Alla har rätt till frack!?
”Könsidentitet eller könsuttryck” blev en ny diskrimineringsgrund år 2009. Ikväll på Nobelfesten tar Sverige och jämlikheten ett kliv framåt då en kvinna som är marsalk för första gången fått tillstånd att bära frack.
Läs mer på Expressen här om fracken på Nobelfesten.
Det som är lite komiskt är att när jag tittar så inleds klippet med en reklamsnutt: ”Alla kvinnor har rätt till ideal hud.” Konstaterar en smekande kvinnoröst i reklamen. Två världar som möts? En glimt av framtiden med en gammeldags inledning? Nästa gång jag tittar är det en annan reklamsnutt… Ibland spelar ödet en ett spratt.
Frackbäraren funderar också kring om det skulle ha godkänts om en man hade velat bära klänning? Nej tror hon. Det är ju det där med statustrappan igen. Uppåt är okej? Eller vad tycker du?
Diskrimineringslagen förbjuder diskriminering som har samband med kön, könsidentitet eller könsuttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder.
Könsidentitet eller könsuttryck
I diskrimineringslagen står att diskriminering som har samband med könsöverskridande identitet eller uttryck är förbjuden. Med det menas personer med en könsidentitet eller ett könsuttryck som hela tiden eller periodvis skiljer sig från könsnormen, exempelvis transvestiter eller intersexuella.
Diskrimineringsombudsmannen har valt att använda sig av begreppenkönsidentitet eller könsuttryck. Alla människor har könsidentitet och könsuttryck, inte bara transpersoner. Med könsidentitet eller könsuttryck menar Diskrimineringsombudsmannen en persons identitet eller uttryck i form av kläder, kroppsspråk, beteende eller annat liknande förhållande med avseende på kön.
Min vecka som @Akademikerliv
Vecka 42 var MIN vecka på SACO:s Twitterkonto @Akademikerliv som ”Veckans Akademiker”. Det har varit en helt vild vecka med över 60 nya följare (1000-följaregränsen passerades tidigt i veckan), flera RT:s varje dag och livliga diskussioner om både kvotering, genus och entreprenörskap. Jag är mycket nöjd och det har varit fantastiskt roligt att få vara ett ”stafettkonto”. Man får en helt ny grupp av följare och ett helt nytt flöde att kika i. Som lite ”Twittersemester”. Mer Twitterrotation till folket helt enkelt.
Av en slump råkade det bli en åtta dagars arbetsvecka, där den åttonde är i morgon måndag då kontot har gått vidare. Så det har verkligen varit intensivt! Här tänkte jag sammanfatta vad jag har Twittrat om.
Måndag: Mitt första tweet tidigt på måndag morgon handlade om hur man som jämställdhetsexpert svär högt över onödigt krångliga tränings-BH:ar. Dagen slirade vidare på möte om samarbete och personlighetstestet Diversity Ice Breaker på Kandidata, med Cecilia Jonsson. Diskussionen på Twitter: personlighetstest i konsultarbete, hissa eller dissa? Add Gender kommer att börja erbjuda test och på Twitter verkade det som om att de flesta ansåg att det var givande med testen så länge de inte tar över. Och det är väl just det som Diversity Ice Breaker ska vara: en isbrytare för att börja tala om mångfald och människors unikhet. Efter det trillade jag vidare till min kiropraktor på Hötorgets kiropraktik. Jag berättade att jag varit utbränd och att kiropraktiken hjälpt mig att bli av med kroppssmärtan efter det. Nu besöker jag praktiken flera gånger i månaden. Efter att även ha Twittrat tidigare på dagen om saltsprutor med mera så blev en del oroliga. Men saltsprutan hittades det vetenskapligt bevis för och kiropraktik verkade många ha egna positiva personliga erfarenheter av. Dagen fortsatte med lunch med Fredrika Sandell från Add Genders Add Visory Board och Margareta Neld från Women in Progress. Eftermiddagen blev sedan administration och annat som måste hinnas med i en entreprenörs liv. Dagen avslutades med att kollegan Jenny Claesson och jag besökte Skafferiets debattscen på Berns Stockholm för att leta inspiration till Hur smakar jämställdhet?
På Skafferiets debatt demaskerades PR:branschens påverkan på maten vi äter
Tisdag: Efter en intensiv måndag blev det lite sovmorgon för att sedan gå på lunch hos Grant Thorntons nätverk för kvinnor, där vårens nätverksinnehåll just nu planeras. Jag berättade om min bok Brinntid och tipsade om att Add Gender gärna berättar om hur fantastiskt det är att skapa affärer med jämställdhet som motor. Dagen fortsatte med att jobba med ett uppdrag för miljö- och stadsplanering och jämställdhet. En slags checklista ska tas fram! Det blev också lite styrelsearbete för branschorganisationen Genusföretagarna där jag är ordförande. Sist men inte minst blev det telefonmöte med Länsstyrelsen Västmanland där jag ska moderera en konferens i början av november. På kvällen blev det till att storma Wikipedia, där det visar sig att på fyra män går det en kvinna på svenskspråkiga Wikipedia. Det var Ada Lovelace-day och därför var det en skrivstuga där man kunde skriva in fler kvinnor i historien. Jag engagerade mig i Marissa Mayers svenska sida och på Twitter diskuterades det om ”första kvinnliga ingejör” verkligen är det bästa alternativet. ”Första ingenjör som inte också var man” blev slutprodukten och sedan dess har diskussionen fortgått på Wikipedia.
Fler ex av min och Sanna Lilies bok Brinntid kom med bud till kontoret
Onsdag: Ännu en fullsmäckad dag blev det på onsdag. Hela dagen spenderades på mässan Working Life, för att nätverka och lära mig mer om vad som är branschaktuellt. Kollegan Alice Marshall var också på plats och likaså fick vi träffa Add Genders jämställdhetsintegreringsexpert Josefine Carnolf som också råkade vara i Jämställ.nu:s monter. Jämställ.nu delade ut pris i bästa jämställdhetsarbete och jag bloggade om entreprenörskap och jämställdhet. Diskussionerna på Twitter handlade om jämställdhet och om ”kön är den viktigaste delen av identitet”. Det är svårt att förklara på 140 tecken att man arbetar med ett ”intersektionellt” perspektiv som jämställdhetsexpert, där kön alltid är viktigt men helt beroende av andra grunder för identitet. Men jag gjorde mitt bästa.
I Jämställ.nu-montern träffade jag Josefine Carnolf
Torsdag: Idag var det ännu en gång dags för mat och jämställdhet! Jag deltog i en panel om offentliga kök och jämställdhet på Restaurangvärldens Stora Måltidsdagen på Hilton vid Slussen. Om onsdagen var mer det nätverk jag är bekant med så ledde denna dag till att jag fick många nya vänner utanför ”jämställdhetslådan” – och god mat förstås. Jag fick lära mig mer om maten på äldreboende, upphandling i kommuner och skolmat. Eftermiddagen gick åt till att skicka de ack så viktiga fakturorna och nu började man bli lite sliten så hem å diska, packa och ta det lite lugnt inför helgens upplevelser. På Twitter släppte jag frågan om könskvotering till bolagsstyrelser och diskussionen blev het. Det visade sig att många inte visste skillnaden mellan positiv särbehandling och kvotering. Jag lovar att sammanfatta denna diskussion någon dag. Det är oerhört intressant att diskutera vilka hierarkier och signaler som könskvotering inom bolagsstyrelser visar på. Fördelarna finns för kvotering, men likaså finns nackdelarna så för mig är detta ingen självklar fråga. Jag tycker mig se alldeles för få företag som använder sig av kompetens och aktivitet för att skapa resultat och då undrar jag vad kvotering egentligen skulle ändra. I Norge har det blivit succé, eller? Många bolag bytte bolagsform och hur debattklimatet om jämställdhet har ändrats vet vi ännu inte.
Det var mycket vacker mat på Stora Måltidsdagen
Fredag: Upp och hoppa igen och bege sig till Trafikverket i Vreten där det blev möte om pedagogiska alternativ i skapande av dialog i vägplanering. Kvinnor och många grupper av män är underrepresenterade på många möten med allmänheten och precis som alla andra myndigheter så ska Trafikverket också arbeta med detta. Dagen fortsatte med planering av kurs inom idrottsrörelsen med Sörmlandsidrottens projekt Tänk Jämt. Tåget gick till Gnesta och Södertuna Slott och Twitterföljarna fick se bilder från kursen om makt, härskartekniker och bekräftartekniker inom idrottsrörelsen. Läs mer om kursinnehållet här.
Utbildarna på Tänk Jämt - Caxton, Johanna och Pernilla
Lördag: Började med slottsfrukost med ett härligt gäng av idrottsledare från hela Sörmland. Kursen fortsatte tillsammans med proffsiga kollegorna Kapten Mjausan och Caxton Sports Management. Tänk Jämts projektledare Love Swartz dokumenterade flitigt. Efter en oerhört lyckad kurs som gav energi i massor blev det idrottsgala i Eskilstuna: SörmlandsGalan. Ett nytt hotell och en häftig upplevelse med Parkourunderhållning och massa inspiration kring hur det arbetas med idrott och inkludering runt om i Sörmland. Add Gender var tillsammans med kollegorna nämnda ovan prissponsorer till Sörmlandsidrottens pris: ”Inkludera Mera”. Detta kändes förstås fantastiskt och priset, på 7 000 kronor, gick till KFUM, Katrineholms Bordtennisklubb, med motiveringen: Priset går till en klubb som under flera år provat nya vägar för att få fler att komma igång med idrott. Invandrarföreningar, ensamkommande flyktingbarn, funktionsnedsatta eller pensionärer, alla är lika viktiga för KFUM Bordtennis i Katrineholm.
På Twitter var folk mycket nyfikna på bra exempel på jämställdhet inom idrottsrörelsen och jag kände mig samtidigt lite udda på en gala om idrott som jämställdhetsexpert. Men det gick ju toppen. Från mat till idrott, som jämställdhetsexpert är veckorna verkligen varierande. Samtidigt var min kollega Jenny Claesson och höll föreläsning om jämställdhet på Island – känns alltid lika häftigt när något man grundat själv: Add Gender, är så aktivt på många håll samtidigt!
Inkludera Mera-priset sponsrades av bland andra Add Gender
Söndag: Idag när jag skriver detta är det Söndag och jag sitter nu och förbereder min resa till Malmö i morgon. Då ska checklistan för miljö och samhällsplanering delpresenteras i form av en utvecklingsworkshop på Malmö miljöförvaltning. Det ska bli superspännande, mitt mål är att ta fram en metod tillsammans med kunden som är användbar, begriplig och rolig. Precis som Add Genders slogan!
Det kommer att bli tomt utan @Akademikerliv men mer nöjd med veckan kan man inte bli. Ni som vill fortsätta följa mitt arbete för jämställdhet gör det bäst på @Pernillamia och @AddGender.
Tack till SACO och Akademikerförbundet (mitt medlemsförbund) för denna möjlighet, och självklart för god medlemsservice och för att ni lyfter fram även oss entreprenörer och akademiker!
Tack förstås också till alla som Twittrat med mig, alla fina följare och lycka till John Kåberg som är nästa veckas stjärna!
Nästa vecka kan du som vill träffa mig titta in på Chefstidningens frukost i Stockholm den 25:e oktober. Läs mer här. Vi ses!
Idag är det kaffets dag
Den 29:e september är det kaffets dag. Den 4:e oktober är det kanelbullens dag, och faktiskt också ”Internationella Add Gender-dagen”. Alla dessa dagar kan man tänka, fyller de någon funktion? Jag är själv förtjust i dagar, för precis som andra etiketter så fyller vi dom själva med innehåll. I dag skulle jag vilja dra mitt strå till stacken och fylla ”Kaffets dag” med innehåll.
Därför vill jag tipsa om projektet ”Bönor för bönor”. Projektet drog in 5492kr till Alla Kvinnors Hus på Internationella Kvinnodagen 2012 och nu förbereder de sig för ännu en omgång 2013.
Så här beskrivs projektet på deras egen hemsida:
”Under Internationella kvinnodagen den 8e Mars, serverar alla deltagare i Bönor för Bönor ett kaffe som kommer från projektet Café Femenino i Peru. Café Femenino går ut på att kvinnor inte bara skördar kaffet utan att de har full kontroll över kaffet de producerar. De är ansvariga för allt från skörd till försäljning och även för alla inkomster. Priset för kaffet ligger över fairtades priser och går bl.a. utbildning, utrustning och till att bygga sociala nätverk mellan kvinnnorna.
När kaffet når oss på Select Origin kafferosteri i Stockholm rostas det av vår kvinnliga kafferostare. Det gör att vi skapar en kedja av kvinnor, för kvinnor hela vägen från planta till din kopp.
För allt kaffe som säljs den 8e Mars donerar Select Origin 20kr per kg och deltagande kaféer och butiker donerar 3 kr per kopp och 15 kr för varje 250g påse kaffe du köper med dig hem. Pengarna går oavkortat till Alla Kvinnors Hus i Stockholm. Alla Kvinnors Hus verkar för ett samhälle där ingen kvinna ska behöva utsättas för våld, hot eller sexuella övergrepp. De verkar genom att erbjuda skyddat boende, stöd och råd för utsatta kvinnor och barn.
Så ta med dig dina vänner, kollegor och bekanta den 8e mars och besök en av de deltagande butikerna och kaféerna. Ju mer kaffe vi dricker desto mer kan vi bidra med!”
Fantastisk tycker jag. Och sen bidrar det till hela fantastiskheten att de som ligger bakom det hela: Select Origin, vann Add Genders tävling ”Hur smakar jämställdhet” 2012 med sitt bidrag ”Kvinnokaffe med mansglass”.
Ha en härlig kaffets dag och fundera på hur du själv kan fylla dagen med mening? Kanske börja med att gå med i Bönor för bönors Facebook-grupp?
Alla tycker om kön
Jag antar att det här är något som drabbar de flesta yrkesgrupper. Är du läkare får du kolla på folks konstiga prickar, är du komiker blir du beordrad att säga något ”kul” och är du hantverkare får ge tips och råd och förväntas hjälpa till långt under din vanliga taxa hos vänner och bekanta. Jag har hört så många historier om jämställdhet eller snarare ojämställdhet. Det spelar nästan ingen roll i vilket sammanhang så berättar människor historier från sina liv som antingen får en att nyfiket fråga mer eller får en att ge upp en aning.
Alla har en åsikt om jämställdhet och kön, mest för att alla måste förhålla sig till kön. Även om du kort utbrister att ”män ska vara män och kvinnor ska vara kvinnor” eller om du har en syn på människan som en helt och hållet social konstruktion snarare än en biologisk varelse.
#Prata om det, där människor outade mer eller mindre allvarliga (sexuella) övergrepp, blev en stor grej på twitter och det verkar finnas ett uppdämt behov att få prata om kön, könsroller, traditioner, framtiden, jämställdhet, jämlikhet och mångfald. Just nu diskuteras vems ansvaret är för det som sägs i kommentarsfälten på internet och hur kvinnor blir mer påhoppade i media och utsätts för systematiska hot. Ofta om våldtäkt. Även män som uttalar sig offentligt blir såklart påhoppade och ifrågasatta. Om än mer för det de säger än för dem de är. Tidningen Feministiskt Perspektivs scoop om innebandytränaren som använde sexistiska exempel vid taktikgenomgångar ledde till att tränaren stängdes av tillfälligt. Trollen frodas och lever på sexism och Anders Behring Breivik skriver i sitt manifest om att feminister är svikare som bör avrättas. Det är mycket känslor som är kopplat till vårt expertområde och alla dessa finns i periferin även när man arbetar praktiskt och går igenom strategier för företag.
Det har hänt mer än en gång att workshops om jämställdhetspolicys och jämställdhetsplaner leder in på berättelser om vem som diskar hemma och hur leksaker och barnkläder könas och självklart slutar inte dina värderingar när du färdas mellan arbetsplats och hem. Kön skaver och människor behöver prata om det. Som jämställdhetskonsult måste du ha förståelse och kompetens att hantera detta.
Tidningen Ny Teknik har öppnat en anonym tjänst för visselblåsare de kallar techleaks där du anonymt och krypterat kan lämna tips och dokument om skandaler inom teknikvärlden. Jag frågar mig om det inte borde finnas en (in)equalityleaks för att fånga upp människors erfarenheter av ojämlikhet? När vi pratade enskilt med skogshuggare på skogsmässan 2011 så berättade de att de var rädda, hade ont i kroppen och inte vågade be om hjälp utan hellre arbetade med stora risker, något de inte erkände i sitt huggarlag eller i grupp. Skulle en samlad bild av (anonyma) människors erfarenheter berika oss i vårt arbete? Eller skulle vi bara ge upp en aning?
Pappershandlar och jämställdhet
Jag fyller år nu i mitten av augusti. När jag var liten så firade jag ofta födelsedag dagen innan eller samma dag som skolan startade sin hösttermin. Jag var helt övertygad om att anledningen till min tidigt utvecklade passion för pappershandlar och allt som säljs i en sådan berodde på denna kombination. Jag tyckte det var spännande att börja en ny termin, och hösten är ju alltid bäst! Dessutom födelsedagen: massvis med skolstartsrelaterade paket. Kalendrar, pennor, papper, pennskrin, pennvässare. I min källare har jag någonstans min pennvässesamling, bestående av cirka 100 olika pennvässare.
Ett bevis på min passion för pennor, saxar och annat som hör skolstarten till.
Hursomhelst, när jag blev tonåring och livet började bli lite mer komplicerat, eget kontokort, kalendern fylldes med saker som jag själv skulle komma ihåg med mera, så umgicks jag samtidigt ganska mycket med killkompisar. Jag var fascinerad över att de inte hade kalendrar utan verkade försöka komma ihåg allting som skulle göras utan att skriva ner det, eller förlita sig på någon annan. Jag trodde att denna skillnad handlade om att jag hade denna passion, kopplat till mina födelsedagar strax innan skolstart. Men ju äldre jag blev och ju fler kvinnor och män jag träffade, både privat och i studier och på arbetet, så började jag se ett mönster. Män har mer sällan en kärleksrelation med sin kalender, kvinnor har det oftare. Eller?
Generalisering tänker du som läser detta – javisst. Men det ligger något i detta skulle jag vilja säga. I min bok Brinntid finns det ett kapitel om menstruation. Om vi kan vara överens om att de flesta kvinnor har regelbunden mens så kan vi också fundera på i nästa steg: är man då mer beroende av en kalender i dagens samhälle? Och är man då också mer beroende av att ha med sig en väska åtminstone en vecka varje månad? (OBS inte på grund av mensen i sig utan på grund av att samhället inte gör det enkelt att ha mens. Exempelvis varför finns det inte automater för mensskydd på offentliga toaletter så slapp man ta med sig?)
Denna väska, där man förutom mensskydd också kan bära sin kalender. Därför blir det lättare att släpa runt på en mer seriös kalender och använda den oftare och utveckla ett behov av att ha en. Är det därför handväskan i vårt samhälle just nu är mer kvinnligt kodad? När män har handväskor kallas det visst ”man bag”. Fastän det uppenbart är en handväska. Nåja, åter till kalendern…
När man väl har en kalender och använder den regelbundet (vilket kräver att man har med sig den överallt) så kommer sedan nästa steg: eftersom man får ur saker ur huvudet, ur det direkta ramminnet så att säga, så kan man också ha fler bollar i luften. Man kan bli ”familjens projektledare”, man kan hålla reda på födelsedagar, inte bara för att de står i kalendern utan också för att det är ett känt faktum att det du skriver ner minns du oftast bättre. När jag reflekterade om detta på Facebook fick jag tipset av en vän att kolla upp kundbasen för Personlig Almanacka. På deras hemsida, under ”om oss”, så berättar grundaren att det var hans frus behov som fick honom att starta företaget. Hmmm.
De senaste åren i mitt arbete som jämställdhetsexpert har jag också upptäckt hur detta i förlängningen bildar mönster, eller myter, inom olika branscher. När vi har arbetat med ”Hur smakar jämställdhet?” så har jag hört då och då att kvinnor ofta sköter planeringsarbeten i restaurangbranschen istället för själva hantverket. Bakom kocktävlingar står det kvinnor, men de som vinner är män. Bakom organiseringen av restaurangkedjor står det kvinnor, men de som driver själva köken är män… Vet inte alls om detta är sant, men kanske är kvinnorna mer ”kalendertränade”? För lite mer huvudbry så kan man ju fundera över hantverkare. Jag ser mycket sällan en hantverkare skriva ner i sin kalender det som han eller hon lovar ska göras. Förstås undantaget stora byggprojekt och inte alls varenda en (hrm, har hört att man inte ska göra sig ovän med hantverkare så jag slutar där).
När jag läste på IHM Business School (i en klass med vuxna studenter) så noterade jag att det var mycket fler kvinnor än män som på lektionerna satt med sina kalendrar. Självklart var det män också – men nåt skumt är det!
Jag är ju väldigt nyfiken på om du som läser detta känner igen dig i detta med pappershandlar, användning av dess prylar och jämställdhetsfrågan, eller kanske snarare könsroller? Kommentera gärna om du får tankar så kommer jag att helt klart bli en klokare jämställdhetsexpert.
Och jo – tipsa gärna en pappersfetischist om bra ställen att botanisera sin passion på. När det kliar i mina fingrar så går jag antingen till Bookbinders design i Sturegallerian, Ljunggrens pappershandel i Gamla stan eller S:t Pauls bok- och pappershandel vid Mariatorget, alla tre i Stockholm. Är jag i Göteborg så beger jag mig till Rum för papper.
