Inlägg taggade med ’jĂ€mstĂ€lldhet’

Tillsammans fÄr vi de vildaste idéerna

Den hÀr sommaren var jag inte ledig nÀr jag var ledig. Jag och min sÀrbo körde istÀllet arbetslÀger pÄ det lilla torprucklet of mine.

Det började egentligen redan i vĂ„ras – en gammal bod och en risig utbyggnad skulle rivas och förvandlas till en romantisk drinkveranda som skulle fĂ„ Ernst att kyssa vĂ„ra fötter och skola om sig. MĂ„lbilden var sĂ„ extremt tydlig att jag ibland trodde att vi redan hade byggt klart.

Men det har vi inte gjort Ă€n. Det vill jag lova. Processen gĂ„r numera under namnet ”Vatten-över-huvudet”-projektet (VÖH). 

Ett gemensamt projekt av den hĂ€r digniteten krĂ€ver sitt teamwork – sĂ€rskilt nĂ€r det ska sjösĂ€ttas, drivas och genomföras av tvĂ„ överentusiastiska kontorsrĂ„ttor. Uttrycket ”Hur svĂ„rt kan det vara?” har mĂ„nga gĂ„nger kombinerats med ”VĂ€nta. Jag Googlar.” för att avslutas med ”Okej. Man mĂ„ste tydligen ha en
”. Och sen fick vi Ă„ka till byggmarknaden. Igen. Men vi har lĂ€rt oss massor. Tillsammans.

Vid sĂ„dana hĂ€r tillfĂ€llen (det Ă€r inte första gĂ„ngen vi bygger ihop) dras mycket till sin spets – humör, frustration, blodsockernivĂ„er, viljor och tempo.

Och jÀmstÀlldhet.

För vad enkelt det Àr att bli passiv och kliva tillbaka frÄn situationer som inte kÀnns helt igenom bekvÀma. Att inte vÀlja att testa nytt, att istÀllet vÀlja gamla mönster, undvika att utmana sig sjÀlv och varandra. Det Àr sÄ mycket bekvÀmare att stanna i de trygga invanda positionerna.

SÄ. Oerhört. FörutsÀgbart. Och lÄngtrÄkigt. Jag vill bryta mig loss, sÄga, spika, borra, vidga mig, berÀkna, kalkylera, bli större, bli bredare, kunna mer, behÀrska! Jag vill inte kliva Ät sidan. Jag vill kÀnna kompetensruset, bli hög pÄ det. Men jag vÄgar inte alltid hela vÀgen av en ganska enkel anledning: det hÀr inte mina hoods.

SĂ„ dĂ€rför pratar vi oss genom bygget, för sĂ€kerhets skull. Följs Ă„t. För att liksom undvika att glida in i slitna roller. Jag tror det kallas medvetenhet? Om vi pratar Ă€r det nĂ€mligen pĂ„tagligt mycket svĂ„rare att komma undan. Ibland Ă„ker jag snĂ„lskjuts pĂ„ hans mod, ibland mĂ„ste han pusha mig att kliva in, ibland fĂ„r jag hybris…  och han med för den delen. Men vi Ă€r ett team dĂ€r en ibland kliver Ă„t sidan för att en annan ska kunna ta plats. Åt bĂ„da hĂ„ll. Vi vĂ€xer bĂ„da. Och nĂ€r vi gör det kommer de kreativa lösningarna, de vildaste idĂ©erna och de knĂ€ppaste detaljerna. Allt det dĂ€r som kommer göra vĂ„r veranda till vĂ„r gemensamma prestation.

MÄngen annan veranda fÄr en annan historia berÀttad, den om mannens fantastiska bygge och inte sÄ mycket om kvinnans supportande med mat, barnomsorg och allt det dÀr trista som inte syns men som mÄste göras. Ett annat sorts teamwork. Inte sÀmre eller bÀttre, men ofta med lite orÀttvisare Ätergivning av prestationer kanske.

Vi vill ha en gemensam berĂ€ttelse. Och, ja. Vi Ă€r olika. Vi har trĂ€nats och uppmuntrats att göra olika hela vĂ„ra liv. Vi har levt i ett samhĂ€lle som tillskriver oss olika egenskaper pĂ„ grund av vĂ„ra kön och vi pĂ„ olika sĂ€tt förhĂ„llit oss till det. Utöver det har vi olika kompetenser och fĂ€rdigheter, vi Ă€r olika individer och personligheter. Inget – hör och hĂ€pna – av det har tagits ifrĂ„n oss lĂ€ngs vĂ€gen. En sak som dock förenar oss med all tĂ€nkbar tydlighet: vi gillar iskall gin and tonic.

NÀsta sommar sitter vi med varsin i handen. Och skÄlar för att vi gjort ett grymt jobb.

Tillsammans.

Publicerad den 19 augusti, 2015 av Frida Nilsson
Inga kommentarer

Global sammanstÀllning om faderskapet

I veckan har rapporten  ”State of the WorldÂŽs Fathers” presenterats. Det Ă€r den första globala sammanstĂ€llningen av hur faderskapet ser ut i vĂ€rlden. AvsĂ€ndarna Ă€r MenCare, en global kampanj för mĂ€n som engagerade och omvĂ„rdande förĂ€ldrar.

Den visar bland annat att pappor som Àr engagerade förÀldrar och skapar nÀra band med sina barn lever lÀngre och blir lyckligare. Harmoniska pappor ger i sin tur trygga barn.

Det handlar med andra ord om att förÀndra bilden av mÀn som förÀldrar och samhÀllsmedborgare. Bilden av mannen i stora delar av vÀrlden Àr oftast inte förknippad med just förÀldraskap, nÀrhet till barn och omhÀndertagande i hemmet. Inte minst brukar man fÄ det bekrÀftat av utlÀndska gÀster hÀr i Sverige som blir förvÄnade över alla dessa pappor som gÄr runt med barnvagnar. Rapporten djupdyker förstÄs i mer allvarliga saker ocksÄ, sÄsom vÄld i nÀra relation och attityder mot homosexualitet med mera.

Rapporten finns att ladda ner via RÀdda Barnens hemsida, som Àr en medlemsorganisation i kampanjen. DÀr du ocksÄ kan lÀsa mer om initiativet pÄ svenska.

Publicerad den 17 juni, 2015 av Pernilla Alexandersson
Inga kommentarer

”#Stoppamachokulturen” – nĂ„r inte Ă€ndra fram

Byggnads och Byggcheferna har sin kampanj #stoppamachokulturen just nu. Den har mött stark kritik tidigare, till och med anklagats för att vara sexistisk – trots att det Ă€r det den ska motverka. Jag har ocksĂ„ kritik att framföra.

För det första: Ett normkritiskt fokus som inte rĂ€cker hela vĂ€gen Ă€r mycket riskabelt. Det Ă€r mycket bra att deras kampanj inte handlar om att kvinnor ska Ă€ndra pĂ„ sig för att passa in. Den hade lika gĂ€rna kunnat göra det eftersom sĂ„ ser det ofta ut. MĂ„nga företag satsar pĂ„ kvinnliga nĂ€tverk – dĂ€r man skickar kvinnorna pĂ„ lĂ€ger sĂ„ att de ska lĂ€ra sig mer för att passa in. (Resultatet kan till och med bli att de sticker till en annan organisation men det Ă€r en annan historia.) SĂ„ de fokuserar Ă€ndĂ„ pĂ„ normen inom branschen: ”en grabbig jargong”. De vill att den ska stoppas, denna machokultur. Men det blir ju tyvĂ€rr sĂ„ att de fokuserar pĂ„ normen men klarar inte av att hela vĂ€gen uppbringa det kritiska förhĂ„llningssĂ€ttet. Ett mer framgĂ„ngsrikt normkritiskt förhĂ„llningssĂ€tt hade varit att ifrĂ„gasĂ€tta bilden av byggarbetaren och branschen som ”macho”. Nu förstĂ€rker de istĂ€llet den bilden genom en pĂ„kostad kampanj. Alla bĂ„de killar, tjejer och trans som inte identifierar sig som macho, eller för den delen tolkar ”grabbig jargong” som rĂ„ men hjĂ€rtlig, ser dessa affischer och tĂ€nker: ”oj dĂ„ det dĂ€r verkar jobbigt, kanske ska vĂ€lja en annan karriĂ€r Ă€ndĂ„?” Var det verkligen sĂ„ de ville att det skulle bli?

För det andra: Bakgrundsfaktan Àr underligt insamlad. Undersökningen som kampanjen bygger pÄ Àr gjord av TNS Sifo. Jag tar ut de frÄgor som redovisas i den debattartikel som i DN lanserade kampanjen:

”TvĂ„ undersökningar har gjorts bland sammanlagt 2100 respondenter i bygg- och fastighetsbranschen. Parallellt har TNS Sifo stĂ€llt följande frĂ„gor till 1167 deltids- och heltidsarbetande svenskar:

‱ Tycker du att du arbetar pĂ„ en jĂ€mstĂ€lld arbetsplats, det vill sĂ€ga att kvinnor och mĂ€n behandlas i huvudsak lika?

‱ Förekommer det sexistiskt eller könsdiskriminerande sprĂ„k pĂ„ din arbetsplats?”

Ur de tvÄ utvalda frÄgorna kan man utlÀsa följande:

a. De vet inte vad jĂ€mstĂ€lldhet Ă€r, att kvinnor och mĂ€n ska behandlas lika Ă€r en underlig definition pĂ„ jĂ€mstĂ€lldhet. Om frĂ„gan hade varit stĂ€lld sĂ„ hĂ€r: ”vad betyder jĂ€mstĂ€lldhet för dig” antingen med val eller med öppna alternativ. DĂ„ kan man fĂ„ en bild av vad jĂ€mstĂ€lldhet betyder för de som svarar och sedan arbeta vidare med de andra svaren. Det allra bĂ€sta dock Ă€r att frĂ„ga: ”Anser du att mĂ€n och kvinnor i följande situationer behandlas likvĂ€rdigt:” för att sedan rada upp olika branschspecifika exempel. Lektion ett som jĂ€mstĂ€lldhetsexpert Ă€r att om du inte ger exempel sĂ„ kan du inte lita pĂ„ svaren för nĂ€r man sĂ€ger saker som ”lika” eller ”jĂ€mstĂ€lldhet” finns det en tolkning för varje svarande. Lektion tvĂ„ handlar om att inte frĂ„ga folk om kvinnor och mĂ€n behandlas lika i en kontext dĂ€r vittnesmĂ„l och befintlig statistik sĂ„ uppenbart visar att sĂ„ inte Ă€r fallet. Byggnads har inte gĂ„tt sina lektioner.

b. De tror att ”sexistiskt” Ă€r detsamma som ”sexuellt”. Det Ă€r ganska vanligt att man blandar ihop detta pĂ„ grund av att ”sexism” innehĂ„ller ordet ”sex” (dĂ„lig översĂ€ttning frĂ„n början). Om de inte trodde det skulle de inte ha ”sexistisk” OCH ”könsdiskriminerande sprĂ„k” i en och samma frĂ„ga. Det Ă€r som att frĂ„ga: ”Förekommer det trappor och trappsteg i  ditt tvĂ„vĂ„ningshus?”. SĂ„ jag tolkar det som att de egentligen vill frĂ„ga om det förekommer sexuellt och könsstereotypt (dvs sexistiskt) sprĂ„k?

NĂ€r jag startade och drev jĂ€mstĂ€lldhetsgruppen pĂ„ mitt  gymnasium var vĂ„r första insikt: skriver vi en frĂ„ga i en enkĂ€t dĂ€r vi frĂ„gar ”har du utsatts för sexuella trakasserier” svarade i stort sett alla nej. FrĂ„gade vi istĂ€llet: ”har du upplevt nĂ„gon av följande hĂ€ndelser under din tid som elev pĂ„ denna skola?” För att sedan radda upp konkreta exempel pĂ„ bĂ„de sexistiskt agerande (det vill sĂ€ga könsstereotypt agerande sĂ„som om vi tar ett exempel man kan stĂ€lla inom byggbranschen ”att du som yrkesperson har blivit ombedd att bytas ut mot en kollega av motsatt kön baserat pĂ„ förestĂ€llningar om vad du klarar av i relation till din könstillhörighet?”) och pĂ„ sexuella trakasserier (det vill sĂ€ga branschrelaterat: ”har nĂ„gon av dina kollegor ovĂ€lkommen anspelat pĂ„ sexuellt umgĂ€nge i era samtal” eller liknande) sĂ„ upptĂ€ckte vi genast de exempel som vi faktiskt ville komma Ă„t. Och som i sin tur skadade flickor och pojkars arbetsmiljö varje dag pĂ„ skolan.

Att anvĂ€nda ”könsdiskriminerande” Ă€r ocksĂ„ en svĂ„r vĂ€xel att lĂ€gga i för det tunnar ut betydelsen av just könsdiskriminering – dĂ€r kön Ă€r en av diskrimineringsgrunderna i Sverige, medan sexistisk jargong kan och ska tolkas mycket bredare.

För det tredje: JĂ€mstĂ€lldhet blir lĂ€tt könsbinĂ€rt och heterosexuellt. Även om de i kampanjen nĂ€mner HBTQ sĂ„ lyckas den inte leverera hela vĂ€gen gĂ€llande att inkludera transpersoner och stjĂ€rnfamiljer.

Med andra ord sĂ„ nĂ„r Byggnads och Byggchefernas kampanj #stoppamachokulturen inte hela vĂ€gen. Mest Ă€r jag missnöjd för att nĂ€r en undersökning har sĂ„dana kunskapsluckor sĂ„ gör det att den förlorar trovĂ€rdighet. De kallar sin fakta-sida för ”hĂ„rda fakta” vilket sĂ€kert kommer av krav pĂ„ ”svart pĂ„ vitt” som mĂ„nga efterfrĂ„gar för att ”gĂ„ med pĂ„ att förĂ€ndra sig”. Men allt det tragiska som att branschens könsrepresentation Ă€r 92 % mĂ€n och 8 % kvinnor – en extremt könssegregerad miljö, att 99 % av Byggnads medlemmar Ă€r mĂ€n, att 9 av 10 anger att de sett andra mĂ„ dĂ„ligt av kulturen som finns idag… allt det ifrĂ„gasĂ€tts lĂ€tt om de andra frĂ„gorna Ă€r underligt formulerade. DĂ„ blir det inte hĂ„rda fakta: det riskerar istĂ€llet att blir en hĂ„rd ton mot de som driver frĂ„gan om förĂ€ndring. Exempelvis sĂ„ Ă€r har kampanjen blivit omdebatterat pĂ„ den antifeministiska sidan Genusdebatten (som jag med viss ovilja lĂ€nkar till eftersom det Ă€r lite som att lĂ€nka till Darth Vader för en genusvetare – men okej dĂ„).

Grunden till kampanjen Àr enormt viktig. Jag kan inte nog understryka detta. LÀs bland annat om vittnesmÄlen frÄn branschen i den senaste artikeln om kampanjen i DN. Natalie Westmark Àr branschaktiv och intervjuas i artikeln:

”– TyvĂ€rr Ă€r det ocksĂ„ vĂ€ldigt sĂ€llan de manliga kollegerna stĂ„r upp för oss och sĂ€ger ifrĂ„n. MĂ„nga unga killar som frĂ„n början Ă€r schysta formas pĂ„ ett negativt sĂ€tt av Ă€ldre manliga arbetskamrater. Dessutom vĂ„gar mĂ„nga unga inte prata om det hĂ€r, av rĂ€dsla för att uppfattas som jobbiga och fĂ„ dĂ„liga referenser.”

HĂ€r har vi en nyckel till hur kampanjen hade kunnat bli det dĂ€r lilla extra. Normkritik hade varit att inkludera de som har upplevelser av diskriminering (bĂ„de kvinnor, mĂ€n och transpersoner) och de som kĂ€mpar för förĂ€ndring, samt att lĂ„ta dem fĂ„ tolkningsföretrĂ€de – utan att krĂ€va av dem att det Ă€r deras ansvar att stoppa nĂ„got eller berĂ€tta sin historia. Kanske en kampanj mer i riktning mot: #vĂ„gavĂ€gramacho hade varit ett bĂ€ttre alternativ? DĂ„ tror jag att den dĂ€r som stĂ„r pĂ„ perrongen, lĂ€ser kampanjens budskap, och inte orkar stoppa nĂ„gon machostĂ€mning i resten av sin karriĂ€r mer hade tĂ€nkt: ”Vad spĂ€nnande, det hĂ€nder saker inom bygg, jag kanske ska vĂ€lja den karriĂ€ren Ă€ndĂ„, och vara delaktig i denna förĂ€ndring? Jag kan definitivt vĂ„ga vĂ€gra macho!”

FörÀndring handlar om att ge kraft Ät de som har bestÀmt sig för att förÀndra, det som de har makten att förÀndra. Det Àr svÄrt att stoppa nÄgot som man sjÀlv inte Àr delaktig i. Det Àr lÀttare att vÄga nÄgot som man inte vÄgar om inte andra stöttar en. LÄt oss hylla dem inom byggbranschen, av alla kön, som idag vÄgar vÀgra macho!

Publicerad den 5 juni, 2015 av Pernilla Alexandersson
Inga kommentarer

MÀn sÀtter VÀrmland pÄ jÀmstÀlldhetskartan

Region VĂ€rmland och LĂ€nsstyrelsen i VĂ€rmland har gjort en film. Den Ă€r en del, eller ett resultat av, en lĂ„ng resa dĂ€r jag har fĂ„tt möjligheten att vara delaktig sedan 2012 dĂ„ jag gjorde mitt första uppdrag med regionförbundet i VĂ€rmland. Jag vandrade runt i korridorerna och stack in huvudet lite hĂ€r och var och frĂ„gade ”hur gĂ„r det med jĂ€mstĂ€lldheten?”. Jag gjorde andra saker ocksĂ„ förstĂ„s, en genusanalys, kartlĂ€ggningar och djupintervjuer. Men framförallt sĂ„ stack jag in huvudet och stĂ€llde frĂ„gan. Ibland förutsĂ€tter vi för mycket saker i jĂ€mstĂ€lldhetens namn. Vilka som Ă€r intresserade, vilka som Ă€r framgĂ„ngsrika, vilka som Ă€r bromklossar och vilka som Ă€r mer eller mindre intresserade. Jag Ă€r mer för att stĂ€lla frĂ„gor och vara nyfiken.

I denna VÀrmlÀndska produktion har de stÀllt just frÄgor. Till mÀn. Det blev ett tolv minuter lÄngt svar. En del av mÀnnens svar Àr just nyfikna frÄgor, förklÀdda till svar. En del Àr mer rakt pÄ. Som ett stilla uppvaknande.

Fredrik Wass skriver pÄ Resumés blogg ett par rader om denna lÄngsamt reflekterande paus i en stressig vardag till film.

Jag kan inte annat Ă€n hĂ„lla med honom om att man först blir lite stressad, ”12 minuter lĂ„ng – och sĂ„ bara gĂ„r de runt och funderar” men jag gillar den ocksĂ„, trots lĂ€ngden och sĂ€vligheten. Som ett inslag av hopp i en jĂ€mstĂ€lldhetsdiskussion dĂ€r vi liksom glömmer bort att aktivt synliggöra mĂ€nnens röster. Eller att mĂ€nnen inte tycker att det Ă€r upp till dem att synliggöra sig sjĂ€lva. Eller att de inte kĂ€nner att de berör dem. Klokast av alla Ă€r barnet tycker jag, pojken. Alltid barnen! TĂ€nk om de fick bestĂ€mma!

Publicerad den 25 maj, 2015 av Pernilla Alexandersson
Inga kommentarer

Priset för jĂ€mstĂ€lldhet – GuldvĂ„gen

PÄ Add Gender har vi tvÄ Är i rad gjort ett byrÄbranschindex tillsammans med tidningen Resumé för att lyfta frÄgan om jÀmstÀlldhet i reklamvÀrlden frÄn insidan. Vi tog fram ett index för att kunna skapa en bild av nulÀget pÄ byrÄerna med syftet att lyfta och fira de byrÄer som hade kommit lÀngst. MÄnga hade höga ambitioner, men lÀngst ner pÄ listan över det som byrÄerna de facto gör kom budget för jÀmstÀlldhet. Vill alla ha jÀmstÀlldhet utan att nÄgon vill betala för den? FrÄgan borde med andra ord vara, vad Àr priset för att en organisation som inte Àr jÀmstÀlld?

Den senaste tiden har frĂ„gan om representation lyfts av KOMM (branschorganisationen Sveriges KommunikationsbyrĂ„er) som funderade över vem som fĂ„r synas i Svenska reklam. Deras undersökning visar att den bild som infiltrerar oss genom TV:n, som blickar ner pĂ„ oss pĂ„ tunnelbaneperrongen, talar mjukt till oss i radion, de budskap som strömmar frĂ„n tidningen, pĂ„ bion, som pop-up fönster i datorn och som vĂ€ntar pĂ„ oss i hallen nĂ€r vi kommer hem, indoktrinerar oss i vad som anses ”normalt”. Visst har vi det senaste Ă„ret kunnat glĂ€djas över att en kvinna med transbakgrund fĂ„r fronta ÅhlĂ©ns vĂ„rkampanj VĂ„rmod (som vi skriver om hĂ€r). Men detta till trots ser det rĂ€tt vitt och normativt ut pĂ„ reklampelarna. En kan frĂ„ga sig varför det oftast Ă€r samma bilder som visas (vit, heterosexuell och inte över 35 och utan synliga funktionsnedsĂ€ttningar), samma normer som upprepas? Varför Àr det sĂ„ lite variation?

Vi kunde i vĂ„rt första jĂ€mstĂ€lldhetsindex visa att de medverkande byrĂ„erna hade 78 procent delĂ€gare och 65 procent Art Directors som var mĂ€n, medan produktionsledare till 73 procent var kvinnor. Är det homogent och ensidigt bland de som producerar reklam kanske det inte Ă€r sĂ„ konstigt att produkten, reklamen, sedan blir homogen och ensidig? Vi har en tendens att vara överens med de personer som har samma bakgrund som oss sjĂ€lva. Vi bekrĂ€ftar varandra, hĂ„ller med, instĂ€mmer, men vem ifrĂ„gasĂ€tter? Vem ska komma med de nya infallsvinklarna, erfarenheter frĂ„n en annan kultur eller vĂ€rldsdel eller erfarenheter av en annan kropp för den delen? Vem vĂ„gar bryta normer och ny mark?

I den andra undersökningen som Add Gender gjorde av byrÄbranschen kunde vi se att efter bara ett Är, dÄ frÄgan om jÀmstÀlldhet hade lyfts inom branschen, blev mer jÀmstÀlldhetsarbete gjort pÄ byrÄerna. JÀmstÀlldhetsplaner skrevs och uppdaterades, personer eller grupper som skulle arbeta dedikerat med jÀmstÀlldhet tillsattes och ambitionerna höjdes. Fler sÄg Àven jÀmstÀlldhet som en konkurrensfördel (dock utan att integrera det i sin affÀrsmodell). Men fortfarande finns utrymme för förbÀttring. En av de största utmaningarna som vi kunde identifiera var bland annat oförmÄgan för byrÄerna att sjÀlva ta ansvar för att skapa förÀndringar de ville dra nytta utav. Svaren visade pÄ att ansvaret för förÀndring lades hos skolor, hos kvinnor och hos individer utan att tÀnka pÄ att chefer, VD:ar och delÀgare ocksÄ Àr individer med makt att förÀndra.

Add Gender vill skapa förĂ€ndring och i och med detta har vi valt att stödja initiativet till det nya priset i reklamvĂ€rlden – GuldvĂ„gen. Trots en uppsjö av olika priser i branschen saknas det pris som belönar det företag som Ă€r den bĂ€sta arbetsgivaren ur ett jĂ€mstĂ€lldhetsperspektiv. Syftet med GuldvĂ„gen Ă€r att visa Sveriges unga reklamare och kunder vilken byrĂ„ som Ă€r bĂ€st – pĂ„ riktigt. Kvinnor och mĂ€n i reklambranschen ska ges lika möjlighet att avancera pĂ„ byrĂ„erna.

Bakom initiativet stÄr kreatörerna Ellinor Ekström och Sophie Lokko, som hoppas att priset kan fÄ kunderna att höja kraven och de nyutbildade talangerna att undvika luftslotten. För att fÄ fram resultatet till GuldvÄgen kommer vi pÄ Add Gender genomföra en undersökning dÀr resultatet analyseras av en kompetent jury frÄn bÄde reklam- och genusbranschen. Priset kommer att delas ut hösten 2015.

Vi föredrar att jobba med morötter, visa det som funkar, lyfta de goda exemplen och de som vÄgar utmana, tÀnka nytt, prova nya vÀgar och som satsar pÄ en jÀmstÀlld organisation.

JĂ€mstĂ€lldhet har ett pris – GuldvĂ„gen!

Publicerad den 20 maj, 2015 av Jessica Areborn
Inga kommentarer
© 2024 JĂ€mstĂ€lldhetsexperten