Arkiv ’Vardag’

Vem skriver du för?

PRV, Patent- och registreringsverket har anmälts till JO av Helena Englund Hjalmarsson vd på Språkkonsulterna. Hon menar att myndighetens svar på hennes ansökan är alldeles för krånglig och hänvisar till Språklagen från 2009 där klarspråksparagrafen säger att språket i all offentlig verksamhet ska vara vårdat, enkelt och begripligt.

Jag känner själv igen fenomenet med obegripliga blanketter och förvirrande svar från myndigheter och väntar nyfiket på vad Helena Englund Hjalmarssons anmälan kommer ge för resultat. Jag tycker språk är en viktig del i att skapa tillgänglighet.

Vill även passa på att dela med mig av ett boktips. Tydliga texter av Jenny Forsberg. En liten bok som jag själv bläddrar i ofta.

Publicerad den 26 augusti, 2013 av Jenny Claesson
Inga kommentarer

Att lämna plats – och ta den

För några år sen blev jag plötsligt och oväntat ensam ägare av ett litet torpruckel i Sörmland. I skilsmässan vägrade jag släppa taget och bestämde mig att jag kunde själv. Motorsågen jag fick det året av min pappa i julklapp stod som symbol för vad jag tänkte bemästra – skogen, renoveringsprojekten, trädgården, pumpen, grillen. Inga domäner var ett hinder.

Torpet har lärt mig mycket. Förmodligen mer än vad jag överblicka härifrån.

Nu är jag inte ensam där längre. Men den där tiden var ovärderlig för min inre kunskapsbank. Jag insåg att jag lutat mig lite för mycket på gamla förlegade tankespår och synsätt – min tro på min egen kapacitet (eller snarare bristen på den) var marinerad i en historik som sträcker sig långt bortom ett litet hus i en skog. Jag valde alltför ofta den säkra, redan upptrampade vägen. Stannade i bekvämlighetszonen.

Jag kommer konsekvent att vägra hamna i bekvämlighetszonen igen. Men jag inser också att det inte är ett projekt jag ensam kan stå bakom. Min övertygelse är att jämställdhet är en gemensam sak där vi alla har lika stort ansvar – att lämna plats och att ta plats. Att ställa krav och bryta mönster – nå bortom slentrianmässiga beslut – det måste vi göra ihop. I vardagen, på jobbet, i köket, i skogen…

Det måste göras tillsammans.

Det börjar i det lilla och framförallt är det obekvämt. Det kräver energi att kliva över. Men vad kommer det kosta att inte göra det? Vad är priset för att inte orka gå halva vägen var?

Jag är inte rädd för motorsågen längre. Jag bemästrar den. Jag kan till och med lära andra hur man gör. Kan tricken och knepen. Har modet, har tagit platsen. Jag vågade kliva över till den sidan. Med hjälp av min pappa som öppnade den möjligheten. För jag hade kanske inte valt den själv.

Han lämnade plats. Och jag tog den.

Det är allas vårt ansvar.

 

Publicerad den 31 juli, 2013 av Frida Nilsson
16 kommentarer

Bröllopstraditioner och feminism

En undersökning bland 200 kommande brudar i England visar på hur traditioner ändras i samband med vigsel. Det verkar som att en del brudar faktiskt ser det som ett medvetet feministiskt val att inte hålla sig till vissa traditioner.

26% av brudarna ville behålla sitt flicknamn i någon form.

19% av brudarna ansåg att vissa bröllopstraditioner  ”i viss mån” kan uppfattas som ”anti-feministiska”.

76% av brudarna vill att deras far lämnar över dem (inte lika vanlig tradition i Sverige reds anm).

9% av brudarna skulle bära en annan färg än vitt på sin bröllopsdag.

Undersökningen skrivs det om på bland annat Weddingdays (som jag förstår har gjort undersökningen) och Huffington Post.

Personligen minns jag att folk blev väldigt förvånade att jag inte behöll mitt flicknamn i samband med vår vigsel för ett par år sedan. ”Du som är jämställdhetsexpert kan ju inte ändra namn!” var det faktiskt en del som utropade.

För mig är det viktigt att traditioner formas efter människorna som ska utföra dem och att vi inte är onödigt konservativa kring vissa av dem enbart i relation till kön.

Oavsett om det är en man och en kvinna som gifter sig eller inte (jag utgår från att undersökningen inte har ett perspektiv kring olikkönade- eller samkönade giftermål eftersom inget nämns – då brukar det vara heteronorm) så är det viktigt att tänka igenom traditionerna, förhålla sig till dem och skapa sitt eget helt unika koncept.

Det är fler möjligheter vi ska skapa, inte nya snäva normer!

Däremot så hade jag en annan färg på klänningen än vit. Vilket var väldigt kontroversiellt för vissa medan andra ansåg att det var helt upp till mig.

Nu är jag nyfiken på vad män anser om feminism i relation till bröllop – och hur samkönade par förhåller sig till att medvetet bryta eller behålla vissa traditioner.  Vem vill göra dessa undersökningar? 

Publicerad den 30 juli, 2013 av Pernilla Alexandersson
1 kommentar

Trevlig midsommar!

Midsommar firas traditionsenligt i Sverige med midsommarstång, färskpotatis, sill och nubbe. Jordgubbar finns nog också på mångas bord ofta med vispad grädde och kanske lite strösocker.

Inför denna högtid vill många företag att du ska välja just deras produkter och för dem som inte gör sin egen inläggning eller kryddning så är sill något som ska inhandlas. Jag hittade ett exempel på storytelling i en tidning som följer med det kundkort jag har i kedjan som har en affär i min förort. Under rubriken ”Gör dig bekant med den svenska sillkulturen. Möt de lokala karaktärerna.” beskriver ett företag sina sillsmaker utifrån karaktärer från orten. Smart. Storytelling är det nya svarta.

 

Tyvärr fick de av någon anledning bara med karaktärer som är män. Vilket föranledde ett mail från undertecknad. Så här skrev jag:

Jag såg er kampanj i en tidning. Roligt sätt att presentera ert sillsortiment. Tråkigt bara att det bara män, finns det verkligen inte en enda karaktär som är kvinna som är värd att prata om och vars historia är värd att berätta?

Känns tråkigt på en annars rolig kampanj. Leta lite djupare, hon finns med största säkerhet där!

Tack.
Jenny

Det dröjde inte många timmar så fick jag svar från företagets vd. Så här skrev han:

Hej,

Tack för kommentaren, kan bara hålla med dig. Vi har inte tänkt utifrån det perspektivet men det måste vi absolut göra. Självklart finns det kvinnliga karaktärer som vi kan ta med.

Håll utkik på våra kommande nyheter så skall vi få med en kvinna.

Hälsningar Stefan

Vardagsaktivism lönar sig. Säg ifrån när något känns konstigt. Ställ frågor. Nästa midsommar kan kanske de som vill njuta av sill med anknytning till kvinnor från Varbergstrakten. Bara en sån sak. Om du vill, dela gärna dina genusdiskussioner i midsommar på taggen #genussill så kan vi stötta varandra.

Nä, nu ska jag vispa grädde. Vi hörs!

Mer om midsommar på Jämställdhetsexperten.se.

Publicerad den 21 juni, 2013 av Jenny Claesson
Inga kommentarer

Varje dag: sexism

www.everydaysexism.com kan du läsa mer om ”The Everyday Sexism Project” som startats i England och spritt sig över världen. Här katalogiseras olika fall av sexism som kvinnor upplever på en daglig basis. De kan vara allvarliga eller mindre allvarliga, djupt kränkande eller en iakttagelse som påverkar din vardag negativt. Poängen med projektet är att detta, litet som stort, normaliseras som du inte ens känner att du kan protestera.

Uppmaningen från projektstartaren Laura är: ”Säg så mycket eller så lite du vill, använd ditt riktiga namn eller en pseudonym – det är upp till dig. Genom att dela din berättelse du visar världen att sexism existerar, det drabbar kvinnor varje dag och det är ett giltigt problem att diskutera.”

Detta gör du via hemsidan eller genom att Twittra till: @EverydaySexism eller #EverydaySexism. På svenska finns detta på: @vardagssexismen eller #vardagssexism.

Här kan du se en film om projektet och här kan du donera.

När vi ändå talar om kampanjer så skulle jag vilja slå ett slag för Crossing Boarders och Femtastics kampanj #FATTA. Här kan du genom att surfa in på crossingboarders.se/fatta. Syftet med projektet är att samla in människors berättelser om sex som inte skett på deras egna villkor. Kampanjen har två syften. ”Det första är att få människor att fundera över och fatta att sex handlar om samtycke. Det andra är att få politiker att fatta beslut och lagstifta så att ingen som våldtar går fri.”

Du hittar också mer info på facebook om #FATTA.

En annan medvetandegörande kampanj om sexism har under en längre tid varit spelindustrins #1reasonwhy. Den har den senaste veckan vaknat till liv igen efter att flera börjat twittra i samband med spelmässan E3. Här kan du läsa speljournalisten Tina Aminis artikel om mässan: ”The Creepy Side of E3″

”You might not have heard about the security guard that groped a journalist at this year’s E3. Or the writer who gave a PR woman his business card by slipping it in her dress. Or the women presumed to be booth babes simply because of the way they looked.” skriver Amini och kommentarerna haglar in.

Sammanfattningsvis: Sociala media gör något magiskt med jämställdhetsfrågan. De två problem jag kan se är att 1. min upplevelse är att det är svårare att få positiva kampanjer att rulla än sådana där man lyfter fram den mörka sidan av månen, så att säga. Inte för att det inte behövs talas om all sexism och de sexualbrott som sker alldeles för ofta men jag är ibland orolig för att jämställdhetsfrågan blir en fråga om symptom och inte diagnos. Utan att tala om diagnosen och även uppmärksamma det friska så blir det lätt så att de som verkligen behöver lyssna (för att skapa förändring) distansierar sig. Problem 2. är att det i många fall riktar sig till ”alla” eller till ”kvinnor och tjejer” men aldrig riktigt till män… Eller? Har du något exempel? Det vore givande att se och höra kampanjer som kompletterar med mäns berättelser om sexism och att de också får tala ut om frågan.

Men nu slutar jag oroa mig ett tag och lutar mig in i berättandet av mina egna historier, samt läser om då andra har upplevt sexism. Det är ändå så att ibland behöver man verkligen prata av sig, och som Laura säger på #EverydaySexism att om vi inte talar om det så normaliseras det. Så låt oss #prataomdet.

Publicerad den 20 juni, 2013 av Pernilla Alexandersson
3 kommentarer
© 2018 Jämställdhetsexperten