Alla har rätt till frack!?
”Könsidentitet eller könsuttryck” blev en ny diskrimineringsgrund år 2009. Ikväll på Nobelfesten tar Sverige och jämlikheten ett kliv framåt då en kvinna som är marsalk för första gången fått tillstånd att bära frack.
Läs mer på Expressen här om fracken på Nobelfesten.
Det som är lite komiskt är att när jag tittar så inleds klippet med en reklamsnutt: ”Alla kvinnor har rätt till ideal hud.” Konstaterar en smekande kvinnoröst i reklamen. Två världar som möts? En glimt av framtiden med en gammeldags inledning? Nästa gång jag tittar är det en annan reklamsnutt… Ibland spelar ödet en ett spratt.
Frackbäraren funderar också kring om det skulle ha godkänts om en man hade velat bära klänning? Nej tror hon. Det är ju det där med statustrappan igen. Uppåt är okej? Eller vad tycker du?
Diskrimineringslagen förbjuder diskriminering som har samband med kön, könsidentitet eller könsuttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder.
Könsidentitet eller könsuttryck
I diskrimineringslagen står att diskriminering som har samband med könsöverskridande identitet eller uttryck är förbjuden. Med det menas personer med en könsidentitet eller ett könsuttryck som hela tiden eller periodvis skiljer sig från könsnormen, exempelvis transvestiter eller intersexuella.
Diskrimineringsombudsmannen har valt att använda sig av begreppenkönsidentitet eller könsuttryck. Alla människor har könsidentitet och könsuttryck, inte bara transpersoner. Med könsidentitet eller könsuttryck menar Diskrimineringsombudsmannen en persons identitet eller uttryck i form av kläder, kroppsspråk, beteende eller annat liknande förhållande med avseende på kön.
Idag är det kaffets dag
Den 29:e september är det kaffets dag. Den 4:e oktober är det kanelbullens dag, och faktiskt också ”Internationella Add Gender-dagen”. Alla dessa dagar kan man tänka, fyller de någon funktion? Jag är själv förtjust i dagar, för precis som andra etiketter så fyller vi dom själva med innehåll. I dag skulle jag vilja dra mitt strå till stacken och fylla ”Kaffets dag” med innehåll.
Därför vill jag tipsa om projektet ”Bönor för bönor”. Projektet drog in 5492kr till Alla Kvinnors Hus på Internationella Kvinnodagen 2012 och nu förbereder de sig för ännu en omgång 2013.
Så här beskrivs projektet på deras egen hemsida:
”Under Internationella kvinnodagen den 8e Mars, serverar alla deltagare i Bönor för Bönor ett kaffe som kommer från projektet Café Femenino i Peru. Café Femenino går ut på att kvinnor inte bara skördar kaffet utan att de har full kontroll över kaffet de producerar. De är ansvariga för allt från skörd till försäljning och även för alla inkomster. Priset för kaffet ligger över fairtades priser och går bl.a. utbildning, utrustning och till att bygga sociala nätverk mellan kvinnnorna.
När kaffet når oss på Select Origin kafferosteri i Stockholm rostas det av vår kvinnliga kafferostare. Det gör att vi skapar en kedja av kvinnor, för kvinnor hela vägen från planta till din kopp.
För allt kaffe som säljs den 8e Mars donerar Select Origin 20kr per kg och deltagande kaféer och butiker donerar 3 kr per kopp och 15 kr för varje 250g påse kaffe du köper med dig hem. Pengarna går oavkortat till Alla Kvinnors Hus i Stockholm. Alla Kvinnors Hus verkar för ett samhälle där ingen kvinna ska behöva utsättas för våld, hot eller sexuella övergrepp. De verkar genom att erbjuda skyddat boende, stöd och råd för utsatta kvinnor och barn.
Så ta med dig dina vänner, kollegor och bekanta den 8e mars och besök en av de deltagande butikerna och kaféerna. Ju mer kaffe vi dricker desto mer kan vi bidra med!”
Fantastisk tycker jag. Och sen bidrar det till hela fantastiskheten att de som ligger bakom det hela: Select Origin, vann Add Genders tävling ”Hur smakar jämställdhet” 2012 med sitt bidrag ”Kvinnokaffe med mansglass”.
Ha en härlig kaffets dag och fundera på hur du själv kan fylla dagen med mening? Kanske börja med att gå med i Bönor för bönors Facebook-grupp?
Alla tycker om kön
Jag antar att det här är något som drabbar de flesta yrkesgrupper. Är du läkare får du kolla på folks konstiga prickar, är du komiker blir du beordrad att säga något ”kul” och är du hantverkare får ge tips och råd och förväntas hjälpa till långt under din vanliga taxa hos vänner och bekanta. Jag har hört så många historier om jämställdhet eller snarare ojämställdhet. Det spelar nästan ingen roll i vilket sammanhang så berättar människor historier från sina liv som antingen får en att nyfiket fråga mer eller får en att ge upp en aning.
Alla har en åsikt om jämställdhet och kön, mest för att alla måste förhålla sig till kön. Även om du kort utbrister att ”män ska vara män och kvinnor ska vara kvinnor” eller om du har en syn på människan som en helt och hållet social konstruktion snarare än en biologisk varelse.
#Prata om det, där människor outade mer eller mindre allvarliga (sexuella) övergrepp, blev en stor grej på twitter och det verkar finnas ett uppdämt behov att få prata om kön, könsroller, traditioner, framtiden, jämställdhet, jämlikhet och mångfald. Just nu diskuteras vems ansvaret är för det som sägs i kommentarsfälten på internet och hur kvinnor blir mer påhoppade i media och utsätts för systematiska hot. Ofta om våldtäkt. Även män som uttalar sig offentligt blir såklart påhoppade och ifrågasatta. Om än mer för det de säger än för dem de är. Tidningen Feministiskt Perspektivs scoop om innebandytränaren som använde sexistiska exempel vid taktikgenomgångar ledde till att tränaren stängdes av tillfälligt. Trollen frodas och lever på sexism och Anders Behring Breivik skriver i sitt manifest om att feminister är svikare som bör avrättas. Det är mycket känslor som är kopplat till vårt expertområde och alla dessa finns i periferin även när man arbetar praktiskt och går igenom strategier för företag.
Det har hänt mer än en gång att workshops om jämställdhetspolicys och jämställdhetsplaner leder in på berättelser om vem som diskar hemma och hur leksaker och barnkläder könas och självklart slutar inte dina värderingar när du färdas mellan arbetsplats och hem. Kön skaver och människor behöver prata om det. Som jämställdhetskonsult måste du ha förståelse och kompetens att hantera detta.
Tidningen Ny Teknik har öppnat en anonym tjänst för visselblåsare de kallar techleaks där du anonymt och krypterat kan lämna tips och dokument om skandaler inom teknikvärlden. Jag frågar mig om det inte borde finnas en (in)equalityleaks för att fånga upp människors erfarenheter av ojämlikhet? När vi pratade enskilt med skogshuggare på skogsmässan 2011 så berättade de att de var rädda, hade ont i kroppen och inte vågade be om hjälp utan hellre arbetade med stora risker, något de inte erkände i sitt huggarlag eller i grupp. Skulle en samlad bild av (anonyma) människors erfarenheter berika oss i vårt arbete? Eller skulle vi bara ge upp en aning?
Pappershandlar och jämställdhet
Jag fyller år nu i mitten av augusti. När jag var liten så firade jag ofta födelsedag dagen innan eller samma dag som skolan startade sin hösttermin. Jag var helt övertygad om att anledningen till min tidigt utvecklade passion för pappershandlar och allt som säljs i en sådan berodde på denna kombination. Jag tyckte det var spännande att börja en ny termin, och hösten är ju alltid bäst! Dessutom födelsedagen: massvis med skolstartsrelaterade paket. Kalendrar, pennor, papper, pennskrin, pennvässare. I min källare har jag någonstans min pennvässesamling, bestående av cirka 100 olika pennvässare.
Ett bevis på min passion för pennor, saxar och annat som hör skolstarten till.
Hursomhelst, när jag blev tonåring och livet började bli lite mer komplicerat, eget kontokort, kalendern fylldes med saker som jag själv skulle komma ihåg med mera, så umgicks jag samtidigt ganska mycket med killkompisar. Jag var fascinerad över att de inte hade kalendrar utan verkade försöka komma ihåg allting som skulle göras utan att skriva ner det, eller förlita sig på någon annan. Jag trodde att denna skillnad handlade om att jag hade denna passion, kopplat till mina födelsedagar strax innan skolstart. Men ju äldre jag blev och ju fler kvinnor och män jag träffade, både privat och i studier och på arbetet, så började jag se ett mönster. Män har mer sällan en kärleksrelation med sin kalender, kvinnor har det oftare. Eller?
Generalisering tänker du som läser detta – javisst. Men det ligger något i detta skulle jag vilja säga. I min bok Brinntid finns det ett kapitel om menstruation. Om vi kan vara överens om att de flesta kvinnor har regelbunden mens så kan vi också fundera på i nästa steg: är man då mer beroende av en kalender i dagens samhälle? Och är man då också mer beroende av att ha med sig en väska åtminstone en vecka varje månad? (OBS inte på grund av mensen i sig utan på grund av att samhället inte gör det enkelt att ha mens. Exempelvis varför finns det inte automater för mensskydd på offentliga toaletter så slapp man ta med sig?)
Denna väska, där man förutom mensskydd också kan bära sin kalender. Därför blir det lättare att släpa runt på en mer seriös kalender och använda den oftare och utveckla ett behov av att ha en. Är det därför handväskan i vårt samhälle just nu är mer kvinnligt kodad? När män har handväskor kallas det visst ”man bag”. Fastän det uppenbart är en handväska. Nåja, åter till kalendern…
När man väl har en kalender och använder den regelbundet (vilket kräver att man har med sig den överallt) så kommer sedan nästa steg: eftersom man får ur saker ur huvudet, ur det direkta ramminnet så att säga, så kan man också ha fler bollar i luften. Man kan bli ”familjens projektledare”, man kan hålla reda på födelsedagar, inte bara för att de står i kalendern utan också för att det är ett känt faktum att det du skriver ner minns du oftast bättre. När jag reflekterade om detta på Facebook fick jag tipset av en vän att kolla upp kundbasen för Personlig Almanacka. På deras hemsida, under ”om oss”, så berättar grundaren att det var hans frus behov som fick honom att starta företaget. Hmmm.
De senaste åren i mitt arbete som jämställdhetsexpert har jag också upptäckt hur detta i förlängningen bildar mönster, eller myter, inom olika branscher. När vi har arbetat med ”Hur smakar jämställdhet?” så har jag hört då och då att kvinnor ofta sköter planeringsarbeten i restaurangbranschen istället för själva hantverket. Bakom kocktävlingar står det kvinnor, men de som vinner är män. Bakom organiseringen av restaurangkedjor står det kvinnor, men de som driver själva köken är män… Vet inte alls om detta är sant, men kanske är kvinnorna mer ”kalendertränade”? För lite mer huvudbry så kan man ju fundera över hantverkare. Jag ser mycket sällan en hantverkare skriva ner i sin kalender det som han eller hon lovar ska göras. Förstås undantaget stora byggprojekt och inte alls varenda en (hrm, har hört att man inte ska göra sig ovän med hantverkare så jag slutar där).
När jag läste på IHM Business School (i en klass med vuxna studenter) så noterade jag att det var mycket fler kvinnor än män som på lektionerna satt med sina kalendrar. Självklart var det män också – men nåt skumt är det!
Jag är ju väldigt nyfiken på om du som läser detta känner igen dig i detta med pappershandlar, användning av dess prylar och jämställdhetsfrågan, eller kanske snarare könsroller? Kommentera gärna om du får tankar så kommer jag att helt klart bli en klokare jämställdhetsexpert.
Och jo – tipsa gärna en pappersfetischist om bra ställen att botanisera sin passion på. När det kliar i mina fingrar så går jag antingen till Bookbinders design i Sturegallerian, Ljunggrens pappershandel i Gamla stan eller S:t Pauls bok- och pappershandel vid Mariatorget, alla tre i Stockholm. Är jag i Göteborg så beger jag mig till Rum för papper.