Tillväxtverket har nu i april 2012 släppt sina riktlinjer för handlingsplaner om jämställd regional tillväxt. Där berättas att Näringsdepartementet kräver en handlingsplan för jämställd tillväxt. Den ska lämnas in av regionförbunden i februari 2013 och innehålla följande:
Regionens mål och syfte med handlingsplanen (Vart vill vi?)
Nulägesanalys (Vart är vi nu?)
Aktiviteter (Hur når vi vår målbild?)
Plan för återrapportering och utvärdering
Just nu sitter jag och fnular på Region Värmlands arbete med just detta. Till sensommaren ska en stor del av nulägesanalysen vara klar i form av en genomgång av det regionala utvecklingsprogrammet ur ett genusperspektiv. Det här är, som jag skrivit tidigare, mycket spännande. Det får en verkligen att hamna i situationer där svar på frågor om vad jämställd tillväxt egentligen är ska göras om till konkreta lösningar som både ska kunna beskrivas i text men också såklart i agerande.
Så här skriver Tillväxtverket i sin skrift ”Att välja jämställdhet”:
”Den hållbara tillväxten består av tre dimensioner: ekonomi, miljö och social hållbarhet (där jämställdhet utgör en del). Det finns dock inget fastslaget sätt att mäta vare sig om tillväxten är jämställd (eller hållbar) eller hur jämställd (eller hållbar) den i så fall är. Det finns heller ingen entydig definition av vad staten och myndigheterna avser med jämställd tillväxt, och därmed heller ingen metod för hur en myndighet kan avgöra om den bidrar till jämställd tillväxt eller inte.”
Okej då. Enkel uppgift man har… Längre in i samma skrift finner vi:
”I begreppet jämställd tillväxt finns en inbyggd tvetydighet. Är tanken att jämställdhet ska leda till tillväxt, eller är det tillväxten som sådan som ska vara jämställd? Båda alternativen stöds av argument härledda ur forskning och bägge är relevanta ur såväl tillväxtpolitiskt som jämställdhetspolitiskt hänseende. Dessutom finns den tredje ingången, som härleds direkt ur statens jämställdhetsintegreringsstrategi. Där läggs vikten vid att den verksamhet som bedrivs av staten och bekostas av offentliga medel ska vara jämställd.”
Denna inbyggda tvetydighet gör mig förvirrad. Varför ska man egentligen arbeta för jämställd tillväxt? För att tillväxten ska vara jämställd eller för att tillväxten ska leda till jämställdhet? Tillväxtverket menar att man ska göra det för båda anledningarna och för att statens beslut om jämställdhetsintegrering också innefattar planer och åtgärder för tillväxt. Men det finns inget sätt att mäta om tillväxten är varken hållbar eller jämställd. Självklart inte. Det går inte att kontrollera detta, ekonomiska kriser kommer och går och omvärlden är föränderlig. Vi kan påverka förutsättningarna för tillväxt och dessa förutsättningarna har vi gemensamt bestämt ska vara jämställda och hållbara. Dessa förutsättningar skapar vi genom våra handlingar och genom att kontrollera statistik och hålla oss uppdaterade på forskning.
På bordet framför mig ligger Jämlikhetsanden. En bok som presenterar en omfattande forskning och statistik från 21 rika länder – däribland Sverige. Boken visar hur graden av ojämlikhet i ett samhälle påverkar hur vi mår både fysiskt och psykiskt. Den visat att jämlikhet har positiv inverkan på: hur länge vi lever; hur vi lyckas med våra studier; hur vanliga tonårsfödslar är; hur utbredd fetman är; hur mycket kriminalitet och våld som finns; hur stor den sociala rörligheten är och mycket mer. Har jämlikhet en positiv inverkan på tillväxt? Där kommer väl det hållbara i det hela!
På nåt vis så påminner detta om när jag läste relativitetsteori. Det går inte att förstå rumtiden, man måste bara acceptera och lita på att den finns där och att det är bevisat. Man måste bara anpassa alla sina beräkningar efter att det är så universum är uppbyggt. Punkt. Jag kliar mig i huvudet och fortsätter arbetet med att vara bryggan mellan Tillväxtverkets texter och direktiv och det konkreta handlandet på regionsnivå. Jag kavlar upp ärmarna och säger högt för mig själv: Nu går vi från varför till hur!
