Med handväskan som maktsymbol

Margaret Thatcher är död.

Jaha, ska även Jämställdhetsexperten skriva om henne nu också? Och ja, det ska vi. Vi kan diskutera hennes politik i all oändlighet och kommer antagligen inte att komma fram till något annat än att vi tycker olika om henne och hennes gärning. Där många tycker att hon räddade Storbritannien, tycker lika många att hon fördärvade för det stora flertalet och förbättrade för en redan privilegierad grupp i samhället.

Vad vi dock aldrig kommer att vara oense om är att hon var Storbritanniens första kvinnliga premiärminister. ”Kvinnliga?” muttrar en del. Och redan där slår det till. Vad är en kvinna? Ja, inte en sån som Margaret Thatcher i alla fall, eller?

Häromdagen såg jag ett avsnitt av TV-serien ”Star Trek” från 1967. I det avsnittet träffar Enterprises besättning på en varelse som ser ut som en kvinna. Men hon är bara ute efter makt och får då kapten Kirk att utbrista:

”En kvinna borde ha medkänsla, men jag glömmer att du inte är kvinna.”

En inställning som än idag gäller i stor utsträckning; är du kvinna och inte har någon medkänsla så är du ingen ”riktig” kvinna. Det fick Thatcher höra om och om igen. Politiska satirer om hennes ”kvinnlighet” var det gott om, exempelvis Spitting Image.

I vilket fall så har hennes död genererat många artiklar, bloggar, tv-inslag, radioprogram med mera. De verkar delas in i två grupper: de som var för henne och de som var emot henne. De som var för henne uppmanar att man ska visa hennes familj hänsyn i deras stund av sorg. Medan de av motsatt åsikt inte kan låta bli att glädjas över hennes bortgång och uttrycka sitt ogillande av henne i starka ordalag.

Man ska inte tala illa om de döda, brukar det heta. I The Guardian finns en mycket bra artikel som i mina ögon nyanserar och jämför med en annan ledares nyliga bortgång och vad som gällde då.

Förra året skrev Andres Lokko en krönika om Thatcher med anledning av filmen Järnladyn. Avslutningen i den krönikan tycker jag sammanfattar mycket, och då inte bara om Thatcher:

”…Thatcher alldeles ensam får symbolisera något, som alla de män som samtidigt befolkade den herrklubb som Westminster var – och fortfarande är – tilläts borsta av sig och gå vidare.”

Vi kan ha olika åsikter om hennes politik eller det som den har fört med sig men det är svårt att inte se att hon har dömts hårdare än vad motsvarande manliga politiker någonsin har gjorts och det gillar jag inte.

 

Tags: , , ,
Publicerad den 9 april, 2013 av Frederick Lidman
2 kommentarer
Genuskonsult och samarbetspartner till Add Gender med inriktning på maskuliniteter. Tittar på normer, värderingar, attityder och förväntningar på manlighet. "Ska vi nå framgång inom jämställdhet är detta en fråga för båda könen."

2 svar

  1. [...] varit en kvinnlig förebild eller en feministikon har diskuterats vilt det senaste dygnet. På Jämställdhetsexperten skriver Frederick Lidman om fenomenet att det alltid ställs högre krav på kvinnliga politiker [...]

  2. Calle skriver:

    Hon hade också en individuell och demokratisk syn på jämlikhet. Tyvärr är för många av dagens feminister egentligen socialister.

    http://www.youtube.com/watch?v=v2Vp1moqTKs

    Jag tror dock att hatet mot henne som sådant inte beror på att hon är kvinna utan att hon faktiskt var nästintill unik. Få demokratiska politiker har haft den vilja att förändra som hon hade. De flesta av dagens politiker viker ju ned sig vid minsta vindil i opinionen.

Kommentera

© 2018 Jämställdhetsexperten