Sommaren då jämställdhet blev avgörande för varumärket
Vad har hänt: För några år sedan var jag på en arbetsmarknadsdag för genusstudenter på Stockholms Universitet i egenskap av ordförande för branschorganisationen Genusföretagarna. Innan jag skulle upp i panelen och berätta om vardagen som genusföretagare och som verksamhetschef och grundare för jämställdhetsbyrån Add Gender så satt jag i publiken och väntade. Jag svettades och skruvade på mig för samtidigt som talaren innan började avsluta så satt jag och stirrade på ett hatmejl jag fått. Vardagen som genusföretagare sa ni… Vad ska man säga? Bered dig på att möta motstånd varje dag och att få hatmejl och luren slängd i örat… När det blev min tur la jag hatmejlet till handlingarna och talade istället gott om detta fantastiska yrke, som det faktiskt är. Add Gender består nästan bara av kvinnor som är experter inom jämställdhet och mångfald. Därför söker vi aktivt efter män till vårt team. Så när Tomas Gunnarsson kom fram till mig efter mitt framträdande och berättade att han funderade på att bli någon korsning mellan fotograf och genuskonsult så var jag inte sen att peppa. Han skulle såklart bli Genusfotograf, vilka affärsmöjligheter!
Jag undanhöll lite information från honom: Det är en himla tuff bransch.
Därför finns jag här och stöttar honom när drevet går. När han har fått stämningsbrev på posten så har jag funnits där, när han har fått hatmejl mitt i natten så har jag peppat honom att orka resa sig upp igen. Så gör jag med Tomas, så gör jag med alla Add Genders idag 15-tal experter.
Det enda sättet att möta efterfrågan inom jämställdhet och antidiskrimineringsfrågor är att skapa ett team grundat på en stark affärsmodell. Ensam är inte stark och en byrå är tusen gånger bättre än en egenföretagare. Tillsammans med Gensufotografen Tomas Gunnarsson har vi skapat en banbrytande fotoutställning som heter Stötta manligt företagande, vi har ordnat kurser tillsammans och var och en för sig i genusfrågor, genusfoto och entreprenörskap. Vi gnetar på med inte många ören på fickan men med ett stort engagemang och en ambition att Add Genders team ska bli det bästa jämställdhetsteamet inte bara i Sverige utan i Europa. Det är inte alltid lätt…
Men den senaste månaden har varit helt fantastisk, och väldigt jobbig. Mer jobbig för Tomas än för mig och hur fantastiskt det känns för Tomas just nu kan jag inte ens föreställa mig. Han lägger upp ett blogginlägg om en kurs han höll i genusfoto. Det blir viralt, för första gången får jag vara del i en våg på nätet. Blogginlägget sprider sig som en eld och möter både hat och kärlek. Hatet överskuggar dock för det blir så påtagligt när någon hatar; hot, förlöjliganden och hets. En stämning kommer på posten och hjärtat hamnar i halsgropen.
Men vi är ett team, vi hjälps åt och stöd sätts in, jurister i vårt nätverk och i vår expertgrupp hjälps åt. Vila och återhämtning försöks hinnas med, pengarna måste betalas in och när Tomas lägger ut sitt blogginlägg där han förklarar vad som har hänt blir det viralt på riktigt. Kuling blir storm och på ett dygn är pengarna insamlade igen. För mig är teamet det viktiga, vi har visat att tillsammans kan vi flytta berg.
Vad är det då vi egentligen har gjort? Denna sommar tippade vi över lasset! Det här är sommaren då jämställdhet blev avgörande för ett företags varumärke (Läs bland annat Sanne Aronsson. Uppdatering 15/7 även här.). Arlanda Express och deras tidning Xpress skulle haft en plan för vilka krav de ställer på sina fotografer, de skulle haft en högre medvetenhet om jämställdhet i relation till vad de publicerar. Spectacular Studios borde inse att sexism inte är modernt utan slabbar ner varumärket. Varför? För att i dag 2012 är såna duktiga flickor (och pojkar) som jag företagsledare, journalister, redaktörer, bloggare, entreprenörer och politiker. Vi vet vad vi tycker om genusmedvetet foto: nödvändigt!
Uppdatering: läs om några av de modiga här.
Uppdatering Söndagen den 15:e juli 2012. Här kan ni hitta en sammanställning av det mesta som skrivits.
”Vår VD gillar inte jämställdhet så vi är hellre olagliga. Hej då!”
Min erfarenhet är att företag där ute inte har jämställdhetsplaner på grund av två anledningar:
1. De vill inte ha en jämställdhetsplan. En gång fick jag svaret i ett säljsamtal ”Vår VD gillar inte jämställdhet så vi är hellre olagliga. Hej då!”. Ett exempel av flera.
2. De vet inte hur man gör det på bästa sätt och vet inte heller att det är bra för verksamheten att ha en jämställdhetsplan. Så de försöker men det blir inte prioriterat eller inte lagenligt. Halvdant eller obefintligt, helt enkelt. Men med goda intentioner.
Eftersom jag gillar att jobba med glada och positiva människor och företag så försöker jag alltid i mitt arbete att leta upp nummer två. Såklart!
Och det är många som måste bli hittade. Ingen rast och ingen ro för en jämställdhetsentreprenör i sina bästa år. I alla fall enligt GS, facket för skogs-, trä- och grafisk bransch, de har gjort en undersökning där de har kollat hur det ser ut i deras bransch gällande upprättande av jämställdhetsplaner och lönekartläggningar. Undersökningen heter ”Det handlar om lika villkor” och blev uppmärksammad i SvD idag med en insändare från GS.
På Add Gender vill vi att alla företag där ute ska ha en proffsig jämställdhetsplan snyggt kopplat till sin affärsidé. Detta skapar vi genom våra nulägesanalyser som visar allt du inte visste, och det du redan misstänkte, att ditt företag kan använda som framgångsfaktorer i jämställdhetsarbetet. Eftersom personalen ska vara delaktig i skapandet av jämställdhetsplanen så har vi sedan våra kompetenshöjande tjänster där exempelvis workshops är perfekta för att arbeta fram fokusområden för jämställdhetsarbetet tillsammans med personalen. Sist men inte minst har vi vår unika expertrådgivnignstjänst där du och de i ditt företag som arbetar med frågan kan mejla och ringa alla våra experter. Alltifrån jurister till varumärkesstrateger och rekryteringsexperter. Perfekt att ha när man sitter där i sin vardag med sin fina plan och undrar: ”Jahaja hur var det nu igen då?”
Det kan inte bli enklare! Läs mer om våra tjänster.
Hälsar en stolt entreprenör, jämställdhetsexpert och problemlösare
Läs mer om GS-undersökningen här.
Tack till TemaLikabehandling för att jag hittade nyheten via er.
Förändra inte stereotyper med stereotyper
Tanken med EU-kommissionens nya kampanj ”Science: It’s a Girl Thing!” är att få upp kvinnorepresentationen inom antal forskare inom EU. Kampanjen lanserades den 21:a juni i år och idag, den 26:e juni, har de redan bestämt sig för att dra tillbaka den omdiskuterade reklamfilmen för kampanjen.
Men vad är det egentligen med kampanjen som gör att folk blir så upprörda? Det tänkte jag försöka reda ur här och nu. Men först låt oss titta på den kritiserade reklamfilmen för kampanjen.
Om vi börjar med kampanjens syfte så har den sin grund i att EU vill motivera fler kvinnor att välja yrket forskare som karriär. Detta handlar om EU:s tillväxt. Det är ologiskt, speciellt med EU:s utmaningar, att kvinnor utgör 45 procent av alla som tar doktorsexamen men enbart en tredjedel av de som arbetar som forskare. Denna delkampanj är den första i ordningen för att inspirera kvinnor i åldern 13-18 år, då speciellt kvinnor som inte skulle känna sig lockade av detta yrke annars, till att vilja bli forskare.
Låt oss fortsätta med att bena ut syftet ytterligare. De ska alltså skapa förebilder och goda exempel för att bryta stereotyper inom yrket forskare. Visa kvinnor, och då speciellt unga kvinnor som kanske inte vill bli forskare, att den manliga forskarnormen inte stämmer alls. Det finns massvis med kvinnor som forskar, hela kampanjens hemsida är helt fullproppad av leende kvinnor från hela Europa som berättar om att visst är de ensamma ibland men allt som oftast så är det roligt och givande.
Så om vi sammanfattar syftet:
1. Inspirera unga kvinnor att söka rollen som forskare, även om det inte är deras förstahandsval.
2. Ifrågasätta stereotyper av vem som är och kan bli forskare.
Vad är det då som de gör så himla fel? Och hur kan man göra istället?
På första syftet kan vi se det så här.
1. De ska inspirera unga kvinnor, även om det inte är deras förstahandsval. Jovisst, de har ju gjort en reklamfilm som känns mer som en musikvideo eller en reklamfilm för smink, och det är klart att då når man ju kanske fler kvinnor som tänker ”en film om forskning den vill inte jag se”. I filmen så är det också flera fnissiga inslag, smink visas flera gånger, roliga färger och roliga former och snygga kläder och accessoarer. Det här kan förstås tilltala grupper som annars inte skulle tittat på filmen, men då kommer vi till nästa fråga: Varför har dom då ”Science” som förstaord i kampanjen? Locka kvinnor som vi tror inte är intresserade med en ”sminkreklamfilm” – döpa kampanjen och filmen till det kvinnorna inte är intresserade av. Helt ologiskt. Så även om vi försöker att förstå hur reklambyrån har tänkt utifrån uppdrag, målgrupp och tilltal så gör de ett stort misstag ändå. Dessutom så snuttifieras kvinnorna i filmen, de görs till objekt istället för subjekt på så många olika sätt att jag vet inte vart jag ska börja. Jag tycker Skepchick sammanfattar ganska bra varför denna reklamfilm och stora delar av kampanjen i sin helhet gör mer skada än nytta:
”SCIENCE: Where preteen girls can celebrate sexualization by much older men!
SCIENCE: It’s how to meet a sugar daddy!
SCIENCE: Because someone out there has a nerd glasses fetish.”
På det andra syftet så kan vi se detta:
2. Att ifrågasätta, eller bryta upp med, stereotyper av vem som är och kan bli forskare. Nå nya målgrupper: bryta stereotyper, skapa nya normer och förebilder. Här är det största felet som kampanjen och reklamfilmen gör. Det går inte att bryta stereotyper med stereotyper. Klarar man inte av att göra på ett annat sätt så ska man helst låta bli att ens försöka. För om vi kopplar detta till punkt ett här ovan så bygger ju faktiskt hela kampanjen på fördomar om vad dessa kvinnor som man vill nå (som annars inte är intresserade) är för typer. ”Aha! Kvinnor som inte gillar att forska dom gillar antagligen smink, höga klackar och att fnissa åt män som tittar gillande på deras kroppar.” Ungefär så. Det här är ett vanligt fel som jag ofta ser i min roll som jämställdhetsexpert. Misstaget är att man ser kvinnor som en grupp, och när man får uppdraget att dela upp kvinnor i mindre grupper så klarar man inte riktigt av att skapa en tillräckligt bra bild av de här mindre målgrupperna. För vi är inte vana att tänka på det här sättet. Alla filmer, all media och alla berättelser vi möter om kvinnor är förenklade. Som i barnprogrammet ”Fem myror är fler än fyra elefanter” så har vi den kloka och lugna mannen, den spralliga och lite dumma mannen och så har vi kvinnan. Hennes egenskap är kvinna, inte något annat. Vi har svårt att se bortom detta, på grund av vad vi har med oss i vår ryggsäck.
Hur kan man då göra om man faktiskt med sin kampanj eller med sin jobbannons har som syfte att nå nya typer av kvinnor (jämfört med tidigare) och fler typer av kvinnor?
Jo ett bra tips är att verkligen se kvinnor, precis som män, som ett segment, med tusentals olika målgrupper i. Smalna av kampanjen, rikta er inte enbart till ”kvinnor”. Och utgå inte från att kvinnors intressen är baserat på deras ålder eller andra stora gruppindelningar. Alla kvinnor (tjejer) i åldern 13-18 som inte är intresserade av att forska gillar inte smink. Alla kvinnor (tjejer) i åldern 13-18 år som är intresserade av att forska är inte ointresserade av smink. Det är mer komplicerat än så. Så smalna av – så når du fler av dem som du verkligen vill nå. Och slipper dra tillbaka en reklamfilm efter folkstorm… En skön detalj att undvika.
Ett annat tips är att fundera på hur man skulle få fler typer av män att bli intresserade av exempelvis en karriär som forskare. Lyckas man intressera fler typer av män så intresserar man automatiskt fler typer av kvinnor.
Men detta blogginlägg är inte slut här utan nu kommer vi till det mest intressanta tipset. Fundera på om inte era grundsyften bygger på fördomar och stereotyper.
Både syfte 1. och 2. här ovan skulle jag påstå är helt felaktiga nämligen. Agnes Wold, professor vid Göteborgs Universitet, har tidigare kartlagt situationen för kvinnliga forskare i EU. I SR:s inslag om att EU-kommissionen nu drar tillbaka reklamfilmen så uttalar hon sig på följande sätt:
”Problemet är inte att unga tjejer inte vill forska, säger Agnes Wold – utan att kvinnor har mycket sämre chanser att göra akademisk karriär än män. Men det är EU-kommissionens forskningsansvariga inte lika intresserade av att prata om, enligt henne.”
Jag delar hennes analys. Att anta att kvinnor och tjejer inte vill forska är att lägga hela ansvaret för en misslyckad karriärväg på kvinnorna. Om män väljer att inte arbeta inom ett område så har de visat vad de står, de röstar med sina fötter. Kvinnor däremot, de är oupplysta, simpla och ointresserade. De springer bara runt och vill köpa smink hela dagarna, trots att de har en högskoleexamen. Om de bara skulle bli lite mer intresserade så skulle det lösa sig. Nej tvärtom, om forskaryrket skulle bli mer tillgängligt och intressant som möjlig karriärväg så skulle självklart fler välja den vägen.
Så nja, det är inte ett så stort problem att det är smink i filmen, smink är för många tjejer (och andra) roligt, vackert och en del av vardagen. Det tar också emot för mig att säga att man inte kan göra reklam för forskning på otraditionella sätt. Stereotyper ska ju brytas, då uppstår innovation. Denna reklamfilm (minus det sexistiska) bryter ju med doxan för hur en forskare är och ska vara. Problemet däremot är att syftet med kampanjen i grunden är felaktigt och att de syften som satts upp inte görs rättvisa av de som skapat kampanjen. Dumt, slöseri och ologiskt. På Add Gender har vi ambitionen att bli Europas bästa jämställdhetskonsulter till 2025. Mitt personliga mål är att sitta på ett sådant här möte och bli lyssnad på när jag som Verksamhetschef för Add Gender Europa säger: ”Det är syftet som är fördomsfullt och måste göras om.” Då ska jag ha ett riktigt snyggt läppstift på mig för övrigt, men jag ska bli tagen på allvar ändå.
Annars så är det synd på ett sånt bra arbetsmaterial, forskarna som blir porträtterade i kampanjen är verkligen intressanta och ger en vid bild av yrket. Tänk om de inte underskattat och stereotypiserat sin målgrupp? Tänk vad bra det hade kunnat bli! Kampanjen i sin helhet hittar du här.
Uppdatering den 27:e juni: DN berättar här att EU har gjort bort sig.
Uppdatering 2 den 27:e juni: Fick tips om denna sida där EU:s expertgrupp uttalar sig. Tack!
Midsommargenus
Grillning, potatisskrubbning, vedhuggning, lekledning och altanbyggning. Midsommar är en helg fylld av tillfällen då vi runt om i hela Sverige ”gör kön”. Vi skriver på nya genuskontrakt, skriver om de gamla och testar gränser lika mycket som vi faller tillbaka i bekväma traditioner. Kvinnor gör en sak, män gör en annan och vissa saker är mindre könsmärkta. En del traditioner är säkerligen sig lika såsom de firades för säg tio, tjugo, trettio år sedan… Kanske ännu längre tillbaka. Men vissa saker skulle te sig helt obegripliga om vi hade tillgång till en tidsmaskin, oavsett vilket håll vi skulle åka.
En sak som dock slog mig lite extra denna midsommar är hur mycket jag gillar min elvisp, och då nämre bestämt min stavmixer. Den får vara med i pannkakssmeten, grädden till jordgubbarna, potatismoset och mycket mer. Sällan tänker vi dock på att vi inte bara gör genus i samtal och interaktioner med varandra utan också i design och genom de prylar som vi använder. Och nej då menar jag inte bara prylar för barn och med färgerna rosa och blått. Även vi vuxna är med i leken med genus och könsroller och min stavmixer är högst medskyldig.
Det slog mig att jag för ett tag sedan läste om ett designprojekt där en svensk designer, Karin Ehrnberger, helt slängde om formspråket mellan en visp och en borrmaskin. Resultatet blev förvånansvärt intressant och hjärnvrickande. Hittade en artikel om projektet på VA.
”Resultatet blev en borrmaskin med kort sladd, delfinliknande form i ljusa pastellfärger, få funktioner och få lägen, dolda ventileringsspår, få skruvar. Lättare och mindre än vanliga borrmaskiner påminner den mest om en hårtork. Stavmixern blev tung, i mörka färger, flera olika material, längre sladd, rejäla ventileringsspår och extra skruvar som inte fyllde någon annan funktion än att få produkten att se tuff ut. Många olika skärblad och många hastighets- och funktionslägen. Därtill en komplicerad bruksanvisning.” Kan man läsa i Veckans Affärers artikel om produkternas design.
På Arkitekturmuseums hemsida hittar jag sedan en utställning de har haft om designprojekten mot våra fördomar och där hittar jag till min stora glädje Karin Ehrnbergers examensarbete. I inledningen till detta har hon radat upp några beskrivande citat som visar på hur design formar oss och hur vi formar den och att det här med kön och föreställningar om kön inte är någon ny grej:
”Och till kvinnan sade han: jag skall låta dig utstå mycket vedermöda, när du bliver havande; med smärta ska du föda dina barn. Men till din man ska din åtrå varda, och han skall råda över dig” BIBELN2
”Känner du någon mänsklig verksamhet, där ej det manliga släktet har alla dessa egenskaper i högre grad än det kvinnliga?” Platon, 427-347 f.kr
”Det manliga är mer komplett och mer dominant än det kvinnliga, närmare besläktat med verklig handling, ty det kvinnliga är ofärdigt och i underordning och tillhör den passiva kategorin snarare än den aktiva. Så är också fallet med de två ingredienser som konstituerar vår livsprincip- det rationella och det irrationella. Det rationella som tillhör själen och förståndet är maskulint, det irrationella, känslans område är feminint. Själen tillhör ett överlägsnare släkte än känslan, liksom mannen gentemot kvinnan.” Philus från Alexandria ca 100 e.kr
”Jag vill se en framtid där mannen har råd att köpa en ny cykel till lillgrabben och en ny kappa till frun.” Dåvarande statsminister Göran Persson, 2005
Citaten är tagna från Karin Ehrnbergers examensuppsats Design och genus - hur vi formger produkter och hur de formar oss.
Jag ögnar intresserat igenom examensarbetet, sittandes i solen med min laptop. Skönt att få gnugga geniknölarna lite efter flera dagars ledighet och avkoppling. Jämställdhetsexperten i mig börjar bli otålig. I morgon är det måndag igen och tillbaka till Add Genders kontor för att arbeta vidare på genusanalyser och höstens föreläsningsupplägg.
Men först ska jag göra färdigt kvällens middag, stavmixern kommer väl till pass och varje gång jag morrar över dess korta sladd så ska jag tänka på att dess längd är ingen slump. Precis som om att det inte är någon slump att mannen står vid grillen och kvinnan står vid stavmixern (i de flesta fall) vi har bestämt det och vi får det bestämt för oss. Formar och formas, skriver under och river upp. Midsommarhelgen är inget undantag.
Eller vad tycker du? Hur gör du genus under midsommarhelgen?
Vad är jämställd tillväxt?
Tillväxtverket har nu i april 2012 släppt sina riktlinjer för handlingsplaner om jämställd regional tillväxt. Där berättas att Näringsdepartementet kräver en handlingsplan för jämställd tillväxt. Den ska lämnas in av regionförbunden i februari 2013 och innehålla följande:
Regionens mål och syfte med handlingsplanen (Vart vill vi?)
Nulägesanalys (Vart är vi nu?)
Aktiviteter (Hur når vi vår målbild?)
Plan för återrapportering och utvärdering
Just nu sitter jag och fnular på Region Värmlands arbete med just detta. Till sensommaren ska en stor del av nulägesanalysen vara klar i form av en genomgång av det regionala utvecklingsprogrammet ur ett genusperspektiv. Det här är, som jag skrivit tidigare, mycket spännande. Det får en verkligen att hamna i situationer där svar på frågor om vad jämställd tillväxt egentligen är ska göras om till konkreta lösningar som både ska kunna beskrivas i text men också såklart i agerande.
Så här skriver Tillväxtverket i sin skrift ”Att välja jämställdhet”:
”Den hållbara tillväxten består av tre dimensioner: ekonomi, miljö och social hållbarhet (där jämställdhet utgör en del). Det finns dock inget fastslaget sätt att mäta vare sig om tillväxten är jämställd (eller hållbar) eller hur jämställd (eller hållbar) den i så fall är. Det finns heller ingen entydig definition av vad staten och myndigheterna avser med jämställd tillväxt, och därmed heller ingen metod för hur en myndighet kan avgöra om den bidrar till jämställd tillväxt eller inte.”
Okej då. Enkel uppgift man har… Längre in i samma skrift finner vi:
”I begreppet jämställd tillväxt finns en inbyggd tvetydighet. Är tanken att jämställdhet ska leda till tillväxt, eller är det tillväxten som sådan som ska vara jämställd? Båda alternativen stöds av argument härledda ur forskning och bägge är relevanta ur såväl tillväxtpolitiskt som jämställdhetspolitiskt hänseende. Dessutom finns den tredje ingången, som härleds direkt ur statens jämställdhetsintegreringsstrategi. Där läggs vikten vid att den verksamhet som bedrivs av staten och bekostas av offentliga medel ska vara jämställd.”
Denna inbyggda tvetydighet gör mig förvirrad. Varför ska man egentligen arbeta för jämställd tillväxt? För att tillväxten ska vara jämställd eller för att tillväxten ska leda till jämställdhet? Tillväxtverket menar att man ska göra det för båda anledningarna och för att statens beslut om jämställdhetsintegrering också innefattar planer och åtgärder för tillväxt. Men det finns inget sätt att mäta om tillväxten är varken hållbar eller jämställd. Självklart inte. Det går inte att kontrollera detta, ekonomiska kriser kommer och går och omvärlden är föränderlig. Vi kan påverka förutsättningarna för tillväxt och dessa förutsättningarna har vi gemensamt bestämt ska vara jämställda och hållbara. Dessa förutsättningar skapar vi genom våra handlingar och genom att kontrollera statistik och hålla oss uppdaterade på forskning.
På bordet framför mig ligger Jämlikhetsanden. En bok som presenterar en omfattande forskning och statistik från 21 rika länder – däribland Sverige. Boken visar hur graden av ojämlikhet i ett samhälle påverkar hur vi mår både fysiskt och psykiskt. Den visat att jämlikhet har positiv inverkan på: hur länge vi lever; hur vi lyckas med våra studier; hur vanliga tonårsfödslar är; hur utbredd fetman är; hur mycket kriminalitet och våld som finns; hur stor den sociala rörligheten är och mycket mer. Har jämlikhet en positiv inverkan på tillväxt? Där kommer väl det hållbara i det hela!
På nåt vis så påminner detta om när jag läste relativitetsteori. Det går inte att förstå rumtiden, man måste bara acceptera och lita på att den finns där och att det är bevisat. Man måste bara anpassa alla sina beräkningar efter att det är så universum är uppbyggt. Punkt. Jag kliar mig i huvudet och fortsätter arbetet med att vara bryggan mellan Tillväxtverkets texter och direktiv och det konkreta handlandet på regionsnivå. Jag kavlar upp ärmarna och säger högt för mig själv: Nu går vi från varför till hur!
