Medierepresentation av Lundsberg – maskulinitetsideal och flickor som gråter

Den senaste veckan har medierapporteringen handlat väldigt mycket om stängningen av internatskolan Lundsberg. Vi har kunnat se bilder av och reportage om gråtande och chockade elever och upprörda föräldrar. Två bilder av skolan har växt fram: för det första, skolan där kränkningar och övergrepp begås strukturerat och där en skolledning ser mellan fingrarna med detta, varför elevers trygghet inte kan garanteras. Den andra bilden är av en skola som älskas av eleverna, där de finner trygghet och där de känner att de hör hemma.

Hur kan två så vitt skilda framställningar stå mot varandra om en och samma skola? Analyserna som gjorts är många och skilda. Men jag saknar analyser med genusperspektiv. Genom att granska medierapporteringen och de övergrepp och kränkningar som skett ur ett genusperspektiv kan vi få klarhet kring de skilda bilderna av skolan. Lundsberg är inte bara en skola – det är dessutom ett hem för eleverna. Här erbjuds elevhem som är såväl könssegregerade som könsintegrerade. Eleverna tillbringar i princip hela sina liv under flera år på skolan. Därför uppstår det ofrånkomligt strukturer och olika mer eller mindre framträdande organisationskulturer – formella och informella.

De nuvarande och före detta elever från Lundsberg som har fått utrymme i medier den gångna veckan för att försvara sin skola är i stort sett alla flickor. Det är flickor som gråter, som vill stanna på sin skola, som inte alls känner igen sig i att det förekommer pennalism på skolan. Men var är pojkarna i dessa reportage? Inte en enda pojke har vi hört som talar sig varm om skolan eller som visar sig upprörd över att behöva åka därifrån. Det är intressant att medier väljer denna framställning och en relevant analys skulle vara att undersöka hur detta urval av intervjupersoner har gått till och vad som är syftet med urvalet. För oss mottagare gör detta urval att vi får uppfattningen att flertalet flickor på internatet sörjer stängningen av Lundsberg – hur många av det kvinnliga könet som har motsatt uppfattning kan vi inte veta, då de inte ges utrymme i medierna. Och det samma gäller elever av manligt kön, som inte är representerade alls. Detta är däremot något ledningen på Lundsberg har möjlighet – och skyldighet – att ta reda på.

De flesta övergrepp som kommit till allmänhetens kännedom, som har utförts på Lundsberg, har utförts av pojkar mot pojkar. Kan det vara så att olika kulturer har utvecklats för respektive kön på internatet på Lundsberg? Det är inte alls omöjligt. Ideal kring maskulinitet och femininitet kan se mycket olika ut. Vad det troligtvis rör sig om på Lundsberg är hegemonisk maskulinitet. Det verkar ha utvecklats en kultur hos pojkarna där vikten av makt och dominans över andra pojkar leder till en aggressiv maskulinitetskultur och pennalism. Detta maskulinitetsideal och den hets detta ideal innebär skulle kunna skilja sig mycket från den kultur som råder bland elever av kvinnligt kön. Och därför sker kränkningar och övergrepp främst just hos pojkar. Vilket skulle kunna förklara den skilda uppfattning om sin skola som flickor och pojkar på Lundsberg verkar ha.

Det är anmärkningsvärt att Lundsberg inte har något jämställdhetsarbete för att ledningen ska kunna upptäcka skillnader i psykosocial hälsa mellan elever av olika kön och därigenom arbeta för samtliga elevers välmående. Vad Lundsberg behöver är en kartläggning utifrån genusperspektiv, kopplat till andra parametrar som ålder, boende på vilket elevhem, hur lång tid individen bott på skolan och så vidare. Utifrån denna kartläggning kan frågor ställas som gör att problemen kan angripas på rätt sätt: av vilka begås övergreppen? Vilka blir drabbade? Är det någon skillnad på hur flickor och pojkar mår på internatet? Var begås övergreppen, på vilka elevhem? Genom en kartläggning ur genusperspektiv skulle rektor och ledning på Lundsberg kunna gräva djupare i problematiken och förhoppningsvis på ett effektivt sätt kunna arbeta mot kränkningar, mobbing och pennalism. För att kunna rätta till strukturer som växt fram under lång tid måste dessa strukturer erkännas, kartläggas och analyseras. Först då möjliggörs effektiva åtgärder som kan leda till en tryggare skola för alla.

Tags: , , ,
Publicerad den 2 september, 2013 av Frida Stjernholm
Inga kommentarer
Frida Stjernholm är Add Genders expert på inkluderande kommunikation och sexualitet. Kundkretsen består bland annat av flera statliga myndigheter och reklam- och kommunikationsbyråer. På bloggen skriver hon främst om sexualitet, strategisk kommunikation och inkludering. Hon har en filosofie kandidatexamen i medie- och kommunikationsvetenskap och en master i genusvetenskap.

Kommentera

© 2018 Jämställdhetsexperten