Inlägg taggade med ’könsroller’

Vems idéer om sexualitet förverkligas i sexleksaker?

Har ni nÄgon gÄng studerat utbudet av sexleksaker i syfte att se vad producenterna anser att mÀn respektive kvinnor vill ha? Det har jag.

Sexleksaker för kvinnor, samt beskrivningarna av dessa pÄ hemsidor för sexprodukter, Àr inriktade pÄ funktion och teknik för att maximera sköna upplevelser. Det finns mÄnga olika varianter av vibratorer, dildos och g-punktsstavar i alla möjliga olika former och fÀrger.

De flesta leksaker för mĂ€n Ă€r annorlunda. Det finns mĂ€ngder av vaginor och underliv som pĂ„stĂ„s vara avgjutningar av kĂ€nda kvinnliga porrskĂ„despelare. Och dockor som ska likna dessa kvinnor.  Beskrivningarna till produkterna Ă€r inriktade pĂ„ fantasier om att ha sex med dessa porrstjĂ€rnor istĂ€llet för pĂ„ teknik för att göra det skönt för mannen. Dessutom Ă€r nĂ€stan alla produkter inriktade mot heterosexuella mĂ€n och inte homosexuella – utbudet bestĂ„r frĂ€mst av lösvaginor, som ju inte Ă€r sĂ€rskilt attraktivt om du inte har sexuellt begĂ€r till kvinnor.

En av de mest uppseendevÀckande beskrivningarna jag sett av en sexleksak för mÀn Àr denna. Dockan har namnet Jessica Simpson lovedoll och det Àr en bild pÄ henne pÄ förpackningen, men det berÀttas sen att dockan Àr en standardtyp av Barbara som inte har nÄgra likheter med bilden pÄ omslaget.

Om denna fantasi pĂ„stĂ„s det att ”eftersom hon Ă€r dum som en oxe, sĂ€ger hon aldrig nej”. Det sĂ€gs vidare att ”hon kanske inte vet skillnaden mellan tonfisk och kyckling men hon vet med sĂ€kerhet skillnaden mellan en hĂ„rd kuk och den mjukare sorten som hon dumpat”. Fantasin som presenteras spelar pĂ„ tanken om en kvinna som Ă€r korkad och enbart ett objekt, och att mannen fĂ„r behandla henne hur som helst, hon Ă€r Ă€ndĂ„ för dum för att sĂ€ga nej. Det sĂ€gs till och med att hon kommer ”sjunga ditt namn nĂ€r du dunkar pĂ„ henne”. Oavsett hur vĂ„ldsam du Ă€r kommer denna fantasikvinna att vara delaktig i leken.

Det finns inga avgjutna penisar av kĂ€nda skĂ„despelare för kvinnor eller homosexuella mĂ€n att leka med. Detta förvĂ€ntas uteslutande vara heterosexuella mĂ€ns fantasi. Kvinnor förvĂ€ntas inte bry sig om det visuella utan enbart att det ska kĂ€nnas skönt – funktion. MĂ€n dĂ€remot förvĂ€ntas frĂ€mst vara intresserade av en visuell fantasi om att ha sex med en porrstjĂ€rna, och inte funktion för att skapa en skön kĂ€nsla.

Vilken syn pÄ mÀn respektive kvinnor anser du reproduceras i presentationen av sexleksaker för respektive kön? Vad anser du om den förestÀllning kring manlighet och kvinnlighet som det reproducerar?

Publicerad den 19 februari, 2013 av Frida Stjernholm
5 kommentarer

NĂ€r sexistena predikar könsbeteenden hukar sig församlingen i bĂ€nkarna – det Ă€r buggkurs i Jokkmokk.

Jag Àr pÄ en buggkurs i Jokkmokk som vÀnder sig till folk som har dansat förut. Instruktörerna har blÄ trÀningsklÀder med sitt dansföretags logotyp pÄ. Golvet Àr fullt, det Àr mÄnga som jag aldrig sett. SÀkert har flera rest in till stan frÄn byarna. Det Àr inte ofta det hÀnder nÄgot kul hÀr. Den manliga instruktören presenterar sig, han sÀger att han bor i nÄgon by vid RiksgrÀnsen eller nÄgot. SkÀmtar om att det Àr en storstad. Det stÄr en vÀltrÀnad tjej bredvid honom i en jacka med samma logotyp. Vi fÄr inte veta vem hon Àr.

Sedan börjar lektionen. Takt och rytm. Bra uppvÀrmning. Jag börjar komma in i kÀnslan, men det Àr alltid svÄrt att slappna av med massa okÀnda mÀnniskor och inlevelsen brukar inte komma förrÀn efter ett tag.

”Ni tjejer, tĂ€nk pĂ„ att det KAN bli bra dans om ni tar korta steg, inte lĂ„nga!” SĂ€ger instruktören. ”Med lĂ„nga steg blir det sĂ„hĂ€r.” Han visar, överdrivet, men sĂ€tter samtidigt nĂ€san i vĂ€dret och skjuter fram brösten. SĂ„ konstigt. Undrar om han brukar gĂ„ sĂ„ nĂ€r han gĂ„r fort? Ju mer han pratar, ju tydligare blir det vad det handlar om. Det Ă€r inte dans som lĂ€rs ut hĂ€r, utan könsnormer.

”Vad ska jag sĂ€ga för att fĂ„ er att förstĂ„?” FortsĂ€tter han. ”Vi tar nĂ„got som alla kvinnor gör…gĂ„r och shoppar! PĂ„ IKEA! Eller hur?” Han ser sig om och förvĂ€ntar sig medhĂ„llande skratt, och fĂ„r ett par.

Jag iakttar honom och gruppen för att utröna om detta Àr ironi eller ett misslyckat sexistiskt skÀmt. Det verkar vara fullaste allvar. Han börjar gÄ konstigt runt i rummet. Förmodligen tycker han att kvinnor gÄr sÄdÀr som han gÄr nu.

”Ni ser hur det blir va?” Jag ser hur det blir…jag börjar bli arg och kan inte fokusera pĂ„ inlĂ€rningen. Jag tycker mig ocksĂ„ se att flera andra skruvar pĂ„ sig och tittar ner eller börjar hĂ€nga med axlarna. Kanske passivt motstĂ„nd? Kanske Ă€r det dĂ€rför han skruvar upp sexismen ett snĂ€pp till? För nu börjar han informera oss om att ”i Bugg, dĂ€r skiljer man pĂ„ mĂ€n och kvinnor!” Man mĂ„ste utrycka rytmen, deklarerar han, och det gör mĂ€nnen genom att trampa och anvĂ€nda lĂ„ren, medans kvinnorna ska vicka pĂ„ höften. Han visar inlevelsefullt hur trĂ„kigt det ser ut om en tjej dansar utan att svĂ€nga pĂ„ arslet och konkluderar att ”nu vill vi se skillnad!”

”Jeeezuz” tĂ€nker jag och bestĂ€mmer mig för att dansa pĂ„ det sĂ€tt jag Ă€r van. Mina förra lĂ€rare sade inte ett ord om höftrytmik Ă€r essentiellt för buggens stilart. I sĂ„ fall hade jag valt herrstegen. Höfter Ă€r inte min grej. Det gĂ„r en lĂ„t. Instruktören mulnar. Han angriper Ă„tskillnadsproblematiken frĂ„n andra hĂ„llet:

”Om man dansar sĂ„hĂ€r som kille:” Ă„tertar han och börjar sin stĂ„-upp-show igen och dansar plötsligt inlevelsefullt svajigt, rytmiskt och coolt. Han svĂ€nger sig ledigt i höftrörelser och axelleder pĂ„ ett sĂ€tt som kanske till och med skulle fĂ„ min förra lĂ€rare frĂ„n kungliga baletten i Zair att tycka mannen var ett möjligt Ă€mne för afrikanska macho-danser. Han dansar ocksĂ„ ganska precis som min manlige danslĂ€rare pĂ„ MidsommargĂ„rden i Stockholm. Positiva minnen av tvĂ„ vĂ€nliga och superduktiga manliga danslĂ€rare gör mig för nĂ„gra sekunder gladare. DĂ„ sĂ€ger instruktören: ”dĂ„ ser man ju ut som nĂ„n transvestit! Och det vill man ju inte göra!” Innan jag hinner tĂ€nka har jag rĂ€ckt upp höger arm och sĂ€ger: ”Jo! Jag!” och ler vĂ€nligt, eftersom ordet ”transvestit” plötsligt kĂ€nns som den enda pusten av syre i ett rum dĂ€r könsfördomar hotar att kvĂ€va mig. Men han reagerar inte pĂ„ detta, kanske för att han vĂ€nde ryggen till.

Det vore sĂ„ mycket lĂ€ttare om han sade som det var, att det Ă€r HAN som inte vill se ut som en transvestit, att det Ă€r HAN som vill ”se skillnad”, att höftvickandet Ă€r nĂ„got HAN vill se kvinnor göra men som HAN inte vill se mĂ€n göra! I sĂ„ fall hade vi som kursdeltagare kunnat sĂ€ga: ”PĂ„ sĂ„ vis. DĂ„ vet vi var du har dina könsestetiska smakpreferenser.” Och de som hade velat uppfylla dem hade kunnat göra det, och vi som inte hade lust med det kunde Ă€gnat oss Ă„t att dansa och uttrycka rytm pĂ„ vĂ„rt eget personliga vis. Stegen och turerna gör ju Ă€ndĂ„ dansen till bugg.

Det Àr motsÀgelsefullt att han dessutom presterar en sÄdan svajig dans med sin egen kropp, och dÀrmed bevisar att det Àr HAN som kan dansa sÄ, inte jag, eller nÄgon annan av honkön. Han behöver dessutom inte vara orolig för könsöverskridelser. Hur han Àn rör sig förkroppsligar han ett norbottniskt karlakarlsideal som för tankarna till skoterÄkning och Àlgjakt, vilket jag anar att han ocksÄ Àr nöjd med. Nej, det Àr nog snarare sÄ att det Àr sÄ in i vasken omanligt att dansa i hans begreppsvÀrld, att det Àr sjÀlva dansandet i sig som fÄr honom att kÀnna panikkÀnslor över att feminiseras. DÀrav detta överdrivna feminiserande av kvinnor. Det Àr dock inget som tyder pÄ att de övriga mÀnnen bland deltagarna kÀnner ett behov att steloperera sina sjÀlvförtroenden med hjÀlp av förtrycksbeteenden.

Jag dansar vidare, mĂ€rker att flera ser lite anstrĂ€ngda ut, de som förut log har nu svĂ„rt att le och vi ser inte varandra i ögonen. Snacket om ”vi killar och ni tjejer” verkar ha sabbat rejĂ€lt för kursdeltagarna. Det Ă€r tillrĂ€ckligt pinsamt för de flesta att stĂ„ och sköta ”tjejsteg” och ”killsteg” och ta i frĂ€mmande personer. Ska man dessutom tvingas till att lĂ€ra in fĂ„nigt rörelsemönster blir det över grĂ€nsen. Jag kan inte lĂ„ta bli att sĂ€ga ”vilket trams!” till mina partners nĂ€r instruktören gĂ„r pĂ„ om IKEA, simultankapacitet och kvinnligt sĂ€tt att föra sig. Jag har kommit en bit bort i ringen och dansar nu med en tjej som agerar herre. Hon Ă€r bra och jag slappnar plötsligt av och kĂ€nner mig som mig sjĂ€lv och inte som ”en tjej”. Instruktören sĂ€ger: ”jag Ă€r inte nöjd! Det ska SYNAS vem som Ă€r tjejen och vem som Ă€r killen!” ”Lycka till!” sĂ€ger jag till min kvinnliga kavaljer och tĂ€nker just erbjuda mig att se ut som en kille, nĂ€r en man sĂ€ger: ”det hĂ€r trampandet som vi killar ska göra, Ă€r det nĂ„got vi behöver göra för dansen, eller Ă€r det bara för att du vill att vi ska se löjliga ut inför tjejen?” Bullseye! TĂ€nker jag och hĂ„ller med. LĂ€raren menar att det Ă€r för att uttrycka ”rytmen”. ”Men det kan man vĂ€l göra pĂ„ olika sĂ€tt?” SĂ€ger nĂ„gon och vi Ă€r fler som hĂ„ller med.

Instruktören visar sig vara den typen av pedagog som siktar pĂ„ att brotta ner Ă„siktsmotstĂ„nd med verbalt vĂ„ld. Han gör ett nummer av hur löjligt detta pĂ„stĂ„ende Ă€r och förlöjligar mannen som uttalat sig, vilken skrattar besvĂ€rat. Instruktören dundrar pĂ„ om att det inte Ă€r bugg om man inte vickar höfter, men sedan kan alla vicka ”pĂ„ sitt sĂ€tt”. Av hundra kvinnor buggar alla olika! Tack för informationen tĂ€nker jag och kĂ€nner att jag har fĂ„tt nog. Jag kĂ€nner att mina höfter blir rakare Ă€n de nĂ„gonsin varit och att det börjat rycka i min högra biceps. Inte vill jag betala för den hĂ€r skiten? En imponerande lĂ„ng kvinna sĂ€ger med avslappnat melodisk röst: ” Jag kan uppleva att olika lĂ€rare sĂ€ger olika saker”. LĂ€nge leve diplomatin! TĂ€nker jag, som sjĂ€lv Ă€r sĂ„ arg att jag tappat talförmĂ„gan och helt fĂ„r koncentrera mig för att följa min pacifistiska övertygelse i stĂ€llet för att lyda min adrenalinpĂ„slagna biceps och golva köttberget.

Jag avviker diskret frĂ„n cirkeln och bekĂ€nner min orsak till arrangörerna: ”ursĂ€kta, men jag vill bli struken frĂ„n listan, jag kan inte delta i en kurs dĂ€r lĂ€raren sĂ€ger sĂ„dana saker om kvinnor och mĂ€n. För mig Ă€r inte det han sĂ€ger ok.” De tre kvinnorna stirrar pĂ„ mig.  ”Kan ni stryka mig frĂ„n listan?” Upprepar jag. DĂ„ Ă€r det som om myntet trillar ner i automaten. En nickar lĂ„ngsamt med ett svĂ„rtolkat leende. ”Javisst! Jag förstĂ„r” sĂ€ger en annan och stryker mig frĂ„n listan.

Jag tror faktiskt att hon gör det ocksĂ„. NĂ€r jag gĂ„r ut i kapprummet hör jag hur lĂ€raren sĂ€ger nĂ„got som lĂ„ter som ”man vill ju inte se ut som en bög” och dĂ„ inser jag att jag gick i grevens tid! TĂ€nk om han verkligen sade det?! DĂ„ hade jag anmĂ€lt kursen för krĂ€nkande tilltal och diskriminering pĂ„ grund av sexuell lĂ€ggning. Hur hade det sedan gĂ„tt med att fĂ„ lĂ„na projektorn eller ha möten i deras lokaler? Jokkmokk Ă€r ett litet stĂ€lle. Man mĂ„ste vara diplomatisk. Överallt. Varje dag.

Men det gĂ„r att sĂ€tta grĂ€nser, och den frihet jag just vunnit genom att sĂ€tta en grĂ€ns, Ă€r beklagligt nog pĂ„ bekostnad av att jag denna helg inte kan delta i den enda sociala aktivitet som stĂ„r till buds i denna nĂ€pna lilla by. PĂ„ vĂ€gen hem kommer ett sms frĂ„n en annan kursdeltagare. Hon frĂ„gar varför jag gick. ”Stod inte ut med snacket” svarar jag och hon replikerar direkt: ”ja, jag vet, har aldrig varit med om maken till könsstereotypt, men det Ă€r ju kul att lĂ€ra sig bugga.”

Tja. Nej. Inte pÄ de villkoren, inte för mig. VÀl hemma tittar jag pÄ mina skidor. Det fÄr bli ni som roar mig igen. Kanske Àr det dÀrför spÄren Àr sÄ fulla av tysta skidÄkare pÄ helgerna? Det Àr flyktingarna frÄn den sociala samvarons sexistiska krav.

 

Publicerad den 13 februari, 2013 av Zam Aurelius
1 kommentar

Jul, jul, signade jul

Sista veckan innan jul och de flesta i vÄr nÀrhet stressar för att hinna med julklappsköp, julmat, pynt, skolavslutningar, luciatÄg och allt det som hör till vÄr jul. Men vad Àr det egentligen med julen som gör att vi slÀpper allt som vi annars vÀrderar sÄ högt? Som ett jÀmstÀllt hemmaliv, en fridfull vardag, vÄra försök att hÄlla nere konsumtionshetsen, ja allt sÄdant verkar lÀggas Ät sidan för att vi istÀllet krampaktigt ska hÄlla fast vid gamla traditioner. Helt plötsligt ska det Àtas 1800-talsmat, all slÀkt som inte trÀffats under Äret ska klÀmmas in pÄ tre dagar, mamma stÀdar och pyntar och allt ska vara precis som vanligt. Som vi sett i medier de senaste dagarna sÄ vÀcker till och med tecknade filmer otroligt starka kÀnslor, för det gÄr inte att Àndra pÄ julen hur som helst!

SjĂ€lv var jag pĂ„ besök i England förra helgen och sĂ„g julreklamen för en av deras stora livsmedelskedjor. Deras slogan var ”Christmas doesn’t just happen by magic. Behind every Christmas there’s mum”.

Ja vad sÀger ni? HÀrligt att det Àr 2012?

Publicerad den 18 december, 2012 av Karin Bogren
2 kommentarer

Uppfinn inte hjulet igen

Det var bara en tidsfrÄga innan svensk maskulinitetsforskning skulle ge sig till kÀnna med anledning av regeringens tillsÀttning av en jÀmstÀlldhetsutredning med fokus pÄ mÀn. I en debattartikel pÄ SvD:s hemsida talar de om för PM Nilsson att de existerar och har gjort sÄ under lÄng tid. Och direkt positionerar de sig i dagens debatter om mÀn och jÀmstÀlldhet:

En av de utmaningar vi maskulinitetsforskare Äterkommer till Àr hur vi kan förstÄ enskilda mÀns erfarenheter av maktlöshet samtidigt som vi behÄller fokus pÄ de samhÀlleliga strukturer dÀr mÀn som grupp privilegieras pÄ bekostnad av kvinnor. PÄ samma sÀtt som kvinnor inte ensidigt kan förstÄs som offer och maktlösa kan inte heller mÀn förstÄs som enbart offer.

I mitt tidigare inlÀgg, som handlade om den nya jÀmstÀlldhetsutredningen, undrade jag om upplevelsen att det nu Àr mÀnnen som Àr diskriminerade, egentligen hÀnförde sig till att det manliga utrymmet inte lÀngre Àr sÄ stort som man Àr van vid. I debattartikeln fÄr vi ett svar pÄ om den svenske mannen av idag Àr diskriminerad.

PÄ senare tid har röster höjts i samhÀllsdebatten som menar att den svenska jÀmstÀlldhetspolitiken osynliggjort och i vissa fall till och med missgynnat mÀn. Inom den existerande forskningen finns dock inget som tyder pÄ detta.

Det Àr definitivt spÀnnande tider vi lever i!

Publicerad den 2 oktober, 2012 av Frederick Lidman
4 kommentarer
© 2018 JĂ€mstĂ€lldhetsexperten