, i mörka färger, flera olika material, längre sladd, rejäla ventileringsspår och extra skruvar som inte fyllde någon annan funktion än att få produkten att se tuff ut. Många olika skärblad och många hastighets- och funktionslägen. Därtill en komplicerad bruksanvisning.” Kan man läsa i Veckans Affärers artikel om produkternas design.
På Arkitekturmuseums hemsida hittar jag sedan en utställning de har haft om designprojekten mot våra fördomar och där hittar jag till min stora glädje Karin Ehrnbergers examensarbete. I inledningen till detta har hon radat upp några beskrivande citat som visar på hur design formar oss och hur vi formar den och att det här med kön och föreställningar om kön inte är någon ny grej:
”Och till kvinnan sade han: jag skall låta dig utstå mycket vedermöda, när du bliver havande; med smärta ska du föda dina barn. Men till din man ska din åtrå varda, och han skall råda över dig” BIBELN2
”Känner du någon mänsklig verksamhet, där ej det manliga släktet har alla dessa egenskaper i högre grad än det kvinnliga?” Platon, 427-347 f.kr
”Det manliga är mer komplett och mer dominant än det kvinnliga, närmare besläktat med verklig handling, ty det kvinnliga är ofärdigt och i underordning och tillhör den passiva kategorin snarare än den aktiva. Så är också fallet med de två ingredienser som konstituerar vår livsprincip- det rationella och det irrationella. Det rationella som tillhör själen och förståndet är maskulint, det irrationella, känslans område är feminint. Själen tillhör ett överlägsnare släkte än känslan, liksom mannen gentemot kvinnan.” Philus från Alexandria ca 100 e.kr
”Jag vill se en framtid där mannen har råd att köpa en ny cykel till lillgrabben och en ny kappa till frun.” Dåvarande statsminister Göran Persson, 2005
Citaten är tagna från Karin Ehrnbergers examensuppsats Design och genus - hur vi formger produkter och hur de formar oss.
Jag ögnar intresserat igenom examensarbetet, sittandes i solen med min laptop. Skönt att få gnugga geniknölarna lite efter flera dagars ledighet och avkoppling. Jämställdhetsexperten i mig börjar bli otålig. I morgon är det måndag igen och tillbaka till Add Genders kontor för att arbeta vidare på genusanalyser och höstens föreläsningsupplägg.
Men först ska jag göra färdigt kvällens middag, stavmixern kommer väl till pass och varje gång jag morrar över dess korta sladd så ska jag tänka på att dess längd är ingen slump. Precis som om att det inte är någon slump att mannen står vid grillen och kvinnan står vid stavmixern (i de flesta fall) vi har bestämt det och vi får det bestämt för oss. Formar och formas, skriver under och river upp. Midsommarhelgen är inget undantag.
Eller vad tycker du? Hur gör du genus under midsommarhelgen?
Vem för barnens talan? En viktig reflektion på internationella barndagen.
Idag är det internationella barndagen. Hur många av er visste det? Mors dag och fars dag firas flitigt i vårt land, men när såg du senast en present eller speciell blombukett enbart designad för barns dag?
Internationella barndagen hör nära samman med FN:s konvention för barns rättigheter. Många organisationer som arbetar för barns rättigheter förespråkar att denna konvention ska upphöjas till svensk lag. I Norge blev detta fallet år 2003. Under 2009 gjordes en utvärdering av norsk lag och praxis i förhållande till barnkonventionen och enligt UNICEF visar utredningen att denna inkorporering av konventionen i norsk lag generellt sett stärkt barns rättsliga ställning och gett konventionen högre juridisk status. Barnkonventionen tas även på större allvar och kan användas som rättskälla.
I dagsläget i Sverige är varje enskild kommun ansvarig för att den i allt som rör barn följer barnkonventionen. Men granskning av kommunernas arbete för att följa konventionen är tyvärr bristfällig.
Ett exempel på bristfällighet i fråga om att följa barnkonventionen gäller gömda flyktingbarn och papperslösa barn. Enligt barnkonventionen har alla barn rätt till utbildning. Om konventionen vore lag skulle skolor, kommuner, riksdag och regering vara tvungna att se till att även gömda flyktingbarn och papperslösa barn fick gå i skolan. Idag har dessa barn inte den rätten i Sverige, utan är helt beroende av enskilda rektorers välvilja. Ett liknande problem gäller dessa barns rätt till sjukvård. Idag har papperslösa barn som vistas i Sverige inte rätt till likvärdig vård som övriga barn i landet. De har endast rätt till akut sjukvård, som dessutom inte är subventionerad. De måste alltså själva bekosta sina sjukvårdskostnader.
Enbart dessa exempel visar på efterlåtenhet att följa flera av barnkonventionens artiklar, till exempel artikel 2 att inget barn får diskrimineras, artikel 3 att barnets bästa alltid ska komma i första rummet samt artikel 24 och 28 som behandlar rätt till hälso- och sjukvård och rätt till gratis grundskoleutbildning.
Vad anser du, behöver barns rättigheter ges större fokus politiskt? Vem i Sverige för idag barnens talan? Hur stärker vi barns rättigheter mest effektivt?
