Genusbudgetering… va? Vad sa han?

”Ett arbete med genusbudgetering i budgetpropositionen påbörjas.”

Citatet kommer från Stefan Löfvens regeringsförklaring häromveckan. Nu ställer sig alla frågan… Vad betyder det egentligen?

För att ta det från början men ändå kort. Gender mainstreaming (genusintegrering eller jämställdhetsintegrering) är EU:s samt Sveriges valda strategi för att få in genusperspektivet i den statliga verksamhetens samtliga led, detta för att skapa förutsättningar för jämställdhet.

Ett av leden är förstås budgetering av resurser.

Genusbudgetering (vanligare att man säger Gender budgeting) står på tre plattformar:

A: Utvärdering av budgetens effekter ur ett genusperspektiv - här kan en till exempel kolla på vad en budgeterad ny ishall i en kommun för för effekter för kvinnor och män och de sociala kodningar som finns för kön i samhället just nu (att pojkar oftare idrottar på sin fritid är ett faktum som är föränderligt eftersom fritidsintresse är genusbundet och inte könsbundet).

B: Integrering av ett genusperspektiv på alla nivåer i budgetförfarandet – här menas bland annat att även titta på text- och bild ur ett genusperspektiv, se över tabeller, faktauppgifter och diagram. Att också kompetensen bakom budgeten är genussäkrad samt att kvinnor och män finns representerade i beslutspositioner kring budgeten.

C: En restrukturering, dvs. en förändring av inkomster och utgifter för att främja jämställdhet – här kan man använda sig av olika strategier: anpassa, omvärdera eller transformera – och nu kanske du som läser inte hänger med men då är det tur att det finns jämställdhetsexperter, eller hur?!

Fokus med genusbudgetering ligger alltså inte på att nödvändigtvis ändra budgetens fördelning utan att vara medveten om vilka konsekvenser budgeten får för kvinnor respektive män (och tjejer och killar med för den delen), och därmed för jämställdheten. Det är utifrån denna medvetenhet som strategierna väljs och som syftet nås: att uppnå en rättvis fördelning av skattebetalarnas pengar mellan kvinnor och män (tjejer och killar). Resursfördelningen ska alltså vara medveten ur ett genusperspektiv. Inte bara på kort sikt utan även över tid.

Frågorna en kan ställa sig när till exempel en idrottshall ska byggas är:

Vem ska använda den?
Vem ska bygga den?
Vem ska städa den?

Kopplingen statliga pengar och genusbudgetering känns självklar eftersom vi alla, kvinnor som män, är medborgare och betalar skatt.

Kan en då göra genusbudgetering på sitt företag, exempelvis?
Javisst – både ur ett kundperspektiv och ur ett medarbetarperspektiv. Ökad medvetenhet är ett sätt för er att minska era omedvetna investeringar och därmed få bättre koll på både utgifter och intäkter. Dessutom kan ni länka era investeringar till er jämställdhetsplan för att snabbare nå mål om intern rekrytering eller nya kundgrupper.

Läs mer och ladda ner både handböcker och checklistor på statens sida om jämställdhetsintegrering: jämställ.nu.

Publicerad den 6 oktober, 2014 av Pernilla Alexandersson
3 kommentarer
Tags: , , ,
Posted in Allt möjligt, Arbetsgivarfrågor, Jämställd tillväxt | 3 kommentarer »

Äktenskap är mer än en ring och att älska i nöd och lust.

För lite över en vecka sedan gifte jag mig. Jag önskar jag kunde säga att det var en enkel och okomplicerad historia, men det skulle inte vara helt sant. För det första är jag gift med en man, vilket sticker i en del ögon. Dels valde vi att gifta oss som en överraskning, som avslutning på Kärleksparaden, Linköpings motsvarighet till Prideparaden i Stockholm. När vi gjorde det inledde jag det hela med att prata om världspolitiken och om att det var en politisk manifestation, jag tänkte nu utveckla varför.

För det första. Allt vi gör är politiskt, allt vi gör påverkar andra människor och skapar normeringar i samhället. Varje val du gör sipprar ner och påverkar andra, det finns ingen fri vilja i den mening att ingenting du gör kommer aldrig vara utan konsekvenser för andra människor. Att gifta sig är inte bara en förening av kärlek, det är en manifestation av något. I grund och botten är äktenskapet en juridisk överenskommelse mellan två parter, men har i vår kultur blivit något mer. Äktenskapet har blivit ett ideal, och som ideal är det följt av en uppsättning normer.

Jag är fortfarande kritisk till äktenskapet som samhällsinstitution. Det är djupt problematiskt att ett juridiskt avtal har fått så stor samhällelig betydelse. Vad som skulle kunna vara ett papper som skickas in till Skatteverket har blivit ett helt paket med riter och myter som ska pareras. Framförallt har det blivit en industri som byggt upp en paradox där giftermålet blivit mer centralt än äktenskapet.

Men tillbaka till platsen för giftermålet, Tages Hörna den 6:e september 2014. Tages Hörna har för övrigt fått sitt namn från Tage Danielsson, Linköpings och Sveriges stora humanist. Det jag pratade om innan vi avslöjade meningen med den ”manifestation för allas rätt att älska sig själv och allas rätt till kärlek” var just situationen vi ser i världen. Vi har Ryssland där du inte får prata om att homosexualitet existerar. Vi har Nigeria, Rwanda och Uganda där regelrätta förföljelser görs av homosexuella. Vi har Iran där homosexuella män avrättas. När Frankrike införde samkönade äktenskap blev det upplopp. Det tredje största partiet i Sverige anser att homosexuella inte ska kunna gifta sig eller skapa familjer.

Att jag är gift är en liten grej men som har politisk betydelse. Det bidrar till en normalisering i en orolig värld. Det finns såklart mycket mer som kan och bör göras. Men som trädet i Pochahontas sa när hen doppade en av sina grenar i vattnet så att det bildades ringar ”någon måste ju börja”. Alla kan vi inte göra allt, men alla kan vi göra något.

Publicerad den 16 september, 2014 av Emil Akero
Inga kommentarer
Tags: , , , ,
Posted in equality, gay rights, LGBT, LGBTQIA, Vardag | Inga kommentarer »

Det är upp till dig, tech

Sverige har länge varit framgångsrikt inom IT och jämställdhet. Därför har det varit glädjande att se allt fler initiativ för att främja just jämställdhetsarbetet inom IT-branschen. Samtidigt finns det svåra problem med representation av alla kön bland anställda på IT-företag och på tech-konferenser, och branschen dras med en problematisk machokultur.

Idag är det dags för STHLM Tech Fest, en tech-konferens där många ledande personer från tech- och startupscenen kommer att delta. Ett av eventets dragplåster är VD:n för den populära dejtingappen Tinder, Sean Rad. Tinder har nyligen blivit stämda för sexuella trakasserier och diskriminering i USA av den tidigare marknadsföringschefen Whitney Wolfe.

STHLM Tech Fest siktar på att bli årets konferens inom tech-världen (sthlmtechfest.com), i nivå med Slush i Finland, och ger startup-företag tillgång till nya användare, riskkapitalister och marknadsföringsmöjligheter. Att de väljer att använda Rad som en förebild är oroväckande för jämställdhetskulturen på eventet och sätter ett dåligt exempel för en ny våg av entreprenörer.

Många företag inom IT arbetar hårt för att förbättra jämställdheten. Industriledare som IBM och HP har båda kvinnliga VD:ar. Startups som Mentimeter visar med hjälp av deras mätverktyg på innovativa sätt att aktivt jobba med och följa upp jämställdhetsarbetet inom tech. I Sverige har även TechEq tagit fart, ett initiativ startat av IT-konsulter på Netlight för att stötta jämställdheten på teknikföretag. Idag har över 60 företag anmält sig till initiativet.

Stämningsanklagelserna mot Tinders VD är dock långt ifrån unika. Diskriminering och trakasserier är fortfarande ett enormt problem inom tech. Forskning från The Center for Talent Innovation:s 2014 Athena Factor 2.0 Rapporten, som tidigare rapporterats om i Harvard Business Review, visar att 51 % av kvinnorna inom tech i USA har upplevt sexuella trakasserier, och 36 % av dem uppfattade fördomar i sina utvärderingar. I Sverige pratade Dagens Industris podcast ”Digitalpodden” nyligen om sexism, och om hur det råder en “bredare kultur av grabbighet” inom teknikbranschen. Likartad kritik har även lyfts kring det senaste STHLM Tech evenemanget, där en av investerarna fällde en sexistisk kommentar på scen utan att någon på eventet reagerade.

Sedan kritiken har STHLM Tech Fest lagt större vikt på jämställdhetskulturen inför eventet och bett alla talarna att skriva under ett kontrakt där de lovar att prata på ett mer inkluderande sätt. Vid sidan av huvudevenemanget har även Klarna, King och andra sponsorer arrangerat Women Create Tech; ett slutsålt evenemang riktat enbart mot kvinnor inom tech- och startupscenen.

Dessa viktiga exempel verkar lovande inför framtiden av svensk tech, men vi är långt ifrån klara. Det är allas ansvar att branschen blir mer inkluderande, och för att vi ska nå dit krävs ett aktivt jämställdhetsarbete.

De 60 plus företag som skrivit under TechEq kommer att börja med att mäta hur många kvinnor och män det finns på varje avdelning och på varje nivå av företaget (ledning, styrelse, osv). Ett tips är att använda sig av gratisverktyg som finns på Jämställ.nu och Do.se. Det senare erbjuder verktyg och lathundar för att ta reda på hur man skapar en jämställdhetsplan, något som lagen kräver av varje företag med 25 eller fler anställda. DO hjälper även till med tips på hur man ska genomföra lönekartläggningar för att förebygga ojämställda löner.

Nyligen har vi sett ytterligare ett exempel på hur gaming-världen har mött flera utmaningar med sexism, dock den här gången men ett annorlunda resultat. Förra helgen fick den välkända gaming kritikern Annita Sarkeesian flera dödshot så extrema att hon inte kände sig säker i sin bostad. Dödshoten var en reaktion på att hon pratade om sexism i spel i sin senaste youtube-serie.

Händelsen ledde snabbt till starka reaktioner inom gaming-communityt. Ett öppet brev som signerades av 2000 dataspelutvecklare och gamers förklarade att de står emot trakasserier och diskriminering i gaming. I brevet skrev de bland annat: ”We believe that everyone, no matter what gender, sexual orientation, ethnicity, religion or disability has the right to play games, criticise games and make games without getting harassed or threatened. It is the diversity of our community that allows games to flourish.”

Men de gjorde mer än bara stå emot någonting som de tyckte var hemskt, de bad även folk att rapportera trakasserier och stå emot det offentligt: ”If you see hateful, harassing speech, take a public stand against it and make the gaming community a more enjoyable space to be in.”

Det är precis detta sorters beteende som krävs inom hela tech-branschen för att diskriminering och trakasserier ska ta slut: folk måste lyssna – inte skratta – när någon berättar en upplevelser av sexism. Det går inte – och det är inte ok – om folk vill ha en bransch där alla är välkomna.

Vi har ett historiskt tillfälle framför oss just nu, och det är dags att göra ett val – vilken sorts bransch vill vi ha? Vill vi ha en bransch med bara en sorts person – vita män – eller vill vi vara välkomnande för alla? Framtiden är i allas händer, och det är allas handlingar och reaktioner på trakasserier och diskriminering som berättar historien om hur vi vill att branschen ska se ut.

 

Tanvir Mansur, skribent och debattör

Alice Marshall, entreprenör och konsult, Add Gender AB

Karin Bogren, grundare Get to Work HR Consulting

Annie Thorell, initiativtagare Faces of Tech

Anurag Choudhary, Executive Director, Tie Nordic

Donna Hanafi, Marknadschef, Mentimeter

Jane Ruffino, Sunday Business Post

Yasmina Suhonen, student, Hyper Island

 

 

Publicerad den 5 september, 2014 av Alice Marshall
1 kommentar
Tags: , , , ,
Posted in Allt möjligt | 1 kommentar »

Män borde kramas oftare

Sitter med en vän och tar en öl på en av de sportbarer som finns i Stockholm. Någon allsvensk match går på en av skärmarna. Ett gäng killar sitter och tittar på matchen med stort intresse och stor inlevelse. Det som vi slås av är hur hård tonen är i deras kommentarer kring matchen. De negativa omdömena som riktas mot motståndarlaget och domaren är nästan hela tiden homofoba eller sexistiska; ”bögjävel”, ”jävla fitta” och så vidare.

Några dagar senare på mitt andra jobb är det några killar som pratar om en match de sett. Liknande uttryck som de jag hörde på sportbaren florerar även i detta samtal. Jag ifrågasätter deras kommentarer och undrar om de måste uttrycka sin ilska genom att använda sig av ett homofobt och sexistiskt språk. Jag får svaret som jag ofta får när jag ifrågasätter andra män: jag är inte en riktig karl. Hade jag varit det hade jag inte undrat så konstiga saker. Det är inte hat de uttrycker men det är ett starkt ogillande.

När manliga sammanhang blir ifrågasatta så bemöts det ofta med hat och ilska, något som artikeln ”Macho frizoner under attack” beskriver på ett bra sätt. Jag upplever att det som artikelförfattaren Marcus Priftis diskuterar stämmer.

Håller du med om att det ser ut så här? Och i så fall måste det vara så här?

Publicerad den 2 september, 2014 av Frederick Lidman
Inga kommentarer
Tags: , , , ,
Posted in Allt möjligt | Inga kommentarer »

Allas lika värde – och de starkas ansvar

Det var frukost i en liten tvåa i en medelklassnärförort till Stockholm. På radion pågick partiledarutfrågning på P1. Åkessons tur.

Först ville elvaåringen stänga av, men jag sa att det är bra att också höra på vad de faktiskt säger för att få inblick i det som uppenbarligen existerar där vi lever. För att lyssna in de retoriska metoderna och med släppta hakor försöka ta in de bakåtsträvande och historielösa resonemangen. Lyssna på barriärbyggarna, de som vill stänga ute istället för att omfamna. De som säger nej till framåtrörelse, nej till utveckling, ja till rädsla, ja till begränsningar. De som vill gå bakåt, bevara, lägga på locket som vi kämpat i generationer för att kunna öppna – och behålla öppet. De som tror att ”kultur” är en fast form när det i själva verket är något som är i ständig förändring. De som vill sluta berätta den magiska sagan som är beroende av nya influenser och som bara kan existera i det kaos och den spänning som bildas i gränslandet mellan tryggheten och det okända. De som vill gå från mångfald till enfald. De som inte förstår att förändring alltid är smärtsam men helt avgörande – på individnivå och för världen.

De som har suttit tryggt och alltid haft mat för dagen, aldrig hotats för sina åsikters skull och som har fått välja sin framtid och fått tro på sina drömmar. De som alltför sällan tänker och känner ”Det kunde varit jag”.

Jag resonerar med ungarna. Försöker nyansera. Försöker förklara, för de förstår inte. De förstår verkligen inte. Och med barns känslomässiga logik ”Varför ska man inte vara med och hjälpa de som har det svårt?”

Jag säger att det är komplext. Att vi alla är olika och har fått olika förutsättningar när vi ser på livet – att inget är enkelt och att alla inte vill hjälpa för de kanske inte själva fått hjälp när de behövt. Att det är svårt att vara modig om man är rädd för det som är nytt.

Och när rädsla stelnar, då blir den till hat.

Som lavan efter en vulkan. Den blir hård som sten och täcker hela marken. Det är svårt och tar tid att ta hål på den och det räcker kanske inte ens med ett helt liv.

Ungen ser fortfarande ut som ett frågetecken med väldigt höjda ögonbryn. För honom är det så självklart. För honom är defaultläge att bry sig om, allt annat är avvikande. Och jag tänker: Vad händer på vägen mot vuxenvärlden? Var försvinner barnets fantastiska och goda urkraft? Var slipas den bort? Hur byggs fördomarna och vad är det som gör att de så ofta vinner över den underbara och naiva öppenheten?

Jag älskar den barnsliga och enkla välviljan. Jag hoppas att nästa generation håller den i ett krampaktigt grepp, för det känns som att den behövs mer än någonsin nu.

Vi börjar plocka undan frukosten. Jag tar smutsig disk, de tar mjölkpaket och flingor och bröd. Jag hör honom mumla.

”Jag tycker att man har ett ansvar…”.

”Vad sa du?”

”Jag tycker att man har ett ansvar att försöka förstå hur andra känner och ta hand om de som inte har det så bra som vi”.

Ja, min älskling. Det har vi.

Låt oss ta det.

Innan allting blir till lava.

 

Publicerad den 1 september, 2014 av Frida Nilsson
3 kommentarer
Tags: , , , , ,
Posted in Allt möjligt | 3 kommentarer »
© 2025 Jämställdhetsexperten