Inlägg taggade med ’Traditioner’

Homosexuella pingviner och nÀstan-kÀrlek i Big Brother

För ett par veckor var den stora nyheten i sociala medier att homosexuella pingviner i Bergen, Norge, hade blivit förĂ€ldrar. Det Ă€r ju alltid kul att folk gillar ovĂ€ntade familjekonstellationer, men retoriken svensk media anvĂ€nder kring det hela ger mig en sur eftersmak. Jag skulle nĂ€mligen vilja hĂ€vda att Herman Piele och Pondus inte alls Ă€r homosexuella pingviner. Jag skulle sĂ€ga att de Ă€r tvĂ„ pingvinhannar som lever tillsammans – och uppfostrar ett barn.

För att klargöra detta mÄste vi titta lite pÄ begreppet homosexuell. Begreppet uppstÄr sent 1800-tal i Ungern, och blir en förklaringsmodell av samkönat begÀr. Innan fanns Pederastin i antika Grekland, synden Sodomi och sÄ det lite Älderdomliga ordet homofil. Skillnaden Àr att homosexuell (homo = samma, sex, infinitiv sexus= kön) Àr att det inte Àr endast ett begrepp för samkönat begÀr, eller en samkönad praktik för den delen, utan Àr kulturell betingat och kommer med identitetsmarkörer. Med andra ord, du kan som man vara sexuellt attraherad, romantiskt intresserad eller utöva en sexuell praktik med mÀn utan att nödvÀndigtvis vara homosexuell.

Min andra invÀndning Àr den disneyfiering som djurriket fÄr dras med, en moderniserad version av fablernas vÀrld dÀr förses med mÀnskliga beteenden och begrepp. AlltsÄ, homosexualitet Àr ett kulturell betingat begrepp för mÀnniskor. Herman Piele och Pondus Àr pingviner, visserligen boendes i en av mÀnniskan skapad djurpark men likafullt Àr de djur. Djur Àr inte homosexuella, de har en samkönad praktik.

UngefĂ€r samtidigt kom nyheten om Zankie, en sĂ„ kallad ”showmance” (en romans i en show) i den amerikanska versionen av Big Brother, i engelsksprĂ„kiga medier. Zankie bestĂ„r av den heterosexuella Zach Rance och den homosexuella Frankie Grande. Zach sĂ€ger att han betraktar Frankie som sin pojkvĂ€n, eftersom bandet mellan dem Ă€r sĂ„ pass djupt och Ă€rligt, trots att Zach Ă€r noga med att poĂ€ngtera att han Ă€r hetero. Zankie kan ses laga mat, gosa och lyfta vikter tillsammans och ha en extrem nĂ€rhet till varandra, utan att det för den skull blir sexuellt. Detta utmanar en hel del förestĂ€llningar om relationer mellan mĂ€n, och mellan homosexuella och heterosexuella sĂ„dana speciellt.

Med retoriken som anvĂ€ndes av svenska medier kring Herman Piele och Pondus Ă€r jag rĂ€dd för hur de skulle skriva om Zankie. Rubriker som ”gayromans i Big Brother-huset” Ă€r inte lĂ„ngt borta. PĂ„ samma sĂ€tt som tidningar kan skriva homopingviner, gaybröllop eller homofrĂ„gor skulle de kunna göra en oklara slutsatsen att Zankie skulle vara en frĂ„ga om en homosexuell romans istĂ€llet för att se det för vad det Ă€r, ett queert förhĂ„llande som bryter grĂ€nser för vad vi förvĂ€ntar oss.

Det Àr viktigt att förstÄ skillnaden mellan ords olika betydelse. Eftersom den som anvÀnder ord har makt. Ord Àr normerande och genom att slarvigt anvÀnda fel sorts begrepp utifrÄn normativa förestÀllningar sprids detta vidare. Det Àr dags nu, 2014, att svensk media blir normmedvetna och lÀr sig anvÀnda begreppen rÀtt.

Publicerad den 27 juli, 2014 av Emil Akero
1 kommentar

Den overkliga verkligheten

Den 7 november kom Time magazine ut med ett nummer som var specialiserat pĂ„ matvĂ€rlden och passande döpt till ”The Gods of Food” (Matens gudar) med underrubriken ”Meet the people who influence what (and how) we eat”. Framsidan pryds av tre manliga kockar som stĂ„r med huvudena tĂ€tt ihop. I artiklarna om matbranschen fĂ„r 2 kvinnor vara med i kanten (bokstavligen) i en omnĂ€mning av dessertkockar pĂ„ nĂ„gra rader samt fyra kvinnor som jobbar inom industrin dock inte som kockar.

MatvĂ€rlden i USA har reagerat pĂ„ utelĂ€mnandet av kvinnor i tidningen. Matskribenter och kockar som Ă€r kvinnor har gett svar pĂ„ tal och kommit med listor pĂ„ kvinnor som skulle platsa i numret. TyvĂ€rr har  redaktören Howard Chua-Eoan försökt sig pĂ„ att försvara sig i en intervju med Eater’s Hillary Dixler, vilket snarare har gett debatten mer brĂ€nsle Ă€n att lugna den. För det blir inte bĂ€ttre. Orden Ă€r inte nya utan en repetition av sĂ„dant vi har hört mĂ„nga gĂ„nger tidigare; Det fanns inga kvinnor som passade utifrĂ„n vĂ„ra kriterier; Vi ville inte fylla en kvot. Det lĂ„ter snarare som lathet. Att en av vĂ€rlden mest ansedda tidningar inte kan skrapa pĂ„ ytan, att de ”inte hittade nĂ„gra kvinnor”, lĂ„ter snarare som nĂ„gon som inte har gjort sitt jobb. Att personer med sĂ„ mycket inflytande tillĂ„ts vara sĂ„ pass lata oroar.  GrĂ€vande journalistik nĂ„gon? Ingen?

Samma ursĂ€kter hör man alldeles för ofta nĂ€r frĂ„gan om bland annat kvinnor i styrelser kommer upp. Återigen har personen i frĂ„ga inte gjort sitt jobb ordentligt och inte acceptera den uttjatade ursĂ€kten ”det fanns ingen”. Kanske kan det vara sĂ„ att redaktören Howard Chua-Eoan speglar sin egen verklighet, men inte nödvĂ€ndigtvis den verklighet som lĂ€sarna upplever. Eller hur det faktiskt ser ut. Men Chua-Eoan anser att tidningen enbart reflekterar matbranschen sĂ„ som den ser ut, och att media inte har nĂ„got som helst ansvar att förorda nĂ„got. Men i och med det uttalandet glömmer han bort den makt som media har att lyfta en karriĂ€r för den eller de som de vĂ€ljer att portrĂ€ttera. Och vĂ€ljer du hela tiden bort en grupp sĂ„ kan det skapa en obalans.

Time Magazine Àr inte ensamma om att visa upp en verklighet som Àr overklig. Exemplen genom historien fram till idag Àr otaliga. Hela tiden argumenteras det att kvinnorna inte finns, medan problemet Àr att mÄnga av de kvinnor som tagit plats, kÀmpat för att synas, höras och göra det som de brinner för har skrivits ur historien och inte fÄtt synas. Vi vet alla att det Àr de som har makten som fÄr skriva historien och forma hur verkligheten ska uppfattas. Listan pÄ sÄdana exempel kan göras lÄng, nÄgra följer nedan.

Vi har Alice Guy-Blaché en av filmhistoriens pionjÀrer. Hon var en av de första som gjorde berÀttande filmer vid 23 Ärs Älder likvÀl som en pionjÀr i arbetet med att lyckas synkronisera talfilmer. Hon producerade under sin karriÀr över 1000 filmer, bland annat den första filmen med en hel rollbesÀttning av afroamerikaner. Vem har hört talas om henne?

Inom forskarvÀrlden finns en mÀngd kvinnor som har bidragit med tid, kunskap och engagemang. Deras namn har bleknat, de har Äsidosatts och mÀn har fÄtt Àran för deras upptÀckter (Liza Meitner, Ada Lovelace, Judy Malloy bland annat som ni kan lÀsa mer om hÀr).

Åter i filmens vĂ€rld visar det sig att kvinnor osynliggörs. I familjefilmer gĂ„r det tre pojkar pĂ„ en flicka, och folkmassor pĂ„ film Ă€r det bara 17% av den kvinnliga befolkningen som fĂ„r vara med.  En ganska overklig verklighet kan man tycka.

SĂ„ varför ska man dra tjata om hur kvinnor ses i media, om de syns i filmer, om de fĂ„r pris eller ej? Kommer inte nĂ€sta generation att lösa det, de som Ă€r mer medvetna om jĂ€mstĂ€lldhet? Svaret Ă€r enkelt. Förebilder. Om kvinnor som trots en total avsaknad av förebilder kan gĂ„ mot strömmen, bryta normer och göra karriĂ€r i omrĂ„den som traditionellt dominerats av mĂ€n sĂ„ behöver de synas. För annars mĂ„ste varje flicka som har en liknande dröm börja om pĂ„ ny kula. TvĂ„ steg fram, ett steg bak.  Alla behöver förebilder, för ”kan hen se det, kan hen va’ det”.

Publicerad den 25 november, 2013 av Jessica Areborn
Inga kommentarer

Bröllopstraditioner och feminism

En undersökning bland 200 kommande brudar i England visar pÄ hur traditioner Àndras i samband med vigsel. Det verkar som att en del brudar faktiskt ser det som ett medvetet feministiskt val att inte hÄlla sig till vissa traditioner.

26% av brudarna ville behÄlla sitt flicknamn i nÄgon form.

19% av brudarna ansĂ„g att vissa bröllopstraditioner  ”i viss mĂ„n” kan uppfattas som ”anti-feministiska”.

76% av brudarna vill att deras far lÀmnar över dem (inte lika vanlig tradition i Sverige reds anm).

9% av brudarna skulle bÀra en annan fÀrg Àn vitt pÄ sin bröllopsdag.

Undersökningen skrivs det om pÄ bland annat Weddingdays (som jag förstÄr har gjort undersökningen) och Huffington Post.

Personligen minns jag att folk blev vĂ€ldigt förvĂ„nade att jag inte behöll mitt flicknamn i samband med vĂ„r vigsel för ett par Ă„r sedan. ”Du som Ă€r jĂ€mstĂ€lldhetsexpert kan ju inte Ă€ndra namn!” var det faktiskt en del som utropade.

För mig Àr det viktigt att traditioner formas efter mÀnniskorna som ska utföra dem och att vi inte Àr onödigt konservativa kring vissa av dem enbart i relation till kön.

Oavsett om det Ă€r en man och en kvinna som gifter sig eller inte (jag utgĂ„r frĂ„n att undersökningen inte har ett perspektiv kring olikkönade- eller samkönade giftermĂ„l eftersom inget nĂ€mns – dĂ„ brukar det vara heteronorm) sĂ„ Ă€r det viktigt att tĂ€nka igenom traditionerna, förhĂ„lla sig till dem och skapa sitt eget helt unika koncept.

Det Àr fler möjligheter vi ska skapa, inte nya snÀva normer!

DÀremot sÄ hade jag en annan fÀrg pÄ klÀnningen Àn vit. Vilket var vÀldigt kontroversiellt för vissa medan andra ansÄg att det var helt upp till mig.

Nu Ă€r jag nyfiken pĂ„ vad mĂ€n anser om feminism i relation till bröllop – och hur samkönade par förhĂ„ller sig till att medvetet bryta eller behĂ„lla vissa traditioner.  Vem vill göra dessa undersökningar? 

Publicerad den 30 juli, 2013 av Pernilla Alexandersson
1 kommentar

Trevlig midsommar!

Midsommar firas traditionsenligt i Sverige med midsommarstÄng, fÀrskpotatis, sill och nubbe. Jordgubbar finns nog ocksÄ pÄ mÄngas bord ofta med vispad grÀdde och kanske lite strösocker.

Inför denna högtid vill mĂ„nga företag att du ska vĂ€lja just deras produkter och för dem som inte gör sin egen inlĂ€ggning eller kryddning sĂ„ Ă€r sill nĂ„got som ska inhandlas. Jag hittade ett exempel pĂ„ storytelling i en tidning som följer med det kundkort jag har i kedjan som har en affĂ€r i min förort. Under rubriken ”Gör dig bekant med den svenska sillkulturen. Möt de lokala karaktĂ€rerna.” beskriver ett företag sina sillsmaker utifrĂ„n karaktĂ€rer frĂ„n orten. Smart. Storytelling Ă€r det nya svarta.

 

TyvÀrr fick de av nÄgon anledning bara med karaktÀrer som Àr mÀn. Vilket föranledde ett mail frÄn undertecknad. SÄ hÀr skrev jag:

Jag sÄg er kampanj i en tidning. Roligt sÀtt att presentera ert sillsortiment. TrÄkigt bara att det bara mÀn, finns det verkligen inte en enda karaktÀr som Àr kvinna som Àr vÀrd att prata om och vars historia Àr vÀrd att berÀtta?

KÀnns trÄkigt pÄ en annars rolig kampanj. Leta lite djupare, hon finns med största sÀkerhet dÀr!

Tack.
Jenny

Det dröjde inte mÄnga timmar sÄ fick jag svar frÄn företagets vd. SÄ hÀr skrev han:

Hej,

Tack för kommentaren, kan bara hÄlla med dig. Vi har inte tÀnkt utifrÄn det perspektivet men det mÄste vi absolut göra. SjÀlvklart finns det kvinnliga karaktÀrer som vi kan ta med.

HÄll utkik pÄ vÄra kommande nyheter sÄ skall vi fÄ med en kvinna.

HĂ€lsningar Stefan

Vardagsaktivism lönar sig. SÀg ifrÄn nÀr nÄgot kÀnns konstigt. StÀll frÄgor. NÀsta midsommar kan kanske de som vill njuta av sill med anknytning till kvinnor frÄn Varbergstrakten. Bara en sÄn sak. Om du vill, dela gÀrna dina genusdiskussioner i midsommar pÄ taggen #genussill sÄ kan vi stötta varandra.

NÀ, nu ska jag vispa grÀdde. Vi hörs!

Mer om midsommar pÄ JÀmstÀlldhetsexperten.se.

Publicerad den 21 juni, 2013 av Jenny Claesson
Inga kommentarer

En jÀmstÀlld pÄsk!

Kan man önska nĂ„gon en ”jĂ€mstĂ€lld pĂ„sk”? Man kan vĂ€l göra lite vad man vill – luften Ă€r fri!? Hursom sĂ„ tycker vi att man nĂ€stan kan frĂ„ga vilken jĂ€mstĂ€lldhetsinriktad frĂ„ga som helst för att fĂ„ svar pĂ„ hur jĂ€mstĂ€lldhetsdiskussionen gĂ„r i Sverige just nu. Hur stĂ€dar man jĂ€mstĂ€llt? Hur sover man jĂ€mstĂ€llt? Hur smakar jĂ€mstĂ€lldhet? SĂ„ vi frĂ„gade vĂ„ra följare pĂ„ Facebook och Twitter hur en jĂ€mstĂ€lld pĂ„sk Ă€r och vi fick nĂ„gra tĂ€nkvĂ€rda svar.

Frederick skojade till det med svaret: ”En Ă€ggstra bra pĂ„sk, kanske…”
Och ja varför inte? En pÄsk som har det dÀr lilla extra helt enkelt, med skratt och glÀdje för alla.

Delbert svarade med mer allvar i rösten: ”En pĂ„sk dĂ„ alla fĂ„r vara med bĂ„de sin pappa och mamma…”
Detta Ă€r en het jĂ€mstĂ€lldhetsfrĂ„ga i Sverige just nu. FörsĂ€ldraskap, vĂ„rdnad och tillgĂ„ng till barnen. LĂ„t oss sĂ€tta det i en historisk kontext sĂ„ förstĂ„r vi kanske bĂ€ttre varför det finns mĂ„nga stereotypa förestĂ€llningar om vem som ska ta hand om barnen och vem som inte ska det. TCO:s senaste Pappaindex nu i veckan visar att pappornas uttag ökar. DĂ€r fĂ„r vi sĂ€ga grattis till Jönköpings lĂ€n och Degerfors kommun – som utsetts till Ă„rets raketer. Det gĂ„r lĂ„ngsamt framĂ„t men alldeles för lĂ„ngsamt. SĂ„ visst, ni som Ă€r förĂ€ldrar, heterosexuella par som homosexuella, makalösa som i en relation, frĂ„ga era barn hur de vill ha sin pĂ„sk och anstrĂ€ng er lite extra för att barnen ska fĂ„ vara med i firandet. Det Ă€r vĂ€l Ă€ndĂ„ en av pĂ„skens storheter, att det finns sĂ„ mycket att göra tillsammans – vuxna och barn.

Anna spekulerar: ”DĂ„ borde ju inte bara hĂ€xor vara kvinnor som Ă„ker till blĂ„kulla eller? Hmmmm…”
Javisst Ă€r detta en intressant tanke. Är inte pĂ„sken en tradition med extra mycket… förvirring? Vi blandar den kristna pĂ„sken, den judiska pĂ„sken och hedniska inslag av fruktsamhet och folktro pĂ„ hĂ€xor och blĂ„kulla. Hur vi genomför vĂ„rt pĂ„skfirande sĂ€ger mycket om hur vi ser och har sett pĂ„ kvinnor och mĂ€n. FĂ„r pojkar klĂ€ sig till pĂ„skkĂ€rringar eller ska de hĂ„lla sig till den mer (i min mening) trĂ„kigare varianten av pĂ„skgubbe? FĂ„r mĂ€n följa med till BlĂ„kulla? Det fina Ă€r vĂ€l att det Ă€r du som bestĂ€mmer! Vi skapar vĂ„ra traditioner med smĂ„, smĂ„ förskjutningar varje Ă„r. SĂ„ man Ă€r lĂ„ngt ifrĂ„n maktlös! SĂ„ alla hĂ€xor dĂ€r ute, varför inte ta med en slipsbĂ€rare till BlĂ„kulla i Ă„r?!

Frida slĂ€ngde in: ”Att tupparna ocksĂ„ borde lĂ€gga Ă€gg!”
i debatten och nu börjar vi ju tassa in pÄ det dÀr med biologi som man tÀnker Àr lite svÄrare att förÀndra Àn genus och traditioner.
Jag testar resonemanget (skulle detta vara möjligt redan till pĂ„sk) och googlar dĂ€rför ”mĂ€n föder barn”. Jag hittar ett experiment dĂ€r mĂ€n har fĂ„tt testa att lĂ€gga ”mĂ€nskliga Ă€gg” sĂ„ att sĂ€ga. Lite förlöjligande verkar nyheten fokusera pĂ„ att de helt enkelt inte pallade trycket och började grĂ„ta. Eh… De glömde kanske faktumet att man förbereder sig i nio mĂ„nader ocksĂ„, men visst.

Men hursomhelst, i dagens moderna samhĂ€lle sĂ„ flyttar vi grĂ€nser inte bara för det socialt konstruerade könet, genus, utan ocksĂ„ för det biologiska. En man födde ju faktiskt Ă„r 2008 ett barn. Och detta stĂ€mmer ju överens med hur man ser pĂ„ förhĂ„llandet genus-kön: det gĂ„r inte att dra nĂ„gra exakta grĂ€nser för vad som Ă€r miljö och vad som Ă€r biologiskt, och det Ă€r kanske i slutĂ€ndan inte heller det viktigaste, det enda vi behöver vara överens om Ă€r att kön inte Ă€r orubbligt i relation till miljön runtikring. Eller som Simone de Beauvoir sĂ„ klokt skrev redan 1949: ”man föds inte till kvinna, man blir det”.

Och slutordet frĂ„n oss pĂ„ Add Gender blir: ”Att hönorna inte behöver lĂ€ga Ă€gg om de inte vill!”
Vilket gör att vi landar i att sÀga inte bara glad pÄsk till dig som lÀser utan ocksÄ grattis till RFSU som fyller 80 Är i Är!

Fantastiska bilder och filmklipp finner du pÄ RFSU:s hemsida.

Publicerad den 28 mars, 2013 av Pernilla Alexandersson
Inga kommentarer
© 2018 JĂ€mstĂ€lldhetsexperten