Det ska böjas i tid brukar man ju säga, och det var det som var den grundläggande tanken när Add Gender i våras startade ett samarbete med en gymnasieskola i Stockholm. Add Gender är ju som bekant ett jämställdhetsföretag som arbetat mest med näringslivet, så visst kändes det lite extra kul att ”kunden” i det här fallet var 16-19 år.

Syftet med samarbetet var att bidra till just den här gymnasieskolans årliga satsningar på diskrimineringsfrågor och mänskliga rättigheter. Som en av experterna på sajten ungdomar.se visste jag hur mycket ungdomar faktiskt funderar på mänskliga rättigheter, diskriminering, orättvisor, jämställdhet och jämlikhet. Det finns en stor osäkerhet om vart gränser går. Vad är okej att säga och vad är inte okej? Här finns många frågetecken att räta ut!

Sagt och gjort. Men hur? En önskan och även en rekommendation från min sida var att starta ett arbete som kunde få effekt och mätas över tid. Föreläsningar och workshops i all ära, men vi vet ju alla hur det är att gå på gymnasiet. Man sitter ju allt som oftast och lyssnar på någon som håller låda framme vid tavlan, och det kanske inte är det mest spännande man som elev kan tänka sig. Nä, så något annat fick det bli.

Det jag och skolans rektor samt andra ansvariga lärare kom överens om, var att man ville få en bild av hur situationen såg ut på skolan, på riktigt. Vad är det för snack i korridorerna, vad händer på rasterna och framförallt hur påverkar det eleverna?  För något som kännetecknar många gymnasieskolor är ju en relativt hård jargong. Är det bara ”snack”, är det ”så vi pratar” eller finns det ett dolt problem här? Att vissa elever faktiskt tar illa vid sig men har svårt att göra sin röst hörd. Det var vad vi ville få reda på och för ändamålet skapades en specialutformad undersökning som eleverna besvarade. Enkäten handlade om allt från förekomsten av incidenter som trakasserier, diskriminering och saker som att bli kallad fula ord som hora, blatte, bög eller liknande. Vi undersökte även elevernas attityder och känslor kopplade till just bruket av den här typen av ord. Gjorde man det på skämt, hur kändes det att själv bli kallad det?

Alla resultat för eleverna själva och fungerade som underlag för vidare diskussioner. Jag anade både ett och annat höjt ögonbryn när man svart på vitt fick se situationen på sin skola.

Genom att kvantifiera, alltså ”göra mätbart” fick lärarna en klar nulägesanalys gällande skolan inom just det här området. I materialet som kom fram syntes tydligt vilka områden på skolan som var bra och vart det kunde bli bättre. Det här gjorde att skolan kan använda undersökningen på längre sikt, genom att se vart fokus bör ligga i likabehandlingsplanen eller liknande.

Jag och vi på Add Gender hoppas på att fler skolor ser fördelen med den här typen av kartläggningar.  Innan vi rör oss framåt måste vi veta nuläget!