Det var kallt, det var stjärnklart, det blåste. Det var onsdagkväll och klockan var 20.30. Jag stod på toppen av världen och låtsades att jag hörde ljudet av dova vant-applåder och jubel. Det var nu det gällde. Det var OS i någon stad som inte gick att uttala, kanske var det låtsasfranska. Det var störtloppstävling, det bekanta nedräkningspipet ljöd och jag tog sats. Sparkade ut med högerskidan och intog positionen. Applåderna eskalerade. Jag satsade allt. Kröp ihop. Och flög ner mot målet. Aldrig tidigare hade en tolvåring vunnit OS i störtlopp. En sensation.

Sen var det dags att åka hem. Pappa stod vid parkeringen och väntade med bilmotorn igång. Han slängde in skidorna i takboxen. Jag stoppade låtsasmedaljen i fickan. Knäppte upp pjäxorna och i huvudet svarade jag på frågorna i vinnarintervjun. ”Hur känns det?”.

Jag brann. Inget kunde stoppa mig. Jag var oövervinnerlig. Jag tog OS-medalj flera gånger i veckan.

Den glöden jag kände i skidbacken (som i själva verket var en gammal soptipp i mellansverige) – den strävar jag ständigt efter än idag. Ibland lyckas jag, ibland inte.

När jag började jobba med Motivation.se kände jag något som jag inte hade känt på mycket länge. Jag kände mig nästan som tolv igen. Engagemanget, viljan, energin. Känslan av att inte ens tänka på motståndet. Bara köra. Bara bli ett med uppgiften och fokusera framåt. Att bemästra utmaningen och ha kontroll, att känna fullt förtroende för sin egen kunskap och kompetens. Att plötsligt känna äkta motivation, förmodligen sprungen ur att vara rätt person på rätt plats, när egenskaperna fullt ut matchar behovet.

Vi lanserade sajten 1 mars 2011 – snart två år sen och jag känner fortfarande likadant. Inte hela tiden och inte alltid, det vore att ljuga. Men glöden finns där. Och jag vill aldrig mer gå tillbaka till en plats där den riskerar att falna.

Om några veckor ska jag och mina föräldrar åka till Italienska alperna tillsammans. Även om jag är lite stelare och kanske inte riktigt lika modig längre, så ligger glöden där inne och pyr. Jag ska vara tolv igen och ska höra vant-applåderna. Förmodligen kommer jag vinna OS. Jag brukar göra det.

Livet är lite för kort för att inte vara tolv år oftare.