Medierepresentation av Lundsberg – maskulinitetsideal och flickor som gråter
Den senaste veckan har medierapporteringen handlat väldigt mycket om stängningen av internatskolan Lundsberg. Vi har kunnat se bilder av och reportage om gråtande och chockade elever och upprörda föräldrar. Två bilder av skolan har växt fram: för det första, skolan där kränkningar och övergrepp begås strukturerat och där en skolledning ser mellan fingrarna med detta, varför elevers trygghet inte kan garanteras. Den andra bilden är av en skola som älskas av eleverna, där de finner trygghet och där de känner att de hör hemma.
Hur kan två så vitt skilda framställningar stå mot varandra om en och samma skola? Analyserna som gjorts är många och skilda. Men jag saknar analyser med genusperspektiv. Genom att granska medierapporteringen och de övergrepp och kränkningar som skett ur ett genusperspektiv kan vi få klarhet kring de skilda bilderna av skolan. Lundsberg är inte bara en skola – det är dessutom ett hem för eleverna. Här erbjuds elevhem som är såväl könssegregerade som könsintegrerade. Eleverna tillbringar i princip hela sina liv under flera år på skolan. Därför uppstår det ofrånkomligt strukturer och olika mer eller mindre framträdande organisationskulturer – formella och informella.
De nuvarande och före detta elever från Lundsberg som har fått utrymme i medier den gångna veckan för att försvara sin skola är i stort sett alla flickor. Det är flickor som gråter, som vill stanna på sin skola, som inte alls känner igen sig i att det förekommer pennalism på skolan. Men var är pojkarna i dessa reportage? Inte en enda pojke har vi hört som talar sig varm om skolan eller som visar sig upprörd över att behöva åka därifrån. Det är intressant att medier väljer denna framställning och en relevant analys skulle vara att undersöka hur detta urval av intervjupersoner har gått till och vad som är syftet med urvalet. För oss mottagare gör detta urval att vi får uppfattningen att flertalet flickor på internatet sörjer stängningen av Lundsberg – hur många av det kvinnliga könet som har motsatt uppfattning kan vi inte veta, då de inte ges utrymme i medierna. Och det samma gäller elever av manligt kön, som inte är representerade alls. Detta är däremot något ledningen på Lundsberg har möjlighet – och skyldighet – att ta reda på.
De flesta övergrepp som kommit till allmänhetens kännedom, som har utförts på Lundsberg, har utförts av pojkar mot pojkar. Kan det vara så att olika kulturer har utvecklats för respektive kön på internatet på Lundsberg? Det är inte alls omöjligt. Ideal kring maskulinitet och femininitet kan se mycket olika ut. Vad det troligtvis rör sig om på Lundsberg är hegemonisk maskulinitet. Det verkar ha utvecklats en kultur hos pojkarna där vikten av makt och dominans över andra pojkar leder till en aggressiv maskulinitetskultur och pennalism. Detta maskulinitetsideal och den hets detta ideal innebär skulle kunna skilja sig mycket från den kultur som råder bland elever av kvinnligt kön. Och därför sker kränkningar och övergrepp främst just hos pojkar. Vilket skulle kunna förklara den skilda uppfattning om sin skola som flickor och pojkar på Lundsberg verkar ha.
Det är anmärkningsvärt att Lundsberg inte har något jämställdhetsarbete för att ledningen ska kunna upptäcka skillnader i psykosocial hälsa mellan elever av olika kön och därigenom arbeta för samtliga elevers välmående. Vad Lundsberg behöver är en kartläggning utifrån genusperspektiv, kopplat till andra parametrar som ålder, boende på vilket elevhem, hur lång tid individen bott på skolan och så vidare. Utifrån denna kartläggning kan frågor ställas som gör att problemen kan angripas på rätt sätt: av vilka begås övergreppen? Vilka blir drabbade? Är det någon skillnad på hur flickor och pojkar mår på internatet? Var begås övergreppen, på vilka elevhem? Genom en kartläggning ur genusperspektiv skulle rektor och ledning på Lundsberg kunna gräva djupare i problematiken och förhoppningsvis på ett effektivt sätt kunna arbeta mot kränkningar, mobbing och pennalism. För att kunna rätta till strukturer som växt fram under lång tid måste dessa strukturer erkännas, kartläggas och analyseras. Först då möjliggörs effektiva åtgärder som kan leda till en tryggare skola för alla.
Skönhet som biljett
Almedalen, fotbolls EM och även OS aktualiserar frågan om att köpa människors kroppar. Vi på Add Gender fick ett mail från Malin som reagerat och agerat på ett nytt koncept där snygga kvinnor erbjuds flotta resor med rika män som vill ha resesällskap.
”Malin Roux heter jag och jag är grundare till organisationen Realstars, som jobbar mot trafficking. Vår organisation använder budskapet Fair Sex som ledstjärna. Den senaste tiden har en film om Miss Travel cirkulerat på nätet. Filmen är gjord av datingsajten Miss Travel som kopplar ihop unga, snygga tjejer med rika män som vill ha resesällskap och betala för resan. Det här upplägget tycker vi är obehagligt och därför har vi tagit fram ett videosvar.
MissTravel.com är inte olaglig i sig, men i våra ögon bidrar den till att förflytta gränserna mot en större acceptans för sexköp.”
Vad tycker ni om konceptet? Hos mig reser det frågor som: vad innebär resesällskap? Vill inga män ha manligt resesällskap? Är inte skönhet subjektivt? Kan man avbryta resan om man inte gillar den man reser med?
Livet som jämställdhetsexpert har så mycket att erbjuda
Det började redan igår, på söndag kväll. Svårt att låta bli när man vet att man ska upp så tidigt som 04:30 måndag morgon för att ta sig in till Stockholm central och åka tidigaste tåget till Karlstad. Hela måndagen och tisdagen är det intervjuer på Region Värmland som gäller. Just nu arbetar jag på en genusanalys av deras tillväxtprogram. Samtidigt som jag sitter i intervju så håller Genusfotografen Tomas Gunnarsson föreläsning om vårt samarbetsprojekt Stötta manligt företagande – i Karlstad. Ibland slumpar det sig ganska roligt.
All ledig tid i Karlstad går till att administrera på hotellrummet. Det innebär att skriva offerter och fakturor men även att göra mer kreativa saker som att blogga, förbereda föreläsningen senare i veckan och svara på mejl. Förstås hinner jag alltid äta gott och träffa någon vän sen förr. Att resa mycket och att arbeta med många olika organisationer leder till att man får många vänner spridda över landet.
På tisdag blir det kvällståget hem till Stockholm igen och då är det viktigt att vila för redan onsdag morgon är det dags att packa igen inför flyget samma kväll till Malmö. Under tiden det packas så är det dags för lite ideellt engagemang som ordförande i branschorganisationen Genusföretagarna. Telefonmöte med kassören Zakia Khan som jobbar på Interfem och har eget företag hon med: Peretokonsult.
Efter det blir det lunch med en god vän innan det blir affärsmöte med en man som vill prata jämställdhet och säljutmaningar. Hur använder vi språket när vi säljer, både kvinnor och män. Skiljer det sig? Sätter det käppar i hjulet för kvinnors genusnorm då det gäller sälj eller finns det framgångsfaktorer med våra roller som kvinnor och entreprenörer?
Efter affärsmötet blir det en stund med kollegorna på Add Gender. Då ska det dammsugas och städas och putsas på kontoret inför att våra advisory board-medlemmar kommer till vårt kontor på Götgatan 60 i Stockholm. Denna gång ska de rådge oss om tidsplanering. En mycket viktig del av att vara tjänsteföretagare. Det håller på till sen eftermiddag. Direkt efter mötet, som alltid ger mycket energi och värdefull input, är det dags att bege sig med flygbussen till Bromma. Det är inte ofta jag flyger men ibland så bara går inte schemat ihop hur mycket man än försöker. På flyget gäller det att ställa om från analys och fördjupning till föreläsning och inspiration.
När jag kommer till Malmö nästan overkligt snabbt blir det till att checka in på hotellet och svida om. Det är förfest inför Nordic Game, spelkonferensen som jag ska delta på dagen efter. Nästa dag skrivs historia då jämställdhet för första gången tas upp som en egen programpunkt på Nordic Game. Jag ska krossa myter inom jämställdhet och spel, bland annat myten om att kvinnor inte spelar spel och myten om att jämställdhet handlar om antal och inte om innehåll.
På torsdag är det föreläsning. En 45 minuters energiexplosion. De som kommer har valt att lägga sin värdefulla tid på att lyssna på vad jag har att säga. All min tid innan föreläsningen går för deras skull ut på att ladda! Ta in positiv stämning, sikta på mitt budskap mentalt och förbereda de tekniska och annat praktiskt. Sen boom! Tala, konkretisera, visa på möjligheter och praktisk tillämpning. Göra jämställdhet begripligt på ett användbart och roligt sätt, som vi på Add Gender har satt som policy för vårt arbete. Att se förbi alla fördomar om jämställdhet och visa på dess kraft som en fantastisk idé!
Efter föreläsningen är man alltid lite trött samtidigt som man surfar på adrenalinkicken. Man tänker på vad man gjorde bra eller dåligt och snabbt får man bestämma sig för att man gjorde sitt bästa! Nu är planen istället att skifta fokus och att förkovra mig i det senaste inom spelbranschen, självklart med genusglasögonen på. Vilka talar, vad talar de om, vilka könsnormer kretsar de kring, hur kan en jämställd framtid se ut inom spelindustrin, både i Norden och i resten av världen? Som företagsledare har man alltid de högre visionerna och målen i sikte. Add Gender ska bli bäst i Sverige och bäst i Europa på att leverera jämställdhet! Då gäller det att nätverka och skaffa kontakter men framförallt att vara lyhörd och nyfiken inför andras behov inom frågan. På torsdag kväll är det galamiddag så någonstans däremellan måste man ta sig tid att ligga ner en stund och bara vila. Antagligen blir det sent för galamiddagar är alltid roliga!
Nordic Game fortsätter på fredag men då är jag redan på väg. Klockan 10 blir det fotografering med min medförfattare Sanna Lilie, som jobbar på Selfmade och KELAndskrona, för en tidning som har intervjuat oss om vår bok Brinntid. Efter fotograferingen blir det lunch med några som är intresserade av att ordna föreläsningar om Brinntids tema: ojämställdhet och utbrändhet. Efter lunchen hinner jag och min medförfattare tillika vän njuta en stund i solen innan mitt tåg går till Göteborg där jag ska ha lite härlig ledig weekend och förbereda inför spännande samarbetsmöten med bland annat Lina Lundgren på Stiftelsen Entreprenörskap, som vi arbetat med tidigare, och med vårt ”Göteborgskontor” i form av samarbetspartnern Prototyp Business Design. Det ska bli kul att träffa Sigrid Hellberg och David Joelsson igen!
Däremellan så gäller det ju att få ordning på alla kvitton till bokföringen och svara på mejl och även Twittra och Facebooka lite. Inte minst är det viktigt att komma ihåg mitt i all racingfart vilken förmån det är att få arbeta med alla dessa underbara människor och organisationer! Tur att man har satt ett autosvar på mejlen. Ha en fantastisk vecka allihopa, och glöm inte att framtiden är jämställd!
