Inlägg taggade med ’JĂ€mlikhet’

Kommunicera Schyst!

I förra veckan var det roligt att arbeta pĂ„ Add Gender. Som publik pĂ„ konferensen Schyst! – en konferens om jĂ€mlik kommunikation och tillvĂ€xt lyftes Add Gender fram som en viktig strategisk partner i jĂ€mstĂ€lldhetsarbetet. Region VĂ€rmland har gjort en spĂ€nnande jĂ€mstĂ€lldhetsresa och bland annat tagit fram en liten och vĂ€ldigt konkret skrift om inkluderande kommunikation som du hittar pĂ„ deras hemsida. Den gĂ„r Ă€ven att bestĂ€lla i pappersversion. Om du arbetar med kommunikation pĂ„ nĂ„got sĂ€tt – anvĂ€nd denna lilla skrift för att sĂ€kerstĂ€lla en mer inkluderande kommunikation.

 

HÀr Àr Region VÀrmlands egen utvÀrdering av konferensen.

Publicerad den 20 oktober, 2014 av Jenny Claesson
Inga kommentarer

Det Àr upp till dig, tech

Sverige har lÀnge varit framgÄngsrikt inom IT och jÀmstÀlldhet. DÀrför har det varit glÀdjande att se allt fler initiativ för att frÀmja just jÀmstÀlldhetsarbetet inom IT-branschen. Samtidigt finns det svÄra problem med representation av alla kön bland anstÀllda pÄ IT-företag och pÄ tech-konferenser, och branschen dras med en problematisk machokultur.

Idag Àr det dags för STHLM Tech Fest, en tech-konferens dÀr mÄnga ledande personer frÄn tech- och startupscenen kommer att delta. Ett av eventets dragplÄster Àr VD:n för den populÀra dejtingappen Tinder, Sean Rad. Tinder har nyligen blivit stÀmda för sexuella trakasserier och diskriminering i USA av den tidigare marknadsföringschefen Whitney Wolfe.

STHLM Tech Fest siktar pÄ att bli Ärets konferens inom tech-vÀrlden (sthlmtechfest.com), i nivÄ med Slush i Finland, och ger startup-företag tillgÄng till nya anvÀndare, riskkapitalister och marknadsföringsmöjligheter. Att de vÀljer att anvÀnda Rad som en förebild Àr orovÀckande för jÀmstÀlldhetskulturen pÄ eventet och sÀtter ett dÄligt exempel för en ny vÄg av entreprenörer.

MÄnga företag inom IT arbetar hÄrt för att förbÀttra jÀmstÀlldheten. Industriledare som IBM och HP har bÄda kvinnliga VD:ar. Startups som Mentimeter visar med hjÀlp av deras mÀtverktyg pÄ innovativa sÀtt att aktivt jobba med och följa upp jÀmstÀlldhetsarbetet inom tech. I Sverige har Àven TechEq tagit fart, ett initiativ startat av IT-konsulter pÄ Netlight för att stötta jÀmstÀlldheten pÄ teknikföretag. Idag har över 60 företag anmÀlt sig till initiativet.

StĂ€mningsanklagelserna mot Tinders VD Ă€r dock lĂ„ngt ifrĂ„n unika. Diskriminering och trakasserier Ă€r fortfarande ett enormt problem inom tech. Forskning frĂ„n The Center for Talent Innovation:s 2014 Athena Factor 2.0 Rapporten, som tidigare rapporterats om i Harvard Business Review, visar att 51 % av kvinnorna inom tech i USA har upplevt sexuella trakasserier, och 36 % av dem uppfattade fördomar i sina utvĂ€rderingar. I Sverige pratade Dagens Industris podcast ”Digitalpodden” nyligen om sexism, och om hur det rĂ„der en “bredare kultur av grabbighet” inom teknikbranschen. Likartad kritik har Ă€ven lyfts kring det senaste STHLM Tech evenemanget, dĂ€r en av investerarna fĂ€llde en sexistisk kommentar pĂ„ scen utan att nĂ„gon pĂ„ eventet reagerade.

Sedan kritiken har STHLM Tech Fest lagt större vikt pÄ jÀmstÀlldhetskulturen inför eventet och bett alla talarna att skriva under ett kontrakt dÀr de lovar att prata pÄ ett mer inkluderande sÀtt. Vid sidan av huvudevenemanget har Àven Klarna, King och andra sponsorer arrangerat Women Create Tech; ett slutsÄlt evenemang riktat enbart mot kvinnor inom tech- och startupscenen.

Dessa viktiga exempel verkar lovande inför framtiden av svensk tech, men vi Àr lÄngt ifrÄn klara. Det Àr allas ansvar att branschen blir mer inkluderande, och för att vi ska nÄ dit krÀvs ett aktivt jÀmstÀlldhetsarbete.

De 60 plus företag som skrivit under TechEq kommer att börja med att mÀta hur mÄnga kvinnor och mÀn det finns pÄ varje avdelning och pÄ varje nivÄ av företaget (ledning, styrelse, osv). Ett tips Àr att anvÀnda sig av gratisverktyg som finns pÄ JÀmstÀll.nu och Do.se. Det senare erbjuder verktyg och lathundar för att ta reda pÄ hur man skapar en jÀmstÀlldhetsplan, nÄgot som lagen krÀver av varje företag med 25 eller fler anstÀllda. DO hjÀlper Àven till med tips pÄ hur man ska genomföra lönekartlÀggningar för att förebygga ojÀmstÀllda löner.

Nyligen har vi sett ytterligare ett exempel pÄ hur gaming-vÀrlden har mött flera utmaningar med sexism, dock den hÀr gÄngen men ett annorlunda resultat. Förra helgen fick den vÀlkÀnda gaming kritikern Annita Sarkeesian flera dödshot sÄ extrema att hon inte kÀnde sig sÀker i sin bostad. Dödshoten var en reaktion pÄ att hon pratade om sexism i spel i sin senaste youtube-serie.

HĂ€ndelsen ledde snabbt till starka reaktioner inom gaming-communityt. Ett öppet brev som signerades av 2000 dataspelutvecklare och gamers förklarade att de stĂ„r emot trakasserier och diskriminering i gaming. I brevet skrev de bland annat: ”We believe that everyone, no matter what gender, sexual orientation, ethnicity, religion or disability has the right to play games, criticise games and make games without getting harassed or threatened. It is the diversity of our community that allows games to flourish.”

Men de gjorde mer Ă€n bara stĂ„ emot nĂ„gonting som de tyckte var hemskt, de bad Ă€ven folk att rapportera trakasserier och stĂ„ emot det offentligt: ”If you see hateful, harassing speech, take a public stand against it and make the gaming community a more enjoyable space to be in.”

Det Ă€r precis detta sorters beteende som krĂ€vs inom hela tech-branschen för att diskriminering och trakasserier ska ta slut: folk mĂ„ste lyssna – inte skratta – nĂ€r nĂ„gon berĂ€ttar en upplevelser av sexism. Det gĂ„r inte – och det Ă€r inte ok – om folk vill ha en bransch dĂ€r alla Ă€r vĂ€lkomna.

Vi har ett historiskt tillfĂ€lle framför oss just nu, och det Ă€r dags att göra ett val – vilken sorts bransch vill vi ha? Vill vi ha en bransch med bara en sorts person – vita mĂ€n – eller vill vi vara vĂ€lkomnande för alla? Framtiden Ă€r i allas hĂ€nder, och det Ă€r allas handlingar och reaktioner pĂ„ trakasserier och diskriminering som berĂ€ttar historien om hur vi vill att branschen ska se ut.

 

Tanvir Mansur, skribent och debattör

Alice Marshall, entreprenör och konsult, Add Gender AB

Karin Bogren, grundare Get to Work HR Consulting

Annie Thorell, initiativtagare Faces of Tech

Anurag Choudhary, Executive Director, Tie Nordic

Donna Hanafi, Marknadschef, Mentimeter

Jane Ruffino, Sunday Business Post

Yasmina Suhonen, student, Hyper Island

 

 

Publicerad den 5 september, 2014 av Alice Marshall
1 kommentar

MĂ€n borde kramas oftare

Sitter med en vĂ€n och tar en öl pĂ„ en av de sportbarer som finns i Stockholm. NĂ„gon allsvensk match gĂ„r pĂ„ en av skĂ€rmarna. Ett gĂ€ng killar sitter och tittar pĂ„ matchen med stort intresse och stor inlevelse. Det som vi slĂ„s av Ă€r hur hĂ„rd tonen Ă€r i deras kommentarer kring matchen. De negativa omdömena som riktas mot motstĂ„ndarlaget och domaren Ă€r nĂ€stan hela tiden homofoba eller sexistiska; ”bögjĂ€vel”, ”jĂ€vla fitta” och sĂ„ vidare.

NÄgra dagar senare pÄ mitt andra jobb Àr det nÄgra killar som pratar om en match de sett. Liknande uttryck som de jag hörde pÄ sportbaren florerar Àven i detta samtal. Jag ifrÄgasÀtter deras kommentarer och undrar om de mÄste uttrycka sin ilska genom att anvÀnda sig av ett homofobt och sexistiskt sprÄk. Jag fÄr svaret som jag ofta fÄr nÀr jag ifrÄgasÀtter andra mÀn: jag Àr inte en riktig karl. Hade jag varit det hade jag inte undrat sÄ konstiga saker. Det Àr inte hat de uttrycker men det Àr ett starkt ogillande.

NĂ€r manliga sammanhang blir ifrĂ„gasatta sĂ„ bemöts det ofta med hat och ilska, nĂ„got som artikeln ”Macho frizoner under attack” beskriver pĂ„ ett bra sĂ€tt. Jag upplever att det som artikelförfattaren Marcus Priftis diskuterar stĂ€mmer.

HÄller du med om att det ser ut sÄ hÀr? Och i sÄ fall mÄste det vara sÄ hÀr?

Publicerad den 2 september, 2014 av Frederick Lidman
Inga kommentarer

Allas lika vĂ€rde – och de starkas ansvar

Det var frukost i en liten tvĂ„a i en medelklassnĂ€rförort till Stockholm. PĂ„ radion pĂ„gick partiledarutfrĂ„gning pĂ„ P1. Åkessons tur.

Först ville elvaĂ„ringen stĂ€nga av, men jag sa att det Ă€r bra att ocksĂ„ höra pĂ„ vad de faktiskt sĂ€ger för att fĂ„ inblick i det som uppenbarligen existerar dĂ€r vi lever. För att lyssna in de retoriska metoderna och med slĂ€ppta hakor försöka ta in de bakĂ„tstrĂ€vande och historielösa resonemangen. Lyssna pĂ„ barriĂ€rbyggarna, de som vill stĂ€nga ute istĂ€llet för att omfamna. De som sĂ€ger nej till framĂ„trörelse, nej till utveckling, ja till rĂ€dsla, ja till begrĂ€nsningar. De som vill gĂ„ bakĂ„t, bevara, lĂ€gga pĂ„ locket som vi kĂ€mpat i generationer för att kunna öppna – och behĂ„lla öppet. De som tror att ”kultur” Ă€r en fast form nĂ€r det i sjĂ€lva verket Ă€r nĂ„got som Ă€r i stĂ€ndig förĂ€ndring. De som vill sluta berĂ€tta den magiska sagan som Ă€r beroende av nya influenser och som bara kan existera i det kaos och den spĂ€nning som bildas i grĂ€nslandet mellan tryggheten och det okĂ€nda. De som vill gĂ„ frĂ„n mĂ„ngfald till enfald. De som inte förstĂ„r att förĂ€ndring alltid Ă€r smĂ€rtsam men helt avgörande – pĂ„ individnivĂ„ och för vĂ€rlden.

De som har suttit tryggt och alltid haft mat för dagen, aldrig hotats för sina Ă„sikters skull och som har fĂ„tt vĂ€lja sin framtid och fĂ„tt tro pĂ„ sina drömmar. De som alltför sĂ€llan tĂ€nker och kĂ€nner ”Det kunde varit jag”.

Jag resonerar med ungarna. Försöker nyansera. Försöker förklara, för de förstĂ„r inte. De förstĂ„r verkligen inte. Och med barns kĂ€nslomĂ€ssiga logik ”Varför ska man inte vara med och hjĂ€lpa de som har det svĂ„rt?”

Jag sĂ€ger att det Ă€r komplext. Att vi alla Ă€r olika och har fĂ„tt olika förutsĂ€ttningar nĂ€r vi ser pĂ„ livet – att inget Ă€r enkelt och att alla inte vill hjĂ€lpa för de kanske inte sjĂ€lva fĂ„tt hjĂ€lp nĂ€r de behövt. Att det Ă€r svĂ„rt att vara modig om man Ă€r rĂ€dd för det som Ă€r nytt.

Och nÀr rÀdsla stelnar, dÄ blir den till hat.

Som lavan efter en vulkan. Den blir hÄrd som sten och tÀcker hela marken. Det Àr svÄrt och tar tid att ta hÄl pÄ den och det rÀcker kanske inte ens med ett helt liv.

Ungen ser fortfarande ut som ett frÄgetecken med vÀldigt höjda ögonbryn. För honom Àr det sÄ sjÀlvklart. För honom Àr defaultlÀge att bry sig om, allt annat Àr avvikande. Och jag tÀnker: Vad hÀnder pÄ vÀgen mot vuxenvÀrlden? Var försvinner barnets fantastiska och goda urkraft? Var slipas den bort? Hur byggs fördomarna och vad Àr det som gör att de sÄ ofta vinner över den underbara och naiva öppenheten?

Jag Àlskar den barnsliga och enkla vÀlviljan. Jag hoppas att nÀsta generation hÄller den i ett krampaktigt grepp, för det kÀnns som att den behövs mer Àn nÄgonsin nu.

Vi börjar plocka undan frukosten. Jag tar smutsig disk, de tar mjölkpaket och flingor och bröd. Jag hör honom mumla.

”Jag tycker att man har ett ansvar
”.

”Vad sa du?”

”Jag tycker att man har ett ansvar att försöka förstĂ„ hur andra kĂ€nner och ta hand om de som inte har det sĂ„ bra som vi”.

Ja, min Àlskling. Det har vi.

LĂ„t oss ta det.

Innan allting blir till lava.

 

Publicerad den 1 september, 2014 av Frida Nilsson
3 kommentarer

Olika perspektiv berikar

Att jobba med Add Gender har sina sidor. TĂ€nk dig att du arbetar med mĂ€nniskor som Ă€r intelligenta, kunniga, professionella, har underbara personligheter och brinner för sin sak. Ord som ”dream-team” dyker upp, eller hur? Att finnas i en sĂ„dan miljö har helt klart sina fördelar. Det Ă€r oerhört inspirerande att vistas i denna kreativa miljö och diskussionerna Ă€r utmanande, roliga och mĂ„nga gĂ„nger medvetandegörande. VĂ„ra olika kompetenser berikar verkligen oss. Men jag tenderar ibland att glömma bort att alla miljöer jag vistas inte innebos av individer som har samma syn pĂ„ samhĂ€llet som jag.

 

I ett sammanhang sÄ trÀffar jag en bekant som sÀger till mig:

”Jag tycker att det Ă€r jobbigt att lĂ„ta mina barn vĂ€xa upp hĂ€r i Sverige.”

”Jaha, varför dĂ„?” undrar jag.

”Jag vill inte att mina barn ska behöva vĂ€xa upp och se homosexuella vara helt öppna med sin lĂ€ggning.”

”…”

Jag har blivit sÄ överrumplad av svaret att jag inte hinner gardera mig. Jag kÀnner att det Àr försent; mitt ansiktsuttryck har avslöjat mig.

”Du blev besviken pĂ„ mig nu, eller hur?”

”FörvĂ„nad Ă€r snarare ordet.” sĂ€ger jag och inser att min lögn inte har varit helt övertygande.

Onödigt att sĂ€ga kanske, men resten av vĂ„rt samtal – som definitivt inte kan kallas lĂ„ngt – blir stelt och obekvĂ€mt. Vi skiljs Ă„t och pratar inte sĂ„ mycket mer med varandra. I efterhand sĂ„ kan jag bli besviken pĂ„ mig sjĂ€lv; hĂ€r fanns ett gyllene tillfĂ€lle att prata mer om varför min bekant tyckte som hen gjorde. FörstĂ„ lite mer pĂ„ djupet och samtidigt berĂ€tta varför jag inte tycker som hen. SĂ„dana hĂ€ndelser lĂ€ggs dock i min erfarenhetsbank och gör mig mentalt mer förberedd för liknande situationer.

 

En sÄdan, liknande situation hamnar jag i lite senare nÀr jag sitter och Àter lunch med en annan bekant. Min bekant lutar sig fram mot mig och viskar:

”Du ser hon som gĂ„r dĂ€r.”

Försiktigt sneglar jag Ät det hÄll mitt lunchsÀllskap nickar diskret.

”Det Ă€r inte en ’hon’ det Ă€r en ’han’!”

”OK.”

”Jag tycker det Ă€r sjukt! Vad Ă€r det som gör att man vill leva sĂ„ dĂ€r? Homosexualitet Ă€r ocksĂ„ sjukt! Men det fĂ„r man vĂ€l inte sĂ€ga i det hĂ€r landet lĂ€ngre. Det rĂ„der ingen Ă„siktsfrihet hĂ€r lĂ€ngre, faktiskt!”

”Man fĂ„r tycka vad man vill i det hĂ€r landet, dĂ€remot kan man inte uttrycka alla Ă„sikter hur som helst.”

”Borde vĂ€l ha förstĂ„tt att jag inte skulle ha sagt det dĂ€r till dig.”

”TvĂ€rtom, för nu kan jag ju bemöta dina Ă„sikter!”

HÀr följer en lÄng och mycket givande diskussion dÀr vi kommer lite nÀrmare varandra, men inte sÄ mycket. Jag förstÄr inte hur hen kan tycka att det Àr sjukt att vara homosexuell och hen kan inte förstÄ vad jag tycker Àr sÄ naturligt med densamma.

Ett litet genombrott kommer dock nÀr vi kommer in pÄ Pride-festivalen.

”Ok ok. SĂ€g att jag nu accepterar homosexualitet. Men varför mĂ„ste jag dĂ„ ocksĂ„ acceptera Pride? MĂ„ste de manifestera sin sexualitet? Det Ă€r ju inte sĂ„ att jag manifesterar min heterosexualitet!”

”Det behöver du inte göra. Den manifesteras Ă€ndĂ„ 24 timmar om dygnet och 365 dagar om Ă„ret.”

”Hur dĂ„?”

”Det Ă€r kĂ€rnfamiljer med heteropar i nĂ€stan alla annonser för resor och semestrar. I de annonser för förlovningsringar jag har sett Ă€r det bara heteropar. I TV, media, pĂ„ film sĂ„ Ă€r normen det heterosexuella paret.”

”Ja, men det Ă€r ju det naturliga!”

”Men homosexuella har inte valt sin lĂ€ggning! NĂ€r valde du att bli heterosexuell?”

”Men det har jag aldrig valt…”

Hen tystnar. Jag upplever ett ögonblick att det pÄgÄr nÄgot dÀrinne. Jag sitter tyst och lÄter min bekant tÀnka. Efter en stund sÀger hen:

”Hm, jag Ă€r inte beredd att sĂ€ga att du har rĂ€tt, för det tycker jag inte. Men du har gett mig nĂ„got att fundera pĂ„.”

Ett litet steg för henom, men ett gigantiskt för mig.

 

VÄra egna Äsikter Àr de svÄraste att Àndra och vÄra egna fördomar Àr de svÄraste att övervinna. Det Àr bara du sjÀlv som kan göra det, men vi kan hjÀlpa dig en bra bit pÄ vÀgen genom att förse dig med verktyg och nya perspektiv.

Publicerad den 22 maj, 2014 av Frederick Lidman
2 kommentarer
© 2017 JĂ€mstĂ€lldhetsexperten